Att komponera verk till officiella högtidligheter och andra specifika tillfällen var en återkommande syssla för Eggert, inte minst under hans tid som kapellmästare vid Hovkapellet i Stockholm. Han hann innan sin förtidiga död vid 34 års ålder komponera sex kantater och därtill ytterligare tillfällighetsverk. Som framgår av titeln komponerades kantaten för att högtidlighålla den nyvalde kronprinsen Jean Baptiste Bernadottes ankomst till Stockholm (officiellt intåg den 2 november 1810), även om det vid närmare betraktande framgår att verket inte enbart hyllar Carl Johan utan även regerande kungen Carl XIII, hans drottning Charlotta såväl som kronprinsessan Desideria och slutligen prins Oscar. Att kantaten riktar sig till hela kungafamiljen faller sig naturligt med tanke på att den uppfördes första gången vid en bal på Börsen den 22 januari 1811 då borgerskapet firade kronprinsessan Desideria som tillsammans med prins Oscar anlänt till Stockholm ett par veckor tidigare. De två solostämmorna sjöngs vid detta tillfälle av handelsbokhållaren Gustaf Collin och operasångerskan Jeannette Wässelius.

Texten skrevs av dåvarande expeditionssekreteraren Anders Kullberg, som tidigare arbetat under Gustav IV Adolf liksom för kronprins Karl August och som sedermera skulle komma att bli kansliråd, statsråd, ledamot av Svenska Akademien och biskop samt därtill adlad.

Kantaten är komponerad för fullstor orkester: dubbelt träblås, fyra horn, två trumpeter, pukor och stråkar; därtill tenor- och sopransolist samt fyrstämmig kör. Den består av fem delar: Först ett inledande allegro med ett tenorrecitativ där Sveriges svåra situation innan Carl XIII beskrivs. Därpå följer ett adagio där först tenorsolisten berör Carl XIII:s gärning varpå kören sedan utbrister i en hyllning till kung, drottning och den nyanlände Carl Johan. Sedan kommer kantatens mittparti, en sopranaria där kronprinsen hälsas välkommen. Denna avslutas av ett tenorrecitativ där det framhålls att varje hjälte behöver en hjälpande hand som mildrar hans bekymmer. Att denna roll är vikt åt Desideria framhålls i kantatens fjärde del, ett andante där tenorsolisten står i centrum, flankerad av sopran och kör. Kantaten avslutas sedan av kör och orkester i ett allegro moderato där kronprinsparet uppmanas till en gärning som det framtida Sverige kommer vilja tacka dem för.

Ett klaverutdrag av Erik Drake trycktes i Musikaliskt tidsfördrif 1813.

© Mårten Nehrfors, Levande Musikarv