Vilhelm Svedbom (1843−1904)

Rolf Krake. Impromptu-Operett [Fornnordisk Operett] i 2 akter på fria [sic] vers. Akt II
[Akt I tonsatt av Ivar Hallström]

Skriv ut
  • Tillkomstår: 1880
  • Verktyp: Operett / Sångspel
  • Textförfattare: Edvard Forssberg (1848-1902)
  • Uruppförande: 21 april 1880 på Kongl. Dramatiska Teatern [Mindre Teatern], Stockholm
    Medverkande: Samfundet S. H. T. [ett parodiskt-studentikost ordenssällskap, med ursprung i Uppsalas akademiska studentliv, där Vilhelm Svedbom var medlem; S. H. T. står för 'salvo honoris titulo' eller 'sine honoris titulo' och är ett äldre sätt att titulera någon vars exakta yrkestitel el dyl man inte känner till]
  • Speltid: Ca. 40-50 min
  • Detaljerad speltid: Speltid osäker [avser hela verket]

Soloröster/kör

Soloröster:
Rolf, Dana Väldes drott
En Hofskald
Hottur, bortröfvad [sic] Normandisk prins
Bodvar Bjarke
1:ste Berserken [sic]
2:dre d:o
3:dje d:o
Adil, Uppsvearnes [sic] drott
Yrsa, hans hustru, Rolfs mor
Drifva, Yrsas sällskapsdam
Odins Prest
Kol Stallare

Kör: Berserkar, Sviagriser [sic]*-Ordensbröder, Slafvar
*/ Sveagris, en möjligen autentisk guldring "värd en tredjedel av Danmark" [enligt sägnen]

Exempel på tryckta utgåvor

Julius Bagge, J. B. 29 (1880) [klaverutdrag inkl texten separat med scenanvisningar]

Beskrivning av verket

Akt II
Festsal hos Adil i Upsala [sic].
Förspel: Moderato G-dur 2/4 - 4/4 (C) - 2/4

Scen 1: Vid ridåns uppgång sitta vid ett bord Yrsa med ansigtet [sic] och Odins översteprest med ryggen åt publiken; till venster om Yrsa sitter Adil och till höger Rolf - de spela vira*/. Drifva står bakom Adils stol och ser i hans kort samt gör tecken åt Rolf. Yrsa går fram på scenen. Rolf vinkar åt Drifva, begge fram på scenen. De återgå till bordet.
Adil, Rolf, Presten, Yrsa, Drifva. Kör
[*/ Vira är ett svenskt kortspel]

Scen 2: Kol Stallare (smyger in och berättar för presten [sic], som gått ifrån). [Man ser] eldsken utanför [och hör] larm och vapenbrak. Adil blanda ihop korten. Alla resa sig. Larmet och vapenbraket tilltaga.
Kol Stallare. De förre

Scen 3: Bodvar Bjarke och Hottur instörta, svedda och sotiga. Adil, Presten och Stallaren visa sin häpnad. Rolf drar svärdet. Bodvar Bjarke gör en hotande geste [sic]. Adil, Presten och Stallaren störta ut.
Bodvar Bjarke, Hottur. De förre

Scen 4: Hottur ser utåt, rycker på axlarne. Bodvar Bjarke skyndar ut.
De förre utom Adil, Öfverstepresten och Stallaren

Scen 5: Hottur och Drifva samtala i bakgrunden. Rolf och Yrsa gå.
De förre utom Bodvar Bjarke

Scen 6: Hottur slår sig för pannan, sjunger ur första aktens romans. Drifva fortsätter som i en dröm. Hottur och Drifva omfamna hvarandra.
Hottur, Drifva

Scen 7: Yrsa inkommer och varseblir omfamningen, slår nedslagen ihop händerna. Hottur bockar sig, Drifva niger. De gå.
Hottur, Drifva, Yrsa

Scen 8: Kol [Stallare] håller Adil. Han tar fram en staf. Adil går igenom listan. Kol går.
Adil, Kol Stallare

Scen 9: Adil ensam, strax derefter Drifva. (Det börjar skymma.)
Drifva går öfver scenen. Hon viker upp ärmarne, springer ut.
Adil, Drifva

Scen 10: Adil (ensam). Adil går.
Adil

Scen 11: (Det är skumt) Rolf och Drifva insmyga. De ämna rusa ut, i detsamma höres buller utanför. Rolf drar svärdet. De gå.
Rolf, Drifva

Scen 12: Adil, Kol, Öfversteprästen och Adils kämpar intåga under mystisk marsch, utstyrda med Sviagrisordens insignier. (Halfdunkel.)
Alla klia sig bakom örat.
Adil, Kol, Öfversteprästen, Adils kämpar

Marcia alla Tedesca ["tysk marsch"]: (tempobeteckning saknas) B-dur - Ess-dur - B-dur 4/4 (C)

Scen 13: Rolf, Bodvar och Hottur införas med förbundna ögon. Man nyper och sticker recipienterne [Rolf, Bodvar och Hottur]. Presten sjunger på melodien "Den tappre landssoldat" för Rolf, som upprepar hvarje rad på melodiens fortsättning och får börja ånyo). Bodvar Bjarke harklar sig, ser fundersam ut och talar slutligen. Ett jättelikt horn framföres. Hottur tömmer hornet, lugnt. Bindlarne aflossas. I fonden ses i transparent SVIA-GRIS. Presten uttolkar och pekar på transparenten. Adil ger Hottur en grisfot och ger Bodvar tecknet. Hottur [blir] ursinnig. Adil ger Rolf en grisstjert, ger ringen. Under kören leder Yrsa in Drifva, beslöjad och klädd som en sköldmö.
De förre, Rolf, Bodvar, Hottur, [Yrsa, Drifva]

Scen 14: Adil lägger Drifvas hand i Rolfs. Slöjan faller. Rolf omfamnar Drifva. Adil [blir] ursinnig, skriker. Skinkor på fat och mjödhorn bjudas omkring.
De förra. Yrsa och Drifva

Ridån faller.


Verkkommentar

För Akt I, se separat registrering.


Libretto/text

7. Scen. Viraspelet

Nej, annat än patent bronsåldern ej har känt (Adil)
Nej, kära styffar, håll! (Rolf)
Här spelas protokoll med stigande betar (Presten)
Ej anar man om tusen år högt den stod, kulturen vår (Öfrige)

1a g.: När Rolf med sin hotande min låg ankrad derborta vid Stäket (Yrsa)
2a g.: Mitt hjerta förfäres bestämdt; till svar på sin fråga det tränger (Rolf)

Misère, misère är bjudet här! (Adil)
Min blygsamhet gör mig timid (Drifva)
Ers majestät, jag är renonce uppå klöfver! (Presten)
Styffar "kossa" blev, min själ! (Rolf)
Ej anar man om tusen år (Öfrige)
Det gamla uplandsspelet vira! (Kör)
Det främmande folk i vårt land (Kol Stallare)

 

8. Scen och Trio. (Uti Rouen i Normandiet)

Säg, flicka, hvar du hörde denna sång? (Hottur)
Som barn jag sjöng den mången gång (Drifva)
Hvad fröjd för mitt hjerta (Hottur, Drifva)
Nej, se en hofskandal och den är kapital! (Yrsa)
Det min syster är! (Hottur)
Och min bror står der! (Drifva)
Syster här, broder der, ingen hofskandal (Yrsa)
ingen hofskandal det är (Hottur, Drifva, Yrsa)
Jag ä' prins och hon prinsessa! (Hottur)
Ha ä' prins och jag prinsessa! (Drifva)
Kung Rolf ä' fasligt kär, till fru han dig begär (Yrsa)
Jag opp i smöret är! (Hottur, Drifva), Du opp i smöret är! (Yrsa)
Konsten är att gubben kugga. (Hottur, Drifva, Yrsa)

 

9. Duett

Jag svärmar som en fåne i månens sken för dig (Adil)
Nog märker jag din måne, men du förför ej mig (Drifva)
En sinkadus och den ska bli burdus! (Adil, Drifva)

 

10. Duett

Det börjar skymma, skymma så snart (Rolf)
Det börjar skymma, skymma så snart (Drifva)
Kanske vi röjas, röjas så lätt, om vi fördröjas af en duett (Rolf, Drifva)

 

11. Marcia alla Tedesca [instrumental]

 

12. Scen. Sviagriser-kapitlet

Välkomna hit, I Sviagriserbröder från öster, vester, norr och söder! (Adil)
Ja, alla utom en (Kol Stallare)
Nöff, nöff, nöff (Coro) [sic]
Bror Nasse, bror Nasse (Adil)
oui, oui, oui! (Presten)

Du var båd' stor och stark (Tenori)
Du bistod den, som svalt (Bassi)

1. En gris är just ett näpet kräk
2. En äkta gris har aldrig rymt
3. Förutan klagan eller tjut
4. En flärdlöshet bland dygders rad
5. Uppoffring som sitt mål han satt (Presten)

För in recipienterne! (Adil)
Inför Sviagrisen eder tappre visen /.../ nöff, nöff, nöff! (Coro)
Det hemlandstoner är från Normandi! (Hottur)
Månn här kan vänta oss förräderi? (Rolf)
Det låter fälle allt de krittren [sic] bli! (Bodvar Bjarke)
Nu äro de beredda! (Coro)
Så pröfven dem! (Adil)
Inför Sviagrisen eder tappre visen (Hottur, Rolf, Bodvar, Coro)

 

13. Finale

Hvad Adil svurit, kungsord är! (Coro)
I brynja och i pansar hon delar all sin strid (Presten)
I brynja och i pansar hon delar all sin strid /.../ Bland sång och skratt du lefver gladt, båd' dag och natt /.../ hipp, Hurrej! (Coro)

Nehej! nu kommer grisens stora tecken! (Rolf, Hottur, Bodvar, Presten)
nöff, nöff nöff (Coro)
Bland verldens ondska och malice är skämtet också värdt sitt pris (Rolf, Hottur, Bodvar, Presten)
oui oui oui /.../ öff öff öff /.../ (Coro)

Hurra, gubbar själen är så nöjder
att sitta här i högbänk och njuta hemmets fröjder.
Visst är det bra att bo i Valhalls höjder,
men tacka vet jag lifvet, det är bättre än.
Si grisen, som står der på spettet så söter med knorr på final'n.
Att skåda det dallrande fettet kan göra en menniska gal'n.
Hans speck, ja hans speck måste rinna!
i svalget, i svalget försvinna,
i magdjupet korla.
Tids nog få vi resa till Porla!
Hurra, gubbar själen är så nöjder
att sitta här i högbänk och njuta hemmets fröjder.
Visst ä' det bra att bo i Valhalls höjder,
men tacka vet jag lifvet, det är bättre än,
ja tacka vet jag lifvet, det är bättre än. (Coro)