Moses Pergament (1893-1977)
Moses Pergament föddes i Helsingfors 1893. Han studerade violin vid Musikinstitutet i Helsingfors och musikkonservatoriet i Sankt Petersburg och dirigering vid Sterns musikkonservatorium i Berlin. Pergament flydde till Sverige undan kriget vintern 1915 och blev svensk medborgare 1919. I Sverige var han verksam som musikkritiker, tonsättare och körledare. Pergament blev medlem i FST 1945, ledamot i KMA 1952 och tilldelades medaljen För tonkonstens främjande 1967. Han avled i Stockholm 1977. Som tonsättare och musikkritiker bidrog Pergament starkt till att etablera "den nya musiken" i Sverige.
Ungdoms- och studietid
Moses Pergament föddes 1893 in en judisk handlarfamilj i Helsingfors. Han studerade violin vid Musikinstitutet i hemstaden och därefter Musikkonservatoriet i Sankt Petersburg. Åter i Helsingfors fortsatte han sin utbildning i violin samt i musikteori och komposition vid Musikinstitutet och därefter med självstudier i satsteknik och instrumentation. Från denna tid härrör de äldsta kompositionerna. Efter studentexamen 1913 skrev Pergament in sig vid Alexanderuniversitet. Vid sidan av studierna var han violinist i Helsingfors filharmoniska sällskap och dirigent för Akademiska orkestern.
För att undvika kriget flydde Pergament till Sverige. Han anlände till Stockholm vintern 1915 där han hjälptes till rätta av hovkapellmästaren Armas Järnefelt. Pergament kom snabbt in i stadens musik- och konstnärskretsar, bland annat konstnärskollektivet ”Gettot” där han kom i kontakt med nya konstnärliga strömningar från kontinenten, och han var verksam som körledare. Pergament blev svensk medborgare 6 juni 1919.
Med sikte på en examen i filosofi och musikhistoria skrev Pergament in sig vid Stockholms högskola hösten 1919, men planerna realiserades aldrig. I stället följde han med sin fästmö, sångerskan Ester Abrahamsson (1893–1972), till Paris. År 1921 fortsatte resan till Berlin, där Pergament studerade dirigering vid Sterns musikkonservatorium. Under Berlintiden gick Moses och Ester skilda vägar. I samband med att han sökte en ny bostad mötte han sin blivande hustru, Ilse Kutzleb (1905–1960). De gifte sig i december 1923.
Yrkesliv – Tonsättarliv
Samtidigt hade han etablerat sig i Stockholm och fått jobb som musikkritiker vid Svenska Dagbladet (SvD). Beslutet att anställa Pergament var kontroversiellt. Det fanns ett inom redaktionen ett motstånd med antisemitiska förtecken och tongivande medlemmar i Föreningen svenska tonsättare (FST) ifrågasatte dessutom om en utlandsfödd person verkligen kunde göra det svenska musiklivet rättvisa. Chefredaktören, Helmer Key, höll emellertid Pergament om ryggen och gjorde så fram till sin pensionering i mitten av 1930-talet. Med tiden blev Pergament en respekterad musikkritiker. Vid sidan av arbetet på SvD grundade och ledde Pergament Brommakören och var åren 1929–32 anställd vid skivbolaget Skandinaviska Odeon AB. Efter de tyska Nationalsocialisternas maktövertagande 1933 var han med och bildade en orkester och en kör bestående av judiska musiker som flytt från Tyskland.
Pergament lämnade SvD hösten 1937 efter en politisk konflikt med den nya ledningen. Han gjorde ett försök att skriva för Nya Dagligt Allehanda 1938–39, men lämnade tidningen av politiska skäl. En anställning som kompositör vid filmbolaget Pathé Frères i Frankrike blev kortvarig på grund av kriget. Fram till 1942 hankade han sig fram som frilansskribent för SvD och tillfälliga organisatoriska uppdrag i musiklivet. Han tog också initiativ till publicering av tidigare essäer i bokform, vilket resulterade i samlingarna Svenska tonsättare (1943), Vandring med fru Musica (1943) och Ny vandring med fru Musica (1944). Pergaments ekonomiska situation ljusnade när Landsorganisationen 1942 startade socialdemokratiska Aftontidningen, vars musikkritiker han var till dess nedläggning 1956. De sista yrkesverksamma åren som kritiker var Pergament anställd vid Stockholms-Tidningen (1957–64).
Pergament hade komponerat kontinuerligt från ankomsten till Sverige 1915 och tack vare att arbetsplikten vid såväl SvD som Aftontidningen endast omfattade tio månader om året kunde han disponera två avlönade månader per år till att skriva musik. Totalt komponerade han drygt 200 verk. Huvuddelen utgörs av romanser och körmusik. Från tiden fram till 1950 återfinns också verk för solosång och orkester, orkestermusik, sceniska verk, samt körsymfonin Den judiska sången (1944) för orkester, kör och solister. Under perioden 1950–70 minskade romans- och körkomponerandet i omfattning. Pergament komponerade då större musikdramatiska verk, liksom en serie solokonserter, och han återvände till kammarmusikkomponeradet efter ett nästan 30-årigt uppehåll. Det sistnämnda hörde annars finlandstiden och de första åren i Stockholm till. Därutöver skrev Pergament musik till tre filmer.
Ett skäl till att Pergaments komponerande i de större formaten ökade från 1950-talet var att han blivit invald i FST (1945). Medlemskapet i FST öppnade på ett nytt sätt dörren till det svenska musiklivet och under 1950- och 1960-talet fick Pergament flera tonsättarstipendier, liksom beställningar från Sveriges radio.
Sina sista 15 år tillbringade Moses Pergament med att komponera och göra skivinspelningar, liksom att samla ihop spåren efter sin långa ”vandring med fru Musica”. Han sorterade sin omfattande klippsamling och överlämnade dessutom ett trettiotal arkivlådor med material till olika offentliga institutioner. Han lät också binda in de kompositioner som han satte främst.
Pergament, ”den nya musiken” och Wagner som förebild
Pergament var – tillsammans med Gunnar Jeanson, Julius Rabe, Sten Broman och Hilding Rosenberg – central för genombrottet för ”den nya musiken” i 1920-talets Sverige, med Kurt Atterberg och Wilhelm Peterson-Berger som de främsta antagonisterna. Dessa utövade ett stort inflytande genom att kombinera rollerna som kritiker och tonsättare. En motsvarande förutsättning för den nya musikens genombrott var att dess förespråkare dessutom innehade betydande positioner i musiklivets nya institutioner, särskilt AB Radiotjänst och Stockholms konserthus. Viktig för den nya musiken blev International Society for Contemporary Music (ISCM) (gr. 1922), vars svenska gren bildades 1923.
Pergament närde en livslång dröm om att bli ”Judarnas Wagner”. När han från 1950-talet kunde disponera mer tid till skapande valde han bland annat att komponera två operor vars libretton hade grund i judiska myter: Eli (1958–59) och Abram's Erwachen oder Sehn-sucht aus Durst (1961–66; 1971–72) – paradoxalt kan tyckas eftersom Richard Wagner var antisemit och såg myten som essentiellt nationell. För Pergament var myten i stället ett fönster till en universell värld.
En andra sida av att Pergament hade Wagner som förebild var att hans komponerande vilade på en tradition som Wagner fått stå som symbol för – ”Nytyska skolans” musikaliska avantgardism. I denna ersattes ett klassicistiskt guldåldertänkande med en syn på historien som i evolutionistisk utveckling, där varje generation tonsättare sågs som den sista länken i en naturgiven historisk kedja. Rörelsen var antikommersiell; komponerande förstods som resultatet av en ”individuell uttrycksvilja”, inte ett svar på publikens krav. Det var varje tonsättares uppgift att finna den livskraftiga vägen framåt. Stilistiskt innebar det ett utvidgande av tonalitetens gränser, liksom ett klangligt experimenterande. Kännetecknande för Pergaments generation var också ett fokus på de ”linjära krafterna” i musiken, förstådda som direkta uttryck för universella känslor. Som tonsättare använde sig Pergament av olika tekniker ur den musikaliska avantgardismens palett. Som ung studerade han Rimskij-Korsakovs lärobok i instrumentation och hade Gustav Mahler och Jean Sibelius som förebilder. Baletten Krelantems och Eldeling (1920–21; 1927) hade Stravinskijs Våroffer som uttalad förebild. I annan musik, som Canto lirico för violin och orkester (1957) och oratoriet De sju dödssynderna (1962–63), har Pergament använt sig av tolvtonsteknik. Kombinationen av estetisk universalism och ”radikalt” tonspråk var central för konflikten med det etablerade svenska musiklivet, där tonsättaren ”blev till” genom sin nationella tillhörighet.
Mottagandet från de tongivande musikkritikerna var till att börja med direkt avvisande. Vid ”Kompositionsaftonen” i Konserthusets lilla sal 13 april 1926, för att ta ett exempel, var det bara andra satsen i första stråkkvartetten, den ”lyriska” variationssatsen över en finsk folkvisa, som uppskattades av dem. Övriga satsers form- och tonspråk låg utanför tidens stilideal. Under loppet av 1930- och 1940-talet övergick dock kritiken till ett erkännande av hans hantverksskicklighet och nyansrika orkesterbehandling. Samtidigt kunde Pergaments intensivt känslomässiga musik i avantgardistisk dräkt upplevas som påträngande även bland välvilliga kritikerkollegor. I takt med att idealen har förändrats ytterligare har övriga delar av den första stråkkvartetten vunnit gehör, inte minst den tredje satsen, Scherzo, med dess sönderbrutna utformning av ett från början asymmetriskt tema.
Nordiskt, judiskt, universellt?
Pergaments estetiska universalism kläds ofta i konstmusikalisk dräkt utan folkmusikaliska drag. Men som antytts uteslöt Pergament inte att ”det universella subjektet” kunde utveckla en nationell identifikation. Han anknöt på flera sätt till ”det nordiska”, inte bara i den första stråkkvartetten; här kan nämnas Svensk rapsodi från 1940, med melodiska motiv hämtade från Älvdalen. Pergament hämtade också melodiskt material från judisk tradition. Baletten Krelantems och Eldeling har klezmerinslag och melodiska inslag som påminner om synagogal bibelsång. Pergaments val att utgå ifrån ”det judiska” kom att öka efter 1933. Rapsodica Ebraica (1935), vars melodiska material är hämtat från nationaldansen Horab och nationalsången Hatikvah, är komponerad som en reaktion på de antisemitiska Nürnberglagarna (1935). I körsymfonin Den judiska sången (1944) är melodiken hämtad från den judiska mässan, liksom också senare i instrumentalverk som Concerto för violoncell och orkester (1954–55).
Det sistnämnda draget i Pergaments tonsättargärning öppnar för tolkningar. Hur kan vi förstå användningen av nordiska eller judiska folkmelodier i konstmusikaliska verk hos en avantgardistisk tonsättare med rötter i centraleuropeisk tradition, som samtidigt menar att den centraleuropeiska traditionen och dess avantgardistiska gren i grunden var universell?
Bibliografi
Broman, Per Olov: Kakafont storhetsvansinne eller uttryck för djupaste liv? Om ny musik och musikåskådning i svenskt 1920-tal, med särskild tonvikt på Hilding Rosenberg (Acta Universitatis Upsaliensis, Studia Musicologica Upsaliensia, Nova Series 16) (Uppsala, 2000)
Edberg, Ulla-Britt: ’Moses Pergament – tonsättare, kritiker, folkbildare’, i Konsertnytt, årgång 4, nr 1, 1968, s. 17–20
Edling, Anders: Fransk i svensk musik 1880–1920. Stilpåverkan på parisstuderande tonsättare och särskilt hos Emil Sjögren (Acta Universitatis Upsaliensis, Studia Musicologica Upsaliensia, Nova Series 8) (Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1982)
Flodmark, Eleanor: Moses Pergament sånger (Seminarieuppsats) (Stockholm, 1972)
G.H.: ’Moses Pergament 70 år’, i Judisk krönika, nr 7, 1963, s. 179
– ’Moses Pergament berättar’, i Judisk krönika, nr 7, 1968, s. 239, 241
Jonsson, Leif & Åstrand, Hans (red.): Musiken i Sverige 4 Konstmusik, folkmusik, populärmusik 1920–1990 (Stockholm: Fischer, 1994)
Larsson, Gunnar: ’Moses Pergaments ”Den Judiska Sången”’, i Kungliga Musikaliska Akademiens årsskrift, 1979 (Stockholm: Kungl. Musikaliska akademien, 1980), s. 28–40
Lindgren, Nils: Gösta Adrian-Nilsson (Stockholm: Rabén & Sjögren, 1949)
‘Minnesord över bortgångna ledamöter 1977’, i Kungliga Musikaliska Akademiens årsskrift, 1977 (Stockholm: Kungl. Musikaliska akademien, 1978), s. 19
Rosenblüth, Leo: ‘Nutida svenska kompositörer. XV. Moses Pergament’, i Tidskrift för det folkliga musiklivet. Vår sång, nr 3 (april-maj), 1951, s. 46–47
– ’Moses Pergament fyller 60 år’, i Judisk krönika, nr 7, 1953, s. 151
– ‘Arvet från två kulturer’, i Nutida musik, nr 3, 1963/4, s. 7–10
– ’Moses Pergament’, i Sohlmans musiklexikon (Åstrand, Hans (red.)) (2. reviderade och utökade uppl.) (Stockholm: Sohlman, 1975–1979)
Rosengren, Henrik: ”Judarnas Wagner”. Moses Pergament och den kulturella identifikationens dilemma omkring 1920–1950 (Diss. Lund) (Lunds universitet, 2007)
– ’Wagnerianen Moses Pergament och ”Das Jutentum in der Musik: En historiens paradox?’, i Fruktan, fascination och frändskap: Det svenska musiklivet och nazismen (Greger Andersson & Ursula Geisler (red.)) (Malmö: Sekel bokförlag, 2006), s. 117–144
Silén, Lars: Tre filmer med musik av Moses Pergament: ”Med livet som insats”, ”Flickan och djävulen”, ”Barabbas” (Seminarieuppsats) (Stockholm, 1972)
Wallner, Bo: Vår tids musik i Norden: Från 20-tal till 60-tal (Stockholm: Nordiska Musikförlaget, 1968)
Åhlén, Carl-Gunnar: ’Moses Pergament’, i Svenskt biografiskt lexikon, urn:sbl:7084, hämtad 2023-06-29.
– Moses Pergament (Kungl. Musikaliska Akademiens skriftserie nr 139) (Möklinta: Gidlunds förlag, 2016)
Verköversikt
Moses Pergaments verklista omfattar drygt 200 alternativt närmare 300 verk, beroende på vad som räknas som ett enskilt musikstycke och vad som räknas som en originalkomposition.
I verkförteckningen återfinns 69 romanser, 23 sånger för kör och piano, 65 körverk, 30 verk för kör/solister och orkester, 30 kammarmusikaliska verk, 27 verk för orkester, tio musikdramatiska verk för scenen, därtill musik till tre filmer, fem pianostycken, samt ett tiotal verk som inte följer nämnda kategorier och som i verkförteckningen återfinns under ”övrigt”. Pergament bearbetade även musik av andra tonsättare (Carl Jonas Love Almqvist, Johan Sebastian Bach, Franz Berwald, Wilhelm Stenhammar och August Söderman); dessa är uppställda separat.
Ett antal romanser, körverk och verk för soloröst och orkesterverk är olika versioner av ”samma” komposition, vilka återkommer flera gånger i verkförteckningen. Det finnas även titlar i förteckningarna över kammarmusik, musik för kör/solister och orkester och scenisk musik som förekommer bland orkesterverken.
I verkförteckningen finns även bearbetningar av nordiska och judiska folkvisor. Dessa har genomgående räknats som originalkompositioner och inte arrangemang, även om den personliga prägel som Pergament satte varierar. Några folkvisor återkommer flera gånger i olika musikalisk dräkt; dessa är placerade inom respektive genre.
Samlade verk
Förteckningen bygger på Åhléns verkförteckning i Svenskt biografiskt lexikon och Åhlén (2016), samt på Svensk musiks databas över Moses Pergaments musikalier och inspelningar. Årtalen avser kompositionsår om inte annat anges.
Musik för piano
• Lyriska danser: Älvdans 1–2 och Mazurka, 1912–15
• En judisk dans, utgiven 1914
• Sulamiths dans, ur Nattmusiken till Kung Salomo (se Sceniska verk), 1915
• Revolution 1921 och andra skisser, 1921
Musik för sång och piano
Romanser
• A klap hot gegeben der wint (även: A klop hat ...) (text: Avrom Reyzen/Abraham Reisin), 1909
• Die Jungfrau schläft in der Kammer (text: Heinrich Heine), 1910
• Zwei Kammern hat das Herz (text: Moses Pergament), 1911
• Vöglein singen, Glöcklein klingen (text: Moses Pergament), 1912
• Zionslied (text: S Frug), 1914
• Gunin laulu (efter Höga visan), ur Nattmusiken till Kung Salomo (se Sceniska verk), 1915
• Två sånger: Barnet og faaret (dansk barnvisa), 1915
• Två sånger: Kväll i skogen (text: Oscar Levertin), 1915
• Kung Liv och drottning Död (text: Oscar Levertin), 1915
• Drömmen (text: Johan Ludvig Runeberg), 1915
• Tuskan kukka (text: R O Sten), 1915
• Vattenplask (text: Viktor Rydberg), 1916
• Erster Verlust (text: Johann Wolfgang von Goethe), 1916
• Evighetsträngtan: Tre sånger. Drömmaren (text: Viktor Rydberg), 1917
• Evighetsträngtan: Tre sånger. Svårmodets son (text: Viktor Rydberg), 1917
• Aus der Ferne in der Nacht (text: Otto Julius Bierbaum), 1918
• Evighetsträngtan: Tre sånger. Havsnatt (text: Anders Österling), 1919
• Der jungen Hexe Lied (text: Otto Julius Bierbaum), 1919
• Drömmen om Samoa (text: Moses Pergament), 1920
• Die Quelle der Schmerzen (text ur Schi-King), 1921
• Woher - wohin? (text: Gustavo Adolfo Bécquer), 1923
• Jag gav, jag tog (text: Bertel Gripenberg), 1924
• Ganymed (text: Carl Sam Åsberg), 1925
• Jag har haft en stor, tyst sorg (text: Erik Blomberg), 1929
• Bocken som trädgårdsmästare (text: ”Yorrick”, pseud. för Olov Lundgren), 1930
• Tragisk ballad i Ystad (text: Völund Rimsmed, pseud. för Karl Oskar Hammarlund), 1930
• Torra trädets klagan (text: Bertil Malmberg), 1931
• Ångest (text: Sigfrid Leander), 1933
• Biskop Thomas frihetssång, 1933
• Midsommarlåt (text: Olov Lundgren), 1935
• 4 lustiga och 4 svårmodiga folkvisor, 1936–37. (1) Rocken snurrar, lampan brinner, (2) Men liljorna de växa upp om våren, (3) Jag gick mig ut åt vägen, (4) De sporde om skön Särling, (5) Skomakarevisan, (6) Ge mig hit lite bläck och en penna, (7) Säckpipan, (8) Nödårsvisan
• Dunkle, schöne Nacht (text: Otto Julius Bierbaum), 1937
• Aurikelchen (text: Richard Dehmel), 1937
• Marche funèbre (text: Bo Bergman), 1939
• Kvarnen (text: Erik Blomberg), 1939
• Impromptu/Du sover bak sex små fönster (text: Gabriel Jönsson), 1939
• Blomsterflickan (text: Bo Bergman), 1939
• Der grosse Karussell (text: Richard Dehmel), 1941
• Vårnatt i Ajalon (text: Ragnar Josephson) (också i körsymfonin Den judiska sången (1944)), 1941
• I natt skall jag dö (text: Harriet Löwenhjelm), 1943
• Baer ikke sorg (text: Arne Paasche Aasen), 1944
• Fyra kinesiska sånger (text: Li Yi, Li Po / övers. Erik Blomberg), 1946
• Visa i skymning (text: A Gunnar Bergman), 1947
• Vävarvisa (text: A Gunnar Bergman), 1950
• Ett är nödvändigt (text: Johannes Edfelt), 1950
• L'infidèle (text: Maurice Maeterlinck), 1951
• GEM (text: Johannes Edfelt), 1954
• Rør ikke ved mit hjerte idag (text: Inger Hagerup), 1965
• Alla människors vals (text: Alf Henrikson), 1966
• Sera (text: Piero Gilardi), 1967
• La capra (text: Umberto Saba), 1967
• Natten saenker sit mørke Slør (text: Beni Rubinstein), 1970
• Lavoro (text: Umberto Saba), 1971
• Donna (text: Umberto Saba), 1971
• Quest'anno (text: Umberto Saba), 1971
• S'ode ancora il mare (text: Salvatore Quasimodo), 1971
• Anno Domine 1947 (text: Salvatore Quasimodo), 1971
• Le pietre (text: Karin Boye / översättning Giacomo Oreglia), 1971
• Canzone (text: Lars Englund/ översättning Giacomo Oreglia), 1971
• Sono stanca (text: Harriet Löwenhjelm/ översättning Giacomo Oreglia), 1971
• Vaggvisa (text: Gabriela Mistral), 1971
• Nel sanguinante porto del mio cuore (text: Pär Lagerkvist / översättning Giacomo Oreglia), 1972
• Gissa din gåta, lillebror (text: Pär Lagerkvist), 1972
• Älskade, kom till kullarna (text: Theodora E Morgue), 1972
• Nattskärran (text: Karin Boye), 1973
• Sång (text: Gunnar Ekelöf), 1973
• Smed smärta (text: Otto Julius Bierbaum), 1973
• Morgon (text: Bertil Malmberg), 1973
• Meriggiare pallido e assorto (text: Eugenio Montale), 1976
Kör och piano
• Hosiannah (Gustaf Fröding), blandad kör och piano, 1928
• Det är fullbordat (Gustaf Fröding), blandad kör och piano, 1928
• Nyckelpigan (Olov Lundgren), för unison barnkör och piano, 1930
• Pär Spelman (Olov Lundgren), för unison barnkör och piano, 1930
• Långt bort i skogen (Olov Lundgren), för unison barnkör och piano, 1932
• Solskenet skiner (Olov Lundgren), för unison barnkör och piano, 1932
• Två skolkamrater (Olov Lundgren), för unison barnkör och piano, 1932
• Visa om Herkules / Herkules båt (Olov Lundgren), för unison barnkör och piano, 1932
• Fyrväpplingen, för unison barnkör och piano, 1932
• Igelkotten, för unison barnkör och piano, 1933
• Ekorrungen, för unison barnkör och piano, 1933
• Vårmarsch (Olov Lundgren), för unison diskantkör med piano, 1933
• Vårvisa (Erik Blomberg), för trestämmig damkör och piano, 1933
• Väverskornas sång (C T Holmström), för trestämmig damkör och piano, 1933
• En vårvintervisa (Gustaf Fröding), för trestämmig damkör och piano, 1933
• Julgransljus, för unison barnkör och piano, 1934
• Svenska Dagbladets marsch ([Erik Wilhelm Olson, sign] Eveo), 1934
• Midsommarlåt (Olov Lundgren), för unison dam-/barnkör med piano, 1935
• Fyra barnvisor: Grönt, Brunt, Rött, Svart (Olov Lundgren), för unison barnkör med piano, 1944
• En liten visa om David [Tägtström] (anon.), för unison kör och piano, 1944
• Vi äro den knoppande våren (Mauritz Sterner), för unison diskantkör med piano, 1946
• Byggnadsarbetarnas marsch (Stig Sjödin), för unison manskör och piano, 1969
• Ja må han leva, för damkör och piano, u å.
Musik för kör a capella
Manskör – Manskör och solist
• Wandrers Nachtlied (text: Johann Wolfgang von Goethe), 1915
• Selinda och Leander (text: Erik Axel Karlfeldt), 1920
• Sorgebudet (text: Gustaf Fröding), utgiven 1926
• Världens gång (text: Gustaf Fröding), 1927
• Sångens andar (text: Bo Bergman), utgiven 1927
• "Stockholms studentsångarförbund" ... dryckes- och nöjesvisa (text: Moses Pergament), 1928
• Brusala (text: Erik Axel Karlfeldt), 1928
• Tre käringer i en backe (text: Gustaf Fröding), utgiven 1929
• I Kannick (text: Esaias Tegnér), 1929
• Hymn till Stockholm (Bertil Malmberg), ur festspelet Stjärnan i triangeln, 1930
• Sådant är livet (text: Gustaf Fröding), utgiven 1931
• Sövande mjöd vill jag tömma (text: Gustaf Fröding), 1931
• Maskin i olag (text: Gustaf Fröding), utgiven 1931
• Livskamp (text: Bo Bergman), utgiven 1933
• Nedanförmänskliga visor (text: Gustaf Fröding), 1934–36. (1) Varje levande väsen äger, (2) Strandsvall, (3) Regn, (4) Solskenet, (5) Gråbergsång, (6) Ev grönt blad, (7) Myra med barr, (8) Snigelns visa, (9) Vargsång, (10) Elementarande
• Solskenet (text: Bo Bergman), 1935
• Ett drömackord (text: Gustaf Fröding), 1936
• Den underbara kvarnen (text: Erik Axel Karlfeldt), 1941
• Djurgårdsmässa (text: Nils Ferlin), 1941
• I morti (text: Erik Lindegren), 1948
• En vardagskväll (text: Erik Lindorm), 1948
• Kuplett (text: Johannes Edfelt), utgiven 1950
• Hymner i skymningen (text: Johannes Edfelt), för manskör med barytonsolo, 1950
• Triptyk, tre dikter (text: Harry Martinsson), 1956. (1) Armstarkt kapell, (2) Juninatten, (3) Sensommarkväll
• Unga viljor viner (text: Karin Boye), 1966
• Nu är det sommarmorgon (text: Pär Lagerkvist), 1967
• Aftonsång (text: Hjalmar Gullberg), pseud Martin Palm, 1968
• Byggnadsarbetarnas marsch (text: Stig Sjödin), 1969
• Lyckflätning (text: Harry Martinson), 1969
• I bönehuset (text: Gustaf Fröding), manskör och barytonsolo, 1974
• Spelmännen (text: Joseph von Eichendorff / översättning Anders Österling), u å
• Musik (text: James Rössel), u å
Blandad kör – Blandad kör och solist
• A winterlied (text: A Reisin), 1914
• Wandrers Nachtlied (text: Johann Wolfgang von Goethe), 1915
• Motett 1, Hell dig Israel, 1918–19
• Hosiannah (text: Gustaf Fröding), 1928
• Det är fullbordat (text: Gustaf Fröding), 1928
• Det gingo två flickor i rosendelund, 1929
• Biskop Thomas frihetssång, 1933
• Vårvisa (text: Erik Blomberg), 1933
• Rocken snurrar, lampan brinner: Folkvisa från Skåne, utgiven 1934
• De sporde om skön Särling: Svensk folkvisa för blandad kör och solist, utgiven 1934
• Ge mig hit lite bläck och en penna för blandad kör och solist, utgiven 1934
• Men liljorna de växa upp om våren, för blandad kör och solist, utgiven 1934
• Nödårsvisan för blandad kör och solist, utgiven 1934
• Midsommarlåt (text: Olov Lundgren), 1935
• Kronos (text: Gustaf Fröding), 1937
• I solnedgången (text: Gustaf Fröding), 1937
• En sjöman älskar havets våg (text: Ossian Limborg), för blandad kör och solist, 1938
• Sångmarsch för musikens vecka (text: Alf Henrikson), 1941
• Ja må han leva, 1943
• Sången (text: Herbert Connor), 1946
• Ungdomens såningsvisa (text: Carl Larsson i By), 1946
• Adjö, all jordisk lust (text: Nelly Sachs), 1947
• Fåglar: Svit (text. Bengt Anderberg), 1949. (1) Långt innan gryningen, (2) Vaggande gräs, (3) Se träden…, (4) Se den klara kvällen…, (5) Den plågade människan, (6) Djupt i våta träden, (7) Kvällen går tröv och blind, (8) Ensam går, (9) Kain flyr genom skogen, (10) Nu samlar Gud i sin hand
• Nu samlar Gud i sin hand (text: Bengt Anderberg), också i Fåglar: Svit, 1949
• En solvisa (text: Karl Erik Forsslund), utgiven 1951
• Åsa-Hannas visa (text: E Hagström), 1951
• Vår, ljuvlig vår (text: Thomas Nashe / översättning Hjalmar Gullberg), utgiven 1951
• En folkvisa (text: Karl-Erik Forsslund), utgiven 1951
• Den segrande tanken (tet: M Sterner), 1952
• Sub Luna (text: Erik Axel Karlfeldt), för trestämmig blandad kör och barytonsolo, 1963
• Visan (text: Erik Blomberg), 1972
• Det ytligt onda (text: Harry Martinson), 1973
Damkör
• Väverskornas sång (text: C T Holmström), utgiven 1945
Musik för kör/solister och orkester
• Die Lotusblume (text: Heinrich Heine), för soloröst och orkester, 1912
• Traumfalter: Sinfonisches Lied (text: Larin Kyösti), för soloröst och orkester, 1915–16
• Oben, wo die Sterne gluhen (text: Heinrich Heine), för soloröst och stråkkvartett/stråkorkester, 1917
• Woher - wohin? (text: Gustavo Adolfo Bécquer), för soloröst och orkester, 1921
• Adön Ölam / Adon Olam (Världens herre), för soloröst (baryton), blandad kör, orgel och orkester, 1927
• Hosiannah (text: Gustaf Fröding), för blandad kör och orkester, 1931
• Det är fullbordat (text: Gustaf Fröding), för blandad kör och orkester, 1931
• Ångest (text: Sigfrid Leander), för soloröst (baryton) och orkester, 1933
• Biskop Thomas frihetssång, för röst och orkester, 1933
• Nedanförmänskliga visor (text: Gustaf Fröding), för tenor, baryton, blandad kör och orkester, 1934–36. (1) Varje levande väsen äger, (2) Strandsvall, (3) Regn, (4) Solskenet, (5) Gråbergsång, (6) Ev grönt blad, (7) Myra med barr, (8) Snigelns visa, (9) Vargsång, (10) Elementarande
• Sångmarsch för Musikens vecka (text: Alf Henrikson), för röst och orkester, 1941
• Judiska visor, för två sopraner och orkester, 1941–42. (1) Dos idische Lied (text: Sholom Secunda), (2) A dudele (trad.), (3) Kaddisch des Rabbi Lejwi-Jizchak Barditschewer (text: Joel Engel), (4) Oschamnu mikol om (text: David Roitman, (5) Tre folkvisor (trad).
• A dudele (trad.), för sopran, blandad kör och orkester (också i Judiska visor), 1941
• Tre folkvisor (trad), för två sopraner, klarinett och stråkar (också i Judiska visor), 1941. (1) Chazkele, (2) Er hot mir zugesagt, (3) Jome
• Arvet: Kantat (text: Moses Pergament), för sopran, baryton, blandad kör, gosskör och orkester, 1942. (1) De gångna, (2) De levande, (3) De kommande, (4) Modern, (5) Släktledens sång, (6) Biskop Thomas frihetssång
• Kaddisch des Rabbi Lejwi-Jizchak Barditschewer (text: Joel Engel), för solosopran, blandad kör och orkester (också i Judiska visor), 1943
• Vem spelar i natten (text: Pär Lagerkvist), för soloröst och orkester, 1943
• I natt skall jag dö (text: Harriet Löwenhjelm), för soloröst och orkester, 1943
• Den judiska sången: Körsymfoni (text: Ragnar Josephson), för sopran, baryton, blandad kör och orkester, 1944
• Fyra kinesiska sånger (text: Li Yi, Li Po / översättning Erik Blomberg), för soloröst och orkester, 1946
• Hembygden (text: Pär Lagerkvist), för blandad kör och orkester, 1950
• In cheder (trad.), för baryton och stråkorkester (också i Tre nya judiska folkvisor), 1954
• Tre judiska visor, för baryton, blandad kör och orkester, 1958. (1) In cheder, (2) Der chasn un der gabe, (3) A bild fun derheim
• Der chasn un der gabe, för tenor, blandad kör och kammarorkester (också i Tre nya judiska folkvisor), 1960
• A bild fun derheim för tenor, blandad kör och kammarorkester (också i Tre nya judiska folkvisor), 1960
• De sju dödssynderna = I sette peccati mortali: Oratorium (text: Karin Boye), fyra solister, blandad kör, talkör och orkester, 1963
• Fyra dikter (text: Edit Södergran), för soloröst och orkester, 1965–66. (1) Dagen svalnar, (2) Du kastade din kärleks röda ros, (3) Jag såg min herre, (4) Du sökte en blomma
• Drömmen om mullen och vindarne (text: Oscar Levertin), för soloröst och orkester, 1968–69. (1) Höjen mot himlen mig, vindar!, (2) Ly{en ur dunklet miv huvud!, (3) Bär |ll div land, mig, Östan!, (4) Bär |ll div and, mig, Västan, (5) Visen mig än en gång världen!, (6) Låten mig än en gång leva!, (7) Bädden sen Salomo åter ned!
• Biblisk kantat, för soloröst, blandad kör och orkester (jfr. Adön Ölam, 1927), 1973
• Svenska folkvisor, för soloröst och orkester, u å. (1) De sporde om skön Särling, (2) Men liljorna de växa upp om våren, (3) Ge mej hit lite bläck och en penna
Kammarmusik
• Pianotrio op. 3 A-dur, för violin, violoncell och piano, 1912
• Romans, för violin och piano, 1914
• Chanson triste, för violin/violoncell och piano, 1914
• Canzonetta, för violin/violoncell och piano, 1914–15
• Menuett, för violin och piano G-dur, 1916
• Duo, för violin och cello (op 28), 1917
• Sonat, för violin och piano h-moll, 1918–20
• Stråkkvartett nr 1 c-moll, 1918–22
• Valse mélancolique, för violin och piano, 1938
• Chaconne 'Hommage å Bach', för violin och viola (bearbetning för E-vla / vi grande 1964), 1941
• Stråkkvartett nr 2 ('Per aspera'), 1952
• Fem skisser för stråkkvartett. Sats 1 (sats 2–5 av andra tonsättare), 1956
• Sonat för soloviolin, 1956–61
• Stråkkvartett nr 3, 1956–67
• Pezzo intimo, för 16 violoncelli, 1957
• Sonat för flöjt och piano, 1966–68
• Meditation moll-dur, för violoncell och piano, 1969
• Fantasia differente, för violoncell och stråknonett, 1970
• Melodia romantica, för violoncell och piano, 1970
• Liten svit för blåskvintett, 1970
• Liten svit för två blockflöjter (s, a), 1972
• Pezzo, för fyra flöjter och stråkkvartett, 1972
• Adagio, för flöjt och stråkkvartett, 1973
• Intermezzo, för flöjt och stråkkvartett, 1973
• Scherzo, för piccolo och stråkkvartett, 1973
• Fantasia, för basflöjt och stråkkvartett, 1973
• Meditation, för violoncell, 1974
• Stråkkvartett nr 4, 1975
• Svit för fyra flöjter och stråkkvartett, 1976 (?)
• Tre svenska folkvisor, för stråkkvartett, u å. (1) De sporde om skön särling, (2) Men liljorna de växa upp om våren, (3) Ge mej hit lite bläck och en penna
Orkestermusik – Solokonserter
• Prélude mystérieuse, för stråkorkester, 1912
• Fuga, för orkester, 1913
• Romans, för violin och orkester, 1914
• Adagio för klarinett och stråkorkester, 1915
• Fest-Ouverture, för orkester G-dur, 1916
• Menuett, för stråkorkester, 1916
• Det gingo två flickor i rosendelund, för stråkorkester, 1929
• Krelantems och Eldeling: Balettsvit, 1931. (1) Marsch, (2) Krelantems krigsdans & Flickornas dans, (3) Krelantems kärleksscen & dans, (4) Eldelings dans & Kungens kärleksscen. (5) Slutdans & utmarsch
• Canzonetta, i arrangemang för stråkorkester av Walter Lindbom, utgiven 1931
• Rapsodia Ebraica, för orkester, 1935
• Concerto romantico för stråkorkester (sats 1, 3 och 4 också i Stråkkvartett nr 1, sats 2 också i Chanson triste), uppförd 1935
• Dibbuk: Fantasi, för violin och orkester, 1936
• Festmarsch, för orkester, 1937
• Menuett, i arrangemang för orkester av Åke Uddén, 1938 (?)
• Svensk rapsodi, för orkester, 1940
• Rosenbergiana, för orkester, 1942
• Den judiska sången: Svit för orkester (I. Förspel, X. Intermezzo drammatico, VI. Adagio), uppförd delvis i Göteborg 1945 och i sin helhet i Helsingfors 1950.
• Berceuse för skolorkester (oboe, klarinett och stråkar), utgiven 1947
• Konsert för violin och orkester, 1948
• Kol Nidré, för violoncell och orkester, 1949
• Konsert för piano och orkester (nr 1), 1951–52
• Konsert för 2 violiner och kammarorkester, 1954
• Concerto per violoncello ed orchestra, 1954–55
• Canto lirico, för violin och orkester, 1957
• Concerto per E-viola /Violino Grande/ ed orchestra, 1964–65
• Sonatina per flauto solo ed archi, 1973
• Konsert nr 2 op. 115, för piano och orkester, 1974–75
Scenisk musik – musikdramatik
• Nattmusiken till Kung Salomo, pjäs av Gertrud Paloheimo, 1915
• Krelantems och Eldeling, balett (se även Krelantems och Eldeling: Balettsvit, 1931), 1920–21
• Vision: Balettmusik för orkester, pantomim av E v Bonsdorff, 1922
• Roboternas intåg och dans, ur festspelet Det stora bygget, 1930
• Esther. Musik till bibliska scener, för orkester, 1936
• Kyrkängeln. Skådespelsmusik för orkester till pjäs av Ester Louise Gard, 1938
• Himlens hemlighet (Pär Lagerkvist). Opera i 1 akt för solister, talroller, blandad kör och orkester, 1953
• Eli: Skådespelsmusik (Nelly Sachs), för soli, blandad kör och orkester, 1958
• Eli: Opera efter ett mysteriespel Nelly Sachs), för soli, blandad kör och orkester, 1958–59
• Abram's Erwachen oder Sehnsucht aus Durst: Ein Bühnenspiel in 2 Akten (Nelly Sachs), för solister, recitatör, blandad kör, tape och orkester, 1961–67 (akt 1), 1971–72 (akt 2)
Filmmusik
• Med livet som insats, 1940
• Flickan och djävulen, 1944
• Barabbas, 1953
Övrigt
• Idrottssång – motto Mandom och morskemän (text: Bror Nilsson) (i Idrotts-sånger), utgiven 1936
• Idrottspojkarnas sång (text: Gösta Nordström) (i Idrotts-sånger), utgiven 1936
• Heja-ramsa – motto Veni vidi…, för unison sång (text: Bror Nilsson) (i Idrotts-sånger), utgiven 1936
• Sångmarsch för Musikens vecka (Alf Henrikson) för röst och piano (+ obligat violin och violoncell), 1941
• Vem spelar i natten (text: Pär Lagerkvist), för röst och piano, samt flöjt ad lib., 1943
• Kol Nidré, för kantor (baryton), blandad kör och orgel, 1946
• Bön = Psaume (text: August Strindberg), för goss-/barnkör och blandad kör, 1950
• Festfanfar för bleckblås, 1961
• Violoncellen (text: Erik Blomberg), för sång, violoncell och piano, 1967
• Årstider, 4 dikter (text: Johannes Edfelt), för soloröst, blåskvintett och becken, 1968. (1) Våren, (2) Sommarorgel, (3) Höstlig trädgård, (4) Februarikväll
Musik av andra tonsättare i bearbetning av Moses Pergament
Almqvist, Carl Jonas Love
• Almqvistiana, nr 1: Svit i fem satser för kammarorkester, 1936. (1) En pingstmorgon, (2) Marie Louise, (3)
Den unge fiskaren, (4) Gurrhanas dans, (5) Antuna Majfest
• Almqvistiana, nr 2: Svit, för orkester, uppförd 1938. (1) Ojanima, (2) En a{on på Fågelsången, (3)
Henrieves jasminer, (4) I Amris Lund, (5) Soar Onqui
Bach, Johan Sebastian
• Arioso ur Kantat nr 156, violin/violoncello och piano, utgiven 1949
Berwald, Franz
• Estrella de Soria, svensk romantisk opera av Franz Berwald. Bearbetning Moses Pergament, uppförd 1931
– Ouverture för orkester,
– Estrellas recitativ och aria ur akt 1–2, för sopran och orkester
– Nu värmer solen liksom förr, för trestämmig damkör och piano
– Dryckesvisa för manskör
• Danslek, ur Glimtar op 22, för sång och orkester, u å
Stenhammar, Wilhelm
• Efterskörd 5. Hjärtat (text: Bo Bergman), för röst och stråkorkester, u å
• Fem sånger av Bo Bergman op 20. Adagio, för röst och orkester, u å
Söderman, August
För trestämmig blandad kör a capella med texter av Bjørnstjerne Bjørnson, utgiven 1938. (1) Killebukken, (2)
Traeet, (3) Tag imod kransen, (4) Synden og döden (5) Den hvide, röde rose