Ivar Hallström (1826−1901)

Den Bergtagna. Romantisk Opera i Fem Akter / Bergkönigs Braut

  • Tillkomstår: Enligt partituret till Akt I (autograf): "Stockholm d. 8 Maj. 1871", men enligt Gademan arbetade Hallström om materialet flera gånger innan premiären ägde rum 1874 (sid 7).
  • Verktyp: Opera, helafton
  • Textförfattare: Frans Hedberg (översättning till tyska av Eugène Peschier)
  • Dedikation: "Hans Majestät Konung Oscar II tillegnas detta arbete i djupaste underdånighet af Tonsättaren" (enligt partituret till Akt I [autograf])
  • Uruppförande: Enligt klaverutdraget: "Kongl. Theatern i Stockholm den 20 Maj 1874"; Medverkande: Fru Strandberg (Fru Ragnhild), Fröken Riego (Ingeborg), Herr Ödman (Riddar Tuve), Herr Willman (Abbot Henrik), Herr Sandström (Ulf), Fröken Söhrling (Gerda), Herr Arnoldsson (Bergakungen), Fröken Saxenberg (Bergadrottningen), Herr Ahlberg (Kark) m fl
    Enligt partituret: "Fru Ragnhild: Fru Ch. Strandberg, Fru W. Strandberg, Fkn Almati; Ingeborg, hennes dotter: Fkn Riego, Fkn Grabow, Fkn. Klemming, Fru Brag, Fru Lindberg; Riddar Tuve: Herr Ödmann, Herr Henrikson, Herr Bratbost, Herr Servor; Ulf, gammal tjenare: Herr Sandström, Herr Håkanson, Herr Lundqvist; Gerda, tärna: Fröken Carlson, Fröken Söhrling, Fröken Sjöblom; Bergakungen: Herr Arnoldson, Herr Ödmann, Herr Max Strandberg, Herr Lemon; Bergadrottningen: Fröken Saxenberg, Fröken Ås, Fkn A. Janson, Fkn. Z. Welander, Fkn. Almati, Fru Linden; Kark: Herr Arlberg, Herr Janzon, Herr Ohlson, Herr Malmsjö, Herr Söderman; Riddare. Jungfrur. Väpnare. Tärnor. Bondfolk. Dvergar. Bergatroll."
    Medverkande enligt Ralf, Klas: "Kungliga teatern. Repertoar 1773-1973" (1974): C. Strandberg, f Linderoth (Ragnhild), A. Riego (Ingeborg), A. Ödmann (Tuve), A. Willman (Henrik), G. Sandström (Ulf), O. Arnoldson (Bergakungen), C. Saxenberg (Bergadrottningen), F. Arlberg (Kark)
  • Speltid: Mer än 180 min
  • Detaljerad speltid: Ursprungligen fyra timmar, senare nedkortad (enligt Gademan, sid 16-17); 121'30 enligt Sterlings CD-utgåva

Instrumentering (besättning)

2*.2.2.2 / 4.2*.3*.1 / timp, perc, hp / str
(picc, corn, bass tbn)
perc: bass dr, cymb, trgl, tub bells ['klocka']

Soloröster/kör

Fru Ragnhild (alt)
Ingeborg, hennes dotter (sopran)
Riddar Tuve (tenor)
Abbot Henrik (bas)
Ulf, gammal tjänare (bas)
Gerda, tärna (sopran)
Bergakungen (tenor)
Bergadrottningen (alt)
Kark (bas)

Riddare, Jungfrur, Väpnare, Tärnor, Bondfolk, Dvergar, Bergatroll

2 sopraner (Ingeborg, Gerda), 2 altar (Ragnhild, Bergadrottningen), 2 tenorer (Tuve, Bergakungen), 3 basar (Henrik, Ulf, Kark)

Kör: S.A.A, T.T.B.B., S.A.T.T.B.B. [stämuppsats: S.A.A.T.T.B.B.]

Exempel på tryckta utgåvor

Klaverutdraget (med text på svenska och tyska) finns utgivet av Abr. Lundquist, Abr. L. 1476

Notmaterial/stämmor återfinns

Partitur, orkesterstämmor, körpartitur, solist- och körstämmor finns i Musik- och teaterbibliotekets samlingar (se vidare verkkommentaren nedan)

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket

Litteraturhänvisning

Gademan, Göran: "Den Bergtagna 1874-1987", C1-uppsats i teatervetenskap, Stockholms universitet, Institutionen för Teater- och filmvetenskap, vt 87

Beskrivning av verket

Handlingen föregår i den första kristna tiden, i närheten af Krokeks kloster på Kolmården.

Akt I
Festsalen på Fru Ragnhilds gård. Ett bord, dukadt till gästabud, och rundt omkring väggarne brinnande facklor. I högsätet vid bordets midt, Fru Ragnhild; till höger om henne, Riddar Tuve; till venster om henne, Ingeborg; bredvid Ingeborg, Abbot Henrik. Riddare och jungfrur. Bakom Fru Ragnhilds stol, Ulf; bakom Ingeborgs, Gerda; bakom Tuves, en sven. Bägare gå flitigt kring laget.

Förspel: Maestoso c-moll 4/4 (C)
Scen 1: Alla uppstiga från bordet, som utföres af tjenare och svenner. Under tiden tacka gästerna Fru Ragnhild, som satt sig till höger vid framscenen, dit hennes högsätesstol blifvit flyttad. Bredvid henne taga Tuve och Ingeborg plats samt bakom Ingeborg Gerda. Gästerna samla sig på tvenne led, färdiga att börja en festlig dans.
Kören [sjunger] under festlig dans. Ingeborg går in i ringen.
Dansen har stannat, och de dansande samlas omkring de talande, som gått midt på scenen. Abboten går, följd af Fru Ragnhild och flere af gästerna. Fru Ragnhild, Ingeborg, Tuve, Abbot Henrik, Gerda, Ulf, Riddare och Jungfrur
Scen 2: Ingeborg, Tuve, Ulf, Riddare och Jungfrur
Scen 3: Fru Ragnhild kommer in, hör det sista, talar strängt. Ett väktarhorn blåser utanför; dansen stannar. Ulf går ut i fonden. Fru Ragnhild stannar afvaktande något uppåt på scenen, talande med Tuve. Under tiden kommer Ingeborg ned på scenen, der [sic] hon blir stående, tankfull och drömmande.mUlf går. Alla, utom Ingeborg, stanna i spänd väntan uppe på scenen. De förre, Fru Ragnhild
Scen 4: Bergakungen, som skald, i fotsid mantel, med gullharpa på armen, inträder, följd av Kark, som väpnare. Före dem Ulf, som öppnar dörren åt båda. Fru Ranghild visar på harpan. Hon för Ulf till sin stol, der hon nödgar honom att taga plats. På en vink af henne aflägsnar sig Ulf. Ulf inkommer med mjöden. Fru Ragnhild lemnar bägaren till Ingeborg. Ingeborg, brydd, stiger fram, berör bägarens rand med läpparne och lemnar den åt Bergakungen. Bergakungen slår ett vildt ackord på harpan; alla fatta hvarandras händer och börja dansa. Tuve fattar Fru Ragnhilds hand. Ingeborg ensam stannar orörlig längst ner till venster. Kark har under riturnellen [sic] dansat i spetsen för de öfriga ut genom fonden. Alla följa honom, utom Ingeborg och Bergakungen. De förra [sic], Bergakungen
Scen 5: Bergakungen närmar sig Ingeborg, som i detsamma löses ur sin orörlighet. Han slår upp manteln och står i rik drägt framför henne. Han vill föra henne med sig. Ingeborg, Bergakungen
Scen 6: Kark, [kommer] hastigt från fonden med harpan på armen. Bergakungen slår harpan, då alla stanna orörliga. Bergakungen stannar som förlamad, då Fru Ragnhild rycker fram ett crucifix [sic] och håller framför honom. Bergakungen sjunker tillika med Kark. De förre, Kark, sedan Fru Ragnhild, Tuve, Gerda, Ulf och alla Gästerna

Akt II
Skogs- och berg-parti [sic] på Kolmården i närheten af Krokeks kloster. Till höger gångstig, sluttande från kulissen och fortsättande nedåt fonden. Till venster ett stort klippstycke, den så kallade "Kungstenen", intagande nästan hela sidan af scenen och slutande inne i kulissen. I fonden på afstånd klosterkyrkan, och längs [sic] bort slättlandet och Bråviken, allt i vinterskrud. Det är natt och klart månljus, som ibland bortskymmes af hastigt öfvergående moln. Bergakungen sitter med harpan i sin famn på en sten till venster nedanför Kungstenen, klart belyst af månen.
Scen 1: Man ser ett aflägset ljussken från kyrkans fönster och hör klockringning på afstånd. Bergakungen drar sig tillbaka mot berget. Bergakungen
Scen 2: Bergakungen försvinner i berget, i det månljuset bortskymmes. Klosterklockorna höras starkare, och från stigen till höger inkommer folket, för att gå i kyrkan. Kyrkfolket inkomma på scenen med facklor. De hafva småningom aflägsnat sig under sången på den fortlöpande gångstigen åt venster. Innan ännu alla försvunnit, inkomma från höger Fru Ragnhild, Ingeborg, Tuve, Ulf och tjenare med facklor. Bergakungen, Kyrkfolket
Scen 3: Innan ännu alla försvunnit, inkomma från höger fru Ragnhild, Ingeborg, Tuve, Ulf och tjenare med facklor. Ingeborg ser sig drömmande omkring. Kören hörs på avstånd. Ingeborg, som oemotståndligt dragits till berget, tvingas af modren att följa. Fru Ragnhild, Ingeborg, Tuve, Ulf
Scen 4: Bergakungen utkommer ur berget och ser efter de föregående.
Berget öppnar sig och upp komma dvergar och troll, och skynda fram till konungen, afvaktande hans befallningar. Trollen skynda tillbaka in i stenen, som i samma ögonblick reser sig på gyllne pelare, och visar i guld och glänsande kristaller ingången till bergets sal. En töckenslöja nedfaller öfver fonden och döljer kyrkan och landskapet. Troll och vättar i lysande skrudar dansa inne i berget, bära fram smycken och skinande guldstänger. Ingeborg inträder från höger och stannar häpen och förskräckt, då hon får se den upplyftade stenen och glansen derunder. Bergakungen, sedan Bergatroll
Scen 5: På en vink af Bergakungen skynda trollen ut ur berget och omge Ingeborg med smekande åtbörder, i det de, dansande omkring henne, visa sina skatter.
Bergakungen har fört Ingeborg med mildt våld hän till berget, medan trollen dansa omkring dem i ringar, och, när de kommit in, sjunker stenen med en skräll ner i jorden som förut, och man ser åter den månbelysta trakten och den upplysta kyrkan, medan i fonden Fru Ragnhild och Tuve samt Ulf inkomma, åtföljda af tjenare med facklor, under det att ridån faller. De förre, Ingeborg

Akt III
En grotta i berget; kort dekoration. På en thron [sic] till venster sitter Bergadrottningen i mörk drägt med krona af bergkristaller. Till höger en härd, öfver hvars eld några dvergar sjuda en dryck i en rödglänsande kittel.
Scen 1: Dvergarna blåsa under elden, som flammar högt upp. Bergadrottningen, Dvergar
Scen 2: Bergadrottningen, som lyssnat på sången, tager i vrede ett smycke från sitt bröst och kastar det i kitteln. Elden flammar upp och kitteln sjuder våldsamt.
Två af dvergarne skynda ut till höger och återkomma om ett ögonblick med en pokal, i hvilken drottningen häller drycken i kitteln under en besvärjelse. Hon höjer pokalen. Hon går med pokalen, följd af Kark, medan dvergarne försvinna med kitteln och elden slocknar. De förre, Kark
Scen 3: Scenförändring. Bergets sal, lysande af guld och kristaller. Till höger Bergakungens thron under en himmel af safirer och rubiner. Taket uppbäres af stalaktitpelare i gnistrande färger, och längst bort i fonden rinner en ström af silfver utmed klipporna, återspeglande de olika färgerna från stenar och metaller. Dvergar, vättar och rå, jord- och eld-andar i lysande drägter, tärnor och svenner om hvarandra i brokiga grupper. Alla se väntande åt venster. Tomtar skynda fram.
De samla sig i väntande grupper rundt omkring. Bergakungen inkommer från venster, slående på sin harpa. Efter honom kommer, på en gång rädd, bländad och hänförd, Ingeborg. Allt efter som de komma fram, sluta sig lederna [sic] bakom dem, som om de ville stänga henne återvägen, och alla bergets innevånare gruppera sig i täta och vördnadsfulla grupper omkring de båda hufvudpersonerna. Dvergar, Tärnor, Svenner, Tomtar
Scen 4: Grupperna tätna och upplösas vexelvis omkring de båda, derpå ger Bergakungen ett tecken, hvarpå alla draga sig tillbaka på längre aftstånd; en sven tar hans harpa och placerar den vid thronen. Ingeborg och Bergakungen äro allena på framscenen. Alla samla sig omkring Ingeborg med smekande och lockande dans. Ingeborg gör sig lös från Bergakungens omfamning. De omringa henne på nytt, men hon sliter sig lös och skyndar åt bakgrunden, der hon möter Bergadrottningen, som, följd af Kark, står framför henne, hög och vördnadsbjudande, med bägaren i sin utsträckta hand. Bergakungen, Ingeborg, De förre
Scen 5: Bergadrottningen för ned Ingeborg på scenen.Andarne bilda nyfikna grupper. Ingeborg fattar, liksom glömsk af sig sjelf, bägarn, och dricker med en blick på Bergakungen, som med öppna armar väntar henne; i samma ögonblick, hon tömt bägaren, är hennes väsen förvandladt, hennes blickar stråla, och hon kastar sig utan besinning i hans armar. Bergadrottningen och Kark gå. Bergakungen leder Ingeborg upp i kungastolen, der han sätter sig vid hennes sida. De förre, Bergadrottningen, Kark
Ballett [sic]: Allegretto grazioso G-dur 6/8 (växlande tempi, tonarter och taktarter)
Bergandarnes intåg [instrumentalt]: Allegro non troppo a la marcia c-moll 2/4

Akt IV
Ett mindre gemak i berget. Ingeborg sitter tankfull på en stol till venster, spinnande lin på en gyllene slända. I fonden, som bildas af en marmorartad klippvägg, rinner en klar vattenstråle ned för klipporna och försvinner bland mossor och alger. Pelare af bergarter uppbära salens tak.
Scen 1: Ingeborg vaknar som ur en dröm och ser sig omkring, stiger upp, oroligt. Ingeborg
Scen 2: Kark möter vid utgången Bergadrottningen, till hvilken han hviskar några ord, visande på Ingeborg, hvarpå han på Bergadrottningens vink aflägsnar sig med skadeglädje. Ingeborg, Kark
Scen 3: Bergadrottningen sträcker ut sin hand med en befallande åtbörd mot bergväggen, då i detsamma en klar källa framspringer.
Ingeborg skyndar till källan, uppfångar några droppar vatten med handen, och för dem till panna och mund.
Ingeborg vaknar alltmer ur sin förtrollning, med stegrad oro. Hon sjunker halft vanmäktig på knä. Bergadrottningen hviskar hånfullt. Ingeborg gör korstecknet emot henne. Bergadrottningen [skrattar] hånfull[t]. Ingeborg vill störta ut, men möts af Bergakungen, som fattar hennes hand och vill hindra henne. Vid hans åsyn uppger hon ett rop och faller halfvt vanmäktig i hans famn. Ingeborg, Bergadrottningen, (Bergakungen)
Scen 4: Bergadrottningen ropar triumferande. Hon går. De förre, Bergakungen
Scen 5: Bergakungen böjer sig ned till Ingeborg, som under det föregående sjukit ned på knä på ena sidan av scenen. Hon rusar upp ur sin knäböjande ställning. Bergakungen vill omfamna henne. Hon stöter honom ifrån sig. Han närmar sig henne, för henne med sig och visar åt sidan. Ingeborg sjunker på knä. Han står med öppna armar. Ingeborg vill gå, men stannar tvekande; efter några ögonblicks strid med sig sjelf, skyndar hon tillbaka och kastar sig i hans armar. Hon sliter sig ur hans armar och störtar ut; I det han vill följa henne, stannar han hastigt, som om han kufvade sin rörelse, stolt och kall, medan förhänget faller. Ingeborg, Bergakungen

Akt V
Fru Ragnhilds sal från första akten, men numera åldrig och förfallen. Vid ett bord till venster sitter Ulf, hvithårig, med långt skägg, nära hundraårig, slöjdande på en pil. En lampa upplyser rummet.
Scen 1: Ulf sjunger till arbetet. Han öfverväldigas af trötthet, och hufvudet sjunker ned mot armarne, som han stöder mot bordet. Paus, hvarunder musiken målar en i natten uppväxande storm. Under stormens vildaste tjut slås fonddörren upp och Ingeborg inträder. Ulf, (Ingeborg)
Scen 2: (Ulf sover.) Ingeborg stapplar långsamt fram mot förscenen. Hon ser sig omkring; stormen hviner häftigt utanför. Hon återtar, rysande. Ulf vaknar till. Ingeborg störtar fram till honom med ett skri af glädje. Ulf stirrar på henne och slår korstecknet framför sig. Ingeborg slår sina armar omkring honom. Ulf ropar till af glädje. Han sluter henne i sina armar; sedan för han henne till stolen, sätter henne der och pysslar omkring henne, som kring ett barn. Han värmer hennes händer i sina. Ingeborgs oro stiger. [Ulf berättar att hennes mor ej längre lever.] Ingeborg utstöter ett anskri, faller vanmäktig ned. Han söker återkalla henne till lifvet. Ingeborg reser sig uppå knä, stirrande omkring sig med förvirrade blickar. Hon stiger upp och skyndar med vild smärta till framscenen, utstöter ett skri af fasa. Ulf, Ingeborg
Scen 3: Bergakungen står midt i salen, utsträckande sin hand hotande mot Ingeborg; lampan släckes i detsamma och ett rödt sken omgifver honom och sprides på föremålen i rummet. Bergakungen utsträcker sin hand emot honom, i det han vill närma sig Ingeborg; Ulf står som förstenad; derpå närmar Bergakungen sig till Ingeborg, som sjunkit på knä. Ingeborg säger till honom att gå bort, med smärta, i det han böjer sig öfver henne. I detta ögonblick höres aflägsen klockringning; vid de första ljuden af klockorna löses Ulf ur sin förstening och tar ett steg mot Ingeborg.
Bergakungen ropar af raseri och smärta. Han sjunker ned; det röda skenet försvinner och i dess ställe strålar ett klart månsken in genom fönstret och belyser Ingeborgs gestalt, samt den vid hennes sida knäböjande Ulf. De förre, Bergakungen
Scen 4: Man hör på afstånd julesången från andra akten. Ingeborg suckar till. Hon dör. Medan Ulf på knä lyfter Ingeborgs hufvud upp i sitt sköte och beder öfver henne, faller förhänget långsamt. Ingeborg, Ulf


Verkkommentar

I Musik- och teaterbibliotekets samlingar finns partitur i autograf och två äldre, handskrivna uppsättningar av orkesterstämmorna (varav den ena sannolikt är autograf), men enligt Gademan "finns inget komplett partitur som överensstämmer med något komplett stämmaterial" (sid 28, jfr även sid 17).

Enligt ett programblad från Göteborgs Arbetareinstitut som finns bland orkestermaterialet framfördes delar av operan den 17 januari 1926 kl. 6 e. m. i KFUM:s stora sal [Göteborg] som "Program vid 719:e Folk-Konserten". Medverkande: Nina Moberger (Fru Ragnhild, Bergadrottningen), Eva Lewerth (Ingeborg), Gustaf Palm (Riddar Tuve), Tage Haglund (Ulf, Kark), Elsa Rosenkvist (Gerda), Sten Hermelin (Bergakungen). Stenhammarskören (Blandad kör). Ledning: Elsa Stenhammar


Libretto/text

Akt I

1. Introduction [kör, Ragnhild, Gerda]: Till gästabuds vi dricka, vi dricka i juleqväll / Die vollen Becher winken zur Weichnachtsfeier, seht

2. Chör med Vexelsång och Dans (Ingeborg, Tuve): Så dansa vi nu med lusteligt sinn / So tanzen wir denn mit lustigen Reih'n

3. Kupletter med Chör (Abbot Henrik): När juleottans klockor ringa och kyrkans helga sånger klinga / Sobald die Weihnachtsglock' wir schwingen, der Kirche fromme Lieder klingen
Här bor i bergets djupa salar ett troll / So haust im Bergesgrund, im düstern, ein Alf
Men Herren och hans helgonaskara sin kyrka veta skall att bevara / Doch Gott und seine heiligen Schaaren Sie mögen ihre Kirche bewahren 

4. Ballad (Ulf): Det var sent om en timma, sista skärthorsdagsqväll / Siwar in später Stunde, am grünen Donnerstag

5. Scen och Romans (Bergakungen): Jag helsar eder alla! Välkommen, ädle gäst! / Ich grüss' Euch herzlich Alle! Willkommen, edler Gast!
Lundar i söder nog jag såg / Herrliche Lauben im Süden ich sah 

6. Trollpolska (Bergakungen, Kark, Chör): Necken sin harpa slår, dansen i skogen går / Neck nun die Harfe schlägt, Tanz sich im Walde regt

7. Duo (Ingeborg, Bergakungen): Må jag nu den fagra fånga / Jetzt soll meine Macht sie spüren

8. Final (Kark, Bergakungen, Gerda, Ragnhild, Tuve, Ulf): Herre Konung! En sträng på harpan sprang / Mein Gebieter! Die Harfensaite sprang
Hvar är den djerfe, som spel med oss drifver? / Wo ist der Dreiste, der so uns will necken?
Guds moder med sin englaskara / Muttergottes mit den Engelschaaren 

 

Akt II

9. Scen och Aria (Bergakungen): Hur fager hon var! Hur skön hennes bild i hjertat flammar! / Wie lieblich sie war! Bei ihrem Blick durchbebt mich süsser Schauer!
Recitativ: Fast jag föraktar menskors ätter / Ob ich das Menschenvolk verschmähe
Aria: Ja, hon skall blifva min, hennes mund vill jag kyssa / Sie muss mein eigen sein, an maine Brust sich schmiegen 

10. Scen och Chör: Nu nalkas stunden - Deras klockor ringa / Die Stunde nahet - Ihre Glocken tönen
Nu är den signade juledag utöfver jorden kommen! / Der heit'ge Weihnachtsmorgen naht auf Erden allen Frommen!
Och stjernan stod öfver Bethlehem, när Frälsaren var kommen / In Bethlehem der Hirten Schaar erglänzt ein Stern der Frommen 

11. Cavatina, Scen och Chör (Bergakungen, Dvergar och Troll): Hon går - Och modrens makt jag ej bryta kan / Sie geht - Der Mutter Macht ich nicht brechen kann
I bergets andar, skynden hit! Eder konung befaller! / Ihr Geister des Berge, eilet hieher! Euren König hört rufen!
Vår konung befaller! Fort, upp utur natten från glindrande skatten / Der König hört rufen! Fort vom dunklen Orte dem schimmern, der Horte 

12. Duo och Final (Ingeborg, Bergakungen, Chor): Guds heliga moder! Hvad glans, hvad prakt! / O Muttergottes! Der Glanz! Die Pracht!
Guldet flammar i bergets kammar / Schätze funkeln hell im Dunkeln 

 

Akt III

13. Chör och Aria (Chor af Dvergar, Bergadrottningen): Sjud utöfver bergets låga, glömskans dryck i kittel röd / Siede ob dem Geuerbrande, Zaubertrank im Kessel roth
Recitativ: Och dock älskar jag ömt denne son, som mig glömt! / Doch so theuer mir ist dieser Sohn, der mein vergisst
Chör: Sjud utöfver bergets låga / Siede ob dem Feuerbrande
Aria: Jag bära skall gullkronan röd, fast ensam, öfvergifven! / Die Krone immer noch ich trag', aug einsam und verlassen! 

14. Scen och Duo (Bergadrottningen, Kark): Mig kungen sändt att fråga om glömskans dryck snart färdig är? / Der König lässt Euch fragen, ob fertig bald der Zaubertrank?
"Drottning fagra!" Ha! Om du drottning är vorden / "Schöne Fürstin!" Ha! sollst du Königin werden

15. Chör: Hui, ho! Skönt är i berget att bo! / Hiu, ho! Im Berge da leben wir froh!

16. Duo (Ingeborg, Bergakungen): Kom, sätt dig ned å kungastol; här ser du bergets höga sal! / Komm, setz' dich hier auf den Ehrenplatz, und schau' die Hall', den köstlichen Schatz!

17. Qvartett och Chör (Ingeborg, Bergadrottningen, Bergakungen, Kark): Välkommen till berget, du kungsalens ära! / Willkommen im Berge bei sprühenden Feuern!
Skall hon förglömma orons brus? Skall hon väl tömma bägarens rus? / Wird er verzehren in ihrer Brust alles Begehren, der Sehnsucht Lust? 

18. Final (Chör och Ballett [sic]): Kom nu, o kom till fröjder utan tal / O komm' nun, o komm' zu Freuden ohne Zahl
Glädtiga sångers muntra ljud prise Bergakungens brud! / Fröhliche Lieder, wonniger Laut preisse die hohe Königsbraut!

Akt IV

19. Aria (Ingeborg): Spinn, spinn, gyllne sländan min / Spinn' fein, goldne Spindel main

20. Scen och Kupletter (Kark): Hon sitter tankfull vid sin slända / Sie sitzt gedankenvoll und spinnet
När oss Bergakungen hotar med sin jättearm / Droht Bergkönig euch, der Schlimme, mit der Zauberhand
Du ljuger! usle träl! Det var ju munkens visa, och ej min! / Das lügst du! Elender Knecht! Das sind des Mönches Weisen, meine nicht! 

21. Duo (Ingeborg, Bergadrottningen): Säg, drottning, hvar är sonen din? I kungasalen. / Sag', Königin, wo ist dein Sohn? Im Köhigssaale.

22. Duo-Final (Ingeborg, Bergakungen): Se, hur blek hon är vorden! O Moder min / Welche Blässe sie bedecket! O Mutter, ach
Herre konung! Släpp mig ut! Jag vill hem till min moder gå / O, mein König! Lass mich fort! Hein zu der Mutter will ich hin
O nej! Så kan jag ej från dig gå! / O nein! So von dir ich scheide nicht! 

 

Akt V

23. Folkvisa (Ulf): "Och jungfrun hon skulle sig till ottesången gå" / "Die Jungfrau sie sollte wol zur Weihnachtsmesse gehn

24. Scen (Ingeborg, Ulf): Hu, jag fryser! Mig stormen genomisat / Hu, mich schauert! Der Sturm hat mich erstarret
Jungfru Ingeborg! Ja, det är jag! / Jungfrau Ingeborg! Ja, das bin ich! 

25. Final (Ingeborg, Bergakungen, Ulf, Chör): Du nämnt mitt namn! Minns hvad jag bjöd, falska kvinna! / Du riefst den Namen! Denk' meines Schwars, falsches Wesen!
Gå bort! Gå bort! Gå bort! Jag fasar för din famn! / Hinweg! Hinweg! Hinweg! Vor deiner Lieb' mir graut!
Ej till saknads qval mig döm! Minns du kärlek, ljuf och öm? / O, verdamm' nicht diese Brust zu der Qual! Denk' süsser Lust!
I herrans namn vik bort från mig / In Gottes Namen heb' dich fort!
Försent! Ve mig! Ve dig! / Zu spät! Weh mir! Weh dir!
Nu är han borta! Borta? Låt oss tacka Gud! / Er ist verschwunden! Verschwunden? Danken wir den Herrn!
[Kör] Nu är den signade juledag utöfver jorden kommen! / Der heil'ge Weihnachtsmorgen naht auf Erden allen Frommen!