Gustaf Brink (1858−1904)

Skriv ut

Gustaf Hildor Brink, född 24 oktober 1858 i Stockholm och död 6 april 1904 där, var en svensk pianist, tonsättare och pianopedagog verksam vid Kungl. Musikkonservatoriet i Stockholm och från 1895 ledamot av Kungl. Musikaliska akademien. Som tonsättare skrev Brink ett dussin karaktärsstycken för piano av salongskaraktär samt gjorde arrangemang och gav ut pedagogisk musik för piano.

Liv

Den biografiska informationen om Gustaf Brink är knapphändig. Han föddes i Klara församling i Stockholm där han studerade vid Musikkonservatoriet 1875−80, bl.a. piano för Hilda Thegerström (1838−1907) som han senare skulle tillägna sina 2 Etyder för piano. Två år senare, 1882, blev Brink själv vid 24 års ålder pianolärare och kollega till Thegerström vid Musikkonservatoriet och arbetade där fram till sin död 1904. Under de fem sista åren, 1899−1904, var han också lärare i harmonilära vid konservatoriet och under en kort tid pianolärare vid Operaskolan 1902−03.

1886 reste Brink till Paris för ”att idka studier för sin konst och samla material för sin lärareverksamhet i pianospelning”. Resan gav influens från fransk salongsmusik, något som återspeglas i den för tiden ovanligare harmoniken och det kontrapunktiska skrivsättet i flera av Brinks kompositioner. Han invaldes den 28 mars 1895 som ledamot nr 489 av Kungl. Musikaliska akademien. Brink avled vid endast 46 års ålder, och begravningshjälp från Musikaliska akademien antyder ett kärvt ekonomiskt läge för den efterlämnade änkan och dottern.

Pianisten 

Att döma av kompositioner och pedagogiska verk förefaller Gustaf Brink som pianist ha varit mer av kammarmusiker än virtuostyp. Hans konsertverksamhet tycks också ha varit begränsad. Han framträdde främst under 1880-talet vid kammarmusiksoaréer, ofta med violinisten Lars Zetterquist (1860−1946) och sångaren Oscar Lejdström (1858−1926). Bland verk som framfördes återfinns Franz Berwalds Trio i Ess-dur och Ludvig Normans Konsertstycke i F-dur tillsammans med den åtta år äldre vännen Richard Andersson, med vilken han också spelade Niels W. Gades Aarsbilleder för damkör, soli och piano fyra händer. Enligt tidens konvention framförde Brink också Edvard Griegs pianokonsert och Camille Saint-Saëns Danse macabre i version för två flyglar. Bland soloverken återfanns Beethovens pianosonat op. 101, en ballad av Chopin, en Liszt-parafras och smärre stycken av Carl Philipp Emanuel Bach och Felix Mendelssohn.

Pedagogen 

Gustaf Brinks mer modesta teknik återspeglas i hans pedagogiska utgivning. De 50 progressiva etyderna i två häften ansluter sig till förromantikens figurationsverk à la Czerny mer än till Liszt-skolans tekniska övningar. De två etyderna som tillägnades Hilda Thegerström är mer melodiska karaktärsstycken än virtuosstycken som tränar ett tekniskt handgrepp. Brinks bearbetningar av svenska folkvisor är också främst skrivna för hemmen och inte av den konsertsalsmässiga typ som kännetecknar Richard Anderssons transkriptioner. Även Brinks sångtranskriptioner är av anspråkslös art. Bland dessa återfinns sånger av bland andra Ludvig Norman och Emil Sjögren, tonsättare som anger den stilistiska ram inom vilken Brink rörde sig.

Tonsättaren och verken

Gustaf Brinks produktion som tonsättare är begränsad. Det rör sig om ett dussintal publicerade originalverk för piano utan angivande av opusnummer. Till det yttre formatet är det fråga om kortare genrestycken med en speltid om högst fem minuter. Även om de sinsemellan är olika till karaktär ansluter de sig till både namn och utformning till tidens karaktärsstycken. Här återfinns titlar som mazurka, polonaise, valse, ballade och barcarole.

Titlarna till trots är det dock inte Chopins (eller en Robert Schumanns eller Felix Mendelssohns) musikaliska värld som stått som förebild. Som i så mycken annan musik kring förra sekelskiftet är det ett franskt inflytande som nu gör sig gällande i svenskt musikliv. I Brinks fall är det främst elegant salongsmusik i Benjamin Godards, Jules Massenets eller Camille Saint-Saëns efterföljd.

Om Brinks kompositioner inte är så tekniskt avancerade kännetecknas de dock av en rad musikaliskt subtila drag. Pianosatsen är ofta polyfon och genomskinlig, stundtals i en tvåstämmig satsfaktur där kontrasten mellan melodi och ackompanjemang suddats ut och ackompanjemanget fått en melodisk karaktär. Harmoniken pendlar mellan salongsmässig sötma och en mer avancerad, kromatiskt glidande karaktär (t.ex. i den intermezzo-liknande Romans eller Valse-Arabesk) eller abrupta växlingar till olika tonarter som i Rêverie ur Deux morceaux. Även ett slaviskt vemod kan dyka upp som kan föra tankarna till Tjajkovskij som i Deux nocturnes.

Det lilla formatet till trots är även formgestaltningen intressant. Brink undviker ofta enkla återkomster och exakta upprepningar och bygger in variations- och överraskningselement. Stycket Ballade har visserligen föga med Chopins dramatiska ballader att göra men har ändå en berättande karaktär med en recitativisk inledning, retoriska pauser och kontrasterande episoder i en sonatformsliknande struktur.

De eleganta trycken visar att det fanns en stor efterfrågan på just på denna typ av musik. Flera verk bevarade i Musik- och teaterbiblioteket har dedikation till tidens stora kvinnliga pianist Thora Hwass (1861−1918) vilket gör det troligt att Brinks kompositioner också spreds via konsertestraden.

Bertil Wikman © 2015

Bibliografi

Hilleström, Gustaf: Kungliga Musikaliska Akademien: Matrikel 1771−1971, Stockholm 1971: Nordiska musikförlaget, s. 101.
Norlind, Tobias
: "Brink, Gustaf", i: Allmänt musiklexikon I-II, Stockholm 1916: Wahlström & Widstrand.
Svensk Musiktidning
, vol. 5, nr 10, 15 maj 1885, s. 78.
Svensk Musiktidning
, vol. 5, nr 19, 1 december 1885, s. 152.
Svensk Musiktidning
, vol, 6, nr 5, 1 mars 1886, s. 32.
Svensk Musiktidning,
vol. 24, 20 april 1904, s. 6.
Svenskt porträttgalleri, sid XIV och XXI.
Uppström, Tore: Pianister i Sverige, Stockholm 1973: Nordiska musikförlaget, s. 102, 108.

Källor

Kungliga Biblioteket (brev), Musik- och teaterbiblioteket (brev, Kungl. Musikaliska akademiens protokoll 1903/11/24, 1904/04/12, 1904/04/28), Stockholms stadsarkiv, Uppsala universitetsbibliotek (brev)

Verköversikt

Karaktärsstycken, pedagogiska stycken och arrangemang för piano.

Samlade verk

Originalverk för piano
Ballade för piano (f-moll). Tryck C. Gehrman, Stockholm 1897.
Barcarolle för piano (B-dur): Tryck Carl Johnns musikhandel, Stockholm 1888.
Elegie för piano (f-moll). Tryck Abraham Hirsch, Stockholm 1891.
2 Etuder för piano: (1) Moderato (fiss-moll), (2) Vivace (f-moll). Tryck Abraham Hirsch, Stockholm 1887.
Festmarsch för piano, musikbilaga till Svensk Musiktidning årg. 15 nr 11-12, 1897.
Flickans klagan. Tryckt i bilaga till Svensk Musiktidning årgång 2, 1882 s. 83-86.
Gavotte för piano (G-dur). Tryck Elkan & Schildknecht, Stockholm1891.
Impromptu (e-moll). Tryck Elkan & Schildknecht, Stockholm.
Mazurka de Salon pour le Piano (b-moll). Tryck Elkan & Schildknecht, Stockholm 1881.
Meditation för piano (Ess-dur). Tryckt i Musik för piano af svenska tonsättare, Abraham Lundquist, Stockholm 1898.
Deux Morceaux de Piano: (1) Reverie (Ass-dur), (2) Petite Valse (A-dur). Tryck J. Löfving musikhandel, Stockholm 1895.
2 Nocturnes pour le piano: nr 1 (h-moll), nr 2 (G-dur). Tryck Elkan & Schildknecht, Stockholm 1888.
Polonaise för piano (B-dur). Tryck Abraham Hirsch, Stockholm 1889.
Romans (F-dur). Tryckt i Modern Pianomusik, Stockholm Carl Gehrman, Stockholm 1892 och i Album för Piano af Svenska Tonsättare, Carl Gehrman Stockholm 1892.
Valse-Arabesk för piano (1886) (Ass-dur). Tryck Elkan & Schildknecht, Stockholm 1902.

Bearbetningar för piano
Halfdan Kjerulf: Rondino (F-dur), bearbetad för piano två händer. Tryck Abraham Hirsch, Stockholm.
Adam, Stephens: Mona, arrangement för piano. Tryck Elkan Schildknecht, Stockholm 1896.
"Kung Erik" af Ferdinand Bengzon, arrangement för piano (1895).
Svenska toner satta för piano häfte 1-2. (2:a häftet, arrangemang av svenska folkvisor; Domaredansen, Jag ser upppå dina ögon, Vi ska' ställa till en roliger dans,
Fjorton år tror jag visst att jag va', stjernan uppå himmelen, Svenska fackeldansen). Tryck Elkan & Schildknecht, Stockholm 1897.
Melodiska Minnen. Transcriptioner för piano: August Ekenberg: Rida Ranka, Ludvig Norman: Månestrålar, John Jacobson: Jag har en nordisk flicka, Johannes Brahms:
Vaggsång, Emil Sjögren: Dröm, Nils Th. Kjellander, Emil Durand: Som i ungdomens år, Comme à vingt ans, Ferd. Bengzon: Viola, Adolph Adam: Jul-Sång. Tryck Elkan & Schildknecht, Stockholm 1898.
Paraphrase öfver Suomis Sång af Fredrik Pacius (d-moll). Tryck Elkan & Schildknecht, Stockholm 1898.

Pedagogiska verk
50 progressiva etyder häfte 1-2. Tryck Carl Gehrman, Stockholm 1902

Utgåvor av pedagogiska samlingar
Sonatine-Album. Samling moderna Sonatiner för Piano af Framstående Tonsättare redigerad av Gustaf Brink, band 1-2. (Band 1 sonatiner av Fr. Spindler, C. Gurlitt, A. Krause, H. Berens. Band 2 sonatiner av N. v. Wilm, C. Reinecke, A. Krause). Tryck Carl Gehrman, Stockholm 1895.
Ny Sonatin-Samling häfte 1, innehållande sonatiner av F. X. Chwatal, C. Gurlitt, A. Krause, I. Seiss, M. Vogel. Tryck Elkan & Schildknecht, Stockholm 1900

Sång och piano
Din Stämma (Carl Snoilsky). Sång för röst och piano, tryckt i Sånger från skilda länder band 1, 25 romanser och sånger för en röst vid piano, Elkan & Schildknecht, Stockholm 1885.


Verk av Gustaf Brink

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 2