Jakob Adolf Hägg (1850−1928)
Kantate ved Herr Moritz Melchiors og Fru Dorothea Melchiors Sølvbryllup
opus 53 b
1. Chor: Allegro moderato
2. Recitativ (tenor): Allegretto con moto
3. Duo (sopran, tenor)
4. Sopransolo
5. Chor
6. Recitativ (tenor)
Nr 1 Da capo
- Tillkomstår: 1871
- Verktyp: Blandad kör med soloröst(er) och instrument
- Textförfattare: Hans Christian Andersen
- Uruppförande: 17 juni 1871 i Melchiors sommarbostad "Rolighed"
- Speltid: Ca. 10-15 min
Instrumentering (besättning)
Piano, fyra händer i sats 1 och 5 och 2 händer i övriga satser
Soloröster/kör
Soloröster: 1 sopran, 1 tenor
Blandad kör, S.A.T.B.
Exempel på tryckta utgåvor
Nordisk Musikforlag, Köpenhamn u.å., klaverutdrag
- Autografen återfinns: Det Kongelige Bibliotek i Köpenhamn
- Katalogsignum/kommentar till autografen: I Musik- och teaterbiblioteket i Stockholm finns autografer till sats 1 och 3 i arrangemang för piano solo
Beskrivning av verket
1. Chor: Allegro moderato C-dur 4/4
2. Recitativ (tenor): Allegretto con moto F-dur 3/4, Recit, Animato, Allegretto, Andante g-moll 6/8, attacca
3. Duo (sopran, tenor): Allegretto cantabile Ass-dur 3/4, Andante, Tempo I
4. [Sopransolo]: Allegro C-dur 4/4, attacca
5. Chor: Andante G-dur 6/8, Poco lento
6. Recitativ (tenor): utan tempobeteckning C-dur 4/4, Moderato, Rec, Animato, Vivace
Nr 1 Da capo
Verkkommentar
Opusnumret är ej utsatt i den tryckta utgåvan
Libretto/text
1. Sølvbryllupsklokkerne ringe.
Det er som en Foraarssang
naar atter til Fest de klinge,
da hører I Guldklokkers Klang.
2. Der staaer paa Høibroplads en gammel Gaard.
Der boede Dyveke vil Godtfolk sige.
I vor Tid voxte der en Rosenmaard.
Et Barn, en klog, velsignet lille Pige.
Ung Moritz saae derop en Foraardsdag
og i det Solskin var hans Hjerte borte,
men ei han følte Sorg, nej stort Behag,
han fik jo et igjen af lille Dorthe.
3. Det er saa deiligt at mødes,
hinanden ret at forstaae.
Livsalige Tanker fødes,
de ind i al Evighed naae.
4. Der gik de glade To i Ungdomstiden,
de har endnu jo hele Hjertets Vaar,
skjøndt fem och tyve Aar er gaaet siden
hun fletted Myrtekrandsen om sit Haar,
och han fornam at Lykken var ham givet
i Qvinden, aedel klog och hjertegod.
Gik Sorgens Skygger over Jordelivet,
Hun var det Solskin som ham ei forlod.
5. De dybt hinanden i Hjertet saae
Hinanden de kunde stole paa
i Glaedens og Prøvelsens Dage,
der lyste ind Velsignelsens Aand,
til gjaestfri Arne og hjaelpsom Haand,
til Husbond og Aegtemage.
6. Ved Rosenvaenget er voxet frem
et Rosenborg, et Hjertets Hjem.
Der Sølvbryllupsklokkerne ringe,
och Børn och Børnebørns festlige Tog
komme med vaiende Dannebrog.
De Hilsen og Festsang bringe.