Hugo Alfvén (1872-1960)

Marias sånger
Fyra dikter af Emil Aarestrup satta i musik

opus 21, Rudén nr 50

Ved Huset
Det Overstaaede
Blikket
Angst

  • Tillkomstår: 1: daterad Skagen 23 juli 1903, 2: daterad Skagen 27 november 1904, 3: daterad Skagen 25 novembe 1904, 4: daterad Skagen 24 november 1904
  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: Aarestrup, Emil (1800-1856). Dansk författare
  • Uruppförande: 1: 10 maj 1905 Kungliga Teatern, Ebba Björkbom, Märtha Ohlson, 2-4: 31 mars 1905, John Forsell, Märtha Ohlson
  • Speltid: 8 min
  • Detaljerad speltid: 1: 2 minuter, 2: 2,5 minuter, 3: 1,5 minuter, 4: 1 minut

Exempel på tryckta utgåvor

1-4. Abraham Lundquist [1906] Abr.L. 3979
1. i Hugo Alfvén, Romanser i urval av Jan Eyron, Stockholm 2004. Edition Suecia, SUE 527, 528

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket
  • Katalogsignum/kommentar till autografen: Forsells samling. Nr 1 Kompositionsskiss Uppsala universitetsbibliotek VMhs 188:12, Renskrift 1 i Stiftelsen Musikkulturens främjande, 2 i Det Kongelige Bibliotek. 2-4 kompositionsskiss i Stiftelsen Musikkulturens främjande,

Exempel på inspelningar

Bluebell ABCD 027, 1989 (insp.1986)
MariAnne Häggander, Lars Roos
Aftonstämning
Bluebell ABCD 023, 1988
Margot Rödin, Jan Eyron

Litteraturhänvisning

Hedwall, Lennart, Hugo Alfvén, Stockholm 1973, s. 333-334

Beskrivning av verket

Ved Huset
Andante Ess-dur 6/8, 29 takter
Det Overstaaede
Allegro giocoso G-dur 3/4, 89 takter
Blikket
Andante, quasi Adagio dess-moll, 3/4, 21 takter
Angst
Allegro agitato A-dur 6/8, 11 takter, Meno mosso, 10 takter, Tempo I, 14 takter, totalt 35 takter


Libretto/text

Ved Huset
Jeg stod, Gud veed hvor længe,
hældet mod Husets Pile;
kun Aftenstjernen lyste,
og det blev mørk og silde.
Men fra Balkonen trængte
igjennen Blomstervremlen
smeltende Accorder,
som om de kom fra Himlen.

Det overstaaede
Ak, det var en tung Forfatning,
som vi dengang leved i,
og vi tog en from Beslutning...
Gudskeelov, det er forbi!
jeg, at ikke elske hende,
hun, at ikke elske mig,
og med Angst, det Gud skal kjende,
vogtede enhvar på sig...
som to Draaber Dug,
der glide paa en Flade glat och jevn,
som to Øielaag der stride bittert
med den søde Søvn.
Ak, det var en tung Forfatning...
Gudskeelov, det er forbi!

Blikket
Du aabner halvt kun Øiet,
men denne Spalt,
den Strimmel
av en formørket, skyet,
heel overtrukken Himmel...
O, ingen Sommerklarhed
er skjønnere i Verden
saa kjøligmørk,
saa regnblaa,
saa foraarsdeilig er den!

Angst
Hold fastere omkring mig
med dine runde Arme,
hold fast, imens dit Hjerte
endnu har Blod og Varme.
Om lidt saa er vi skild ad,
som Bærene på Hækken;
om lidt er vi forsvundne,
som Bobblerne i Bækken.
Hold fastere omkring mig
med dine runde Arme;
hold fast, imens dit Hjerte
endnu har Blod og Varme!
Hold fast!

Marias sånger (Emil Aarestrup)

Aftonstämning
Jag stod, Gud vet hur länge,
drömmande vid hennes boning;
blott aftonstjärnan lyste,
mot himlens blå förtoning,
men från balkongen trängde
igenom blomstervimmel
Ijufva harmonier
som ned från nattens himmel,
från himlen.

Det öfverståndna
Ack, det var dock tunga tider,
som vi den gång lefde i,
men ett fromt beslut vi togo
gudskelof, det är förbi!
jag, att icke älska henne,
hon, att icke älska mig,
och hur ångestfullt vi tvänne
vaktade enhvar på sig...
likt två droppar dagg,
som glida fram på samma blanka qvist,
likt två ögonlock,
som strida bittert
emot sömnens list.
Ack, det var dock tunga tider,
gudskelof, det är förbi!

Blicken
Blott halft du öppnar ögat,
men denna svaga ljusning
uti den himmel skytung,
en rymd af hemlig tjusning
ingen sommarklarhet
är skönare i världen
så kyligt mörk, så regnblå,
så mild och vårlig är denl

Ångest
Håll alltid fast omkring mig
med dina ömma händer,
så länge än din kärlek
mig tröst och lifskraft sänder.
Ty snart vi äro skilda,
som vissna blad på häcken,
snart äro vi försvunna,
som bubblorna i bäcken.
Håll alltid fast omkring mig
med dina ömma händer,
så länge än din kärlek
min tröst och lifskraft sänder!
Håll fast, håll fast!