Wilhelm Stenhammar (1871−1927)

Det far ett skepp / Es fährt ein Schiff
[nr 5 ur "Visor och stämningar"]

opus 26 nr 5

Skriv ut
  • Tillkomstår: Vestanå 5 Juli 1909
  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: Bo Bergman (1869-1967) [översättning till tyska av Johanna Plockross-Pohly]
  • Speltid: 2 min

Exempel på tryckta utgåvor

• Wilhelm Hansen, Köpenhamn 1911
• Nordiska Musikförlaget, Stockholm 1970
• Leyerle Publications, New York 1999, ISBN 1-878617-32-X
• Levande Musikarv. Emenderad utgåva nr 441-450, Stockholm 2014

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket
  • Katalogsignum/kommentar till autografen: Wilhelm Stenhammars arkiv

Litteraturhänvisning

Wallner, Bo: Wilhelm Stenhammar och hans tid, bd 1-3 (Norstedts Förlag, Stockholm, 1991)

Beskrivning av verket

Allegretto vivace Ess-dur/E-dur 2/4, 64 takter

Länkar

Lyssna till sången på Musica Sveciaes utgåva MSCD 623 (inloggning på Spotify krävs)

Verkkommentar

Samlingen innehåller:
1. Vandraren / Der Wanderer (text: Vilhelm Ekelund)
2. Nattyxne / Die Nachtviole (text: Erik Axel Karlfeldt)
3. Stjärnan / Der Stern (text: Bo Bergman)
4. Jungfru Blond och jungfru Brunett / Jungfer Blond und Jungfer Brünett (text: Bo Bergman)
5. Det far ett skepp / Es fährt ein Schiff (text: Bo Bergman)
6. När genom rummet fönsterkorsets skugga ligger / Seh' ich im Stübchen das Fensterkreuz den Schatten breiten (text: Verner von Heidenstam)
7. Hvarför till ro så brådt? / Warum so früh zur Ruh? (text: Verner von Heidenstam)
8. Lycklandsresan / Die Glücklandsreise (text: Gustaf Fröding)
9. En strandvisa / Ein Strandlied (text: Gustaf Fröding)
10. Prins Aladin af Lampan / Prinz Aladin mit der Lampe (text: Gustaf Fröding)

Översättningar till tyska av Johanna Plockross-Pohly

Libretto/text

Det far ett skepp på gungande våg,
ack gungande våg, med tackel och tåg
och vimpel i mast, jag kommer ihåg,
att skeppet heter Lyckan.
Och sjöarna dunka mot skeppets stam,
och revlarna resa sin vita kam,
men skepparn lotsar sig ändå fram,
ty skeppet heter Lyckan.

Och när det kommer till grönskande strand,
ack grönskande strand,
så ser man ibland en flicka vifta och vinka med hand
åt skeppet som heter Lyckan.
Det vinkar igen från master och rår,
det viftar och hurrar, i märsen står
en lättmatros, han har knollrigt hår,
och skeppet heter Lyckan.

Och flickan öppnar sin rosendemund,
ack rosendemund så röd och så rund,
och suckar och ber; tag mig med på stund
på skeppet som heter Lyckan.
Men sanna mitt ord, är flickan ombord,
så går det åt botten, sanna mitt ord,
ty flickor på hav och flickor på jord
de göra kål på lyckan.