Martin Tegen (1919-2019)

Skriv ut

Musikvetare, editör, översättare, tonsättare. Föddes den 28 april 1919 i Uppsala domförsamling. Avled i Stockholm den 17 april 2019. Son till författaren Gunhild Tegen och professorn i praktisk filosofi, Einar Tegen. Disputerade 1955 på avhandlingen Musiklivet i Stockholm 1890-1910. Anställd vid Musikaliska akademiens bibliotek 1947-1956. Docent och universitetslektor, föreståndare för musikvetenskapen vid Stockholms universitet. Kännare av svensk musikhistoria.

Martin Tegen växte upp i ett intellektuellt stimulerande hem. Modern Gunhild (1889–1970, född Nordling) var ursprungligen lärare, men verkade huvudsakligen som författare och översättare. Fadern Einar (1884–1965) var professor i praktisk filosofi, 1931–37 vid Lunds universitet, 1937–51 vid Stockholms högskola. Hans vetenskapliga utveckling förde honom mot den då nya disciplinen sociologi som han var med om att introducera i Sverige. Båda föräldrarna var under krigsåren djupt engagerade i flyktingfrågan. 

Martin Tegen tog studenten 1937 i Lund, där familjen då bodde. Ovanligt nog vid denna tid gjorde han av etiska skäl sin värnplikt som vapenfri. Universitetsstudierna bedrev han i Uppsala, där han bodde i tolv år. Under Mobergs ledning läste han musikforskning. Under en tid tog han lektioner i komposition för director musices Sven E. Svensson som också var hans lärare i musikteori. Tegen hade nämligen börjat komponera redan i tonåren – pianot var hans instrument. 

Kandidatuppsatsen i musikforskning handlade om Erik Drake (publicerad i STM 1943). 1948 ledde de fortsatta studierna fram till en licentiatexamen med avhandlingen ”Stockholms musikliv från sociologisk synvinkel”. Tegen hade då börjat skriva texter i skilda musikämnen för tidningar och tidskrifter, något som han skulle komma att hålla på med mer eller mindre hela livet. 1947, således under studierna i Uppsala, fick han en tjänst vid dåvarande Musikaliska akademiens bibliotek. Parallellt med biblioteksarbetet studerade han vidare mot doktorsgraden. Disputationen ägde rum den 25 maj 1955, samma år som kollegan Ingemar Bengtsson lade fram sin Roman-avhandling. Rubriken på Tegens arbete är kort men talande: Musiklivet i Stockholm 1890–1910

För dagens svenska musikhistoriker framstår Tegens avhandling tveklöst som ett pionjärverk, vilket de återkommande referenserna i senare arbeten visar. Han lyfte fram musikmiljöer som tidigare knappast beaktats – restauranger, caféer, dansställen, med mera. Och han gav samma uppmärksamhet åt populärmusik som åt musik med högre status. Båda perspektiven var nya, för att inte säga utmanande, bland företrädare för den äldre skolans musikforskning.

1955 började han arbetet med att bygga upp ämnet musikforskning vid Stockholms universitet. Han utnämndes 1956 till docent i musiksociologi, alltså inte musikforskning. Efter inlämning av en större studie om ”Formel och symbol i den klassiska musiken” utnämndes av till docent i musikforskning 1959. 

Docentbefattningen innehöll huvudsakligen forskning, vilket förstås främjade hans vetenskapliga produktion, men försenade uppbyggnaden av en stabil undervisning i ämnet. 1964 utnämndes Tegen till universitetslektor – med undervisning som huvudsakligt arbetsinnehåll.

Arbetet med att bygga upp ämnet musikforskning i Stockholm blev mödosamt, vilket framgår tydligt av en historik som han skrev omedelbart efter pensioneringen. Ämnets ställning i universitetsorganisationen var osäker, förståelsen för behovet av lyssningsutrustning och instrument var liten, och flera gånger fick ämnet byta lokaler. Samarbetet med grannämnet teatervetenskap som befann sig i en liknande situation var dock gott.

Man inser lätt att ämnesbygget i Stockholm var arbetskrävande. Men Martin Tegen hann ändå med att skriva en hel del. Han var genom åren en flitig recensent. Han anmälde mestadels engelsk- och tyskspråkig musiklitteratur och bidrog därigenom till inflödet av internationella impulser i svensk musikvetenskap. Karakteristiskt för honom var växelbruket mellan vetenskapliga och populärvetenskapliga texter, något som han också tillämpade under alla år.

Hans krafter räckte därutöver till två andra verksamhetsfält som successivt kom att ockupera honom alltmer – och som hans namn idag starkt förknippas med. 

Den första översättningen gjorde han 1959: librettot till operan Pimpinone eller Det omaka giftermålet av Telemann, ett verk som sattes upp på Drottningsholmsteatern somrarna 1959 och 1960. Gissningsvis var det kontakten med kollegan Agne Beijer i teatervetenskap som gjorde att Tegen blev aktuell för uppdraget. Under åren vid Stockholms universitet översatte han böcker för undervisningsbruk. Men den stora insatsen som översättare gjorde han trots allt efter pensioneringen. 

Den första editionen av Tegens hand var Francesco Antonio Uttinis opera Thetis och Pelée från 1773, ett arbete som han utförde ca 1960, till synes på eget initiativ eftersom det varken blev någon utgåva eller någon uppsättning. Det speciella med denna edition är att originalpartitur saknas. Stämmaterial finns bevarat, dock inga sångstämmor som därför skapades av den skapande editören! Nästa edition blev dock tryckt, nämligen Georg Joseph Voglers opera Gustav Adolf och Ebba Brahe (Monumenta Musicae Svecicae 7, 1973). Tegens utgåva låg till grund för uppsättningen av verket på Drottningholmsteatern somrarna 1973 och 1974. Under det sex år långa arbetet med bokserien Musiken i Sverige, där Tegen var delredaktör för band 3, skrev han ut partitur till ett antal verk: Edouard Du Puys operor Björn Järnsida och Jenny, Hermann Berens Trio, op. 85:1, och Grosses Quartett no 1, op. 78, Andreas Randels Qvartett no 1, J. N. Eggerts Kvartett, Bernhard Crusells Kvartett (klarinett, violin, viola, cello), op. 7, och Valborg Aulins Quartett, F-dur. 2001 kom utgåvan Svenska sånger 1790–1810 (MMS 20), och 2006 hans edition av Franz Berwalds operett Jag går i kloster. Med sin karakteristiska piktur fyllde han notsida efter notsida, mest till glädje för sig själv, även om många av hans editioner kom till praktisk användning och han därigenom bidrog till att många verk för första gången på åtskilliga år fick möta en publik.

Pensioneringen förlöste Tegens skaparkraft. Om han under yrkesåren publicerat sig regelbundet, var det ändå ingenting mot den långa emeritustidens närmast hektiska produktion. Tegen kort sagt blommade ut. Hela hans stora kapacitet kom till användning: hans djupa musikhistoriska och musikteoretiska insikter, hans breda kulturhistoriska bildning och inte minst hans goda språkkunskaper.

Hans gärning som översättare väcker mest beundran. 1996 publicerades Oswald Spenglers klassiska Västerlandets undergång i Tegens språkdräkt. Året därpå deltog han i översättningen av Rytm, musik och utbildning av Émile Jacques-Dalcroze. I slutet på 1990-talet hade han börjat översätta Shakespeares sonetter. Tio av dem publicerades i Artes 2000, tillsammans med översättarens kommentarer – alla sonetter kom i en bok 2007. Samma år publicerades Friedrich Nietzsches Tragedins födelse och Filosofin under grekernas tragiska tidsålder (med Joachim Retzlaff). J. W. von Goethes Väst-östlig divan fick han publicerad 2004. Rainer Maria Rilkes Sonetterna till Orfeus kom 2009, Heinrich Heines Sångernas bok 2011. Mycket välförtjänt belönades Tegen med Samfundet De Nios översättarpris 2007 och Svenska Akademiens och Natur och Kulturs översättarpris 2011.

Arbetet med Shakespeares sonetter väckte översättarens intresse för författargestalten. Tegen kunde inte motstå att ge sig in i diskussionen om vem det egentligen var som skrev framför allt sonetterna. Hans undersökningar och funderingar resulterade i boken Vem var Shakespeare? Sonetternas gåta (2014). Tre år senare var han färdig med nästa manuskript i samma ämne. Boken Shakespeares factotum-fixare skulle göras offentlig på Tegens hundraårsdag som han dessvärre inte fick uppleva. 


Bilden av Tegen vore inte komplett utan några ord om honom som tonsättare. Under två perioder var Martin Tegen en flitig kompositör: i unga år och efter pensioneringen. Den närmaste kretsen visste att han sysslat med tonsättning, men ingen, inte ens hans barn, hade kännedom om omfattningen. Till saken hör att endast ett verk, ett körstycke, finns tryckt. Några få har uppförts offentligt. Hans komponerande har alltså varit ett privat nöje, en omväxling till andra arbetsuppgifter som legat på hans skrivbord. Med de förutsättningarna har Tegen komponerat åtta verk för stråkkvartett, ett tjugotal verk för piano, varav fem sonater, ungefär 25 körverk och en hel del annat. Alla verk finns i manuskript i Martin Tegens arkiv i Musik- och teaterbiblioteket. 

Martin Tegen invaldes som ledamot nr 833 i Kungl. Musikaliska akademien den 11/12 1980.

Gunnar Ternhag

Skrifter av tonsättaren

Einar och Gunhild Tegen. En krönika om deras liv sammanställd av (sonen) Martin Tegen. Elektronisk resurs

Bibliografi

Tegen, Martin: Musikvetenskapliga institutionen vid Stockholms universitet. Historik 1956-1984. Stockholm (1985)
Ternhag, Gunnar: Martin Tegen 1919-2019. Svensk tidskrift för musikforskning, 2019.

Källor

Martin Tegens samling, Musik- och teaterbiblioteket.

Verköversikt

Medeas brott (Tolv bilder för fyra röster och instrument, 2005), körverk, 2 stråkkvartetter (2005, 2006)

Samlade verk

Kompositionerna finns i tonsättarens autograf i Martin Tegens samling, Musik- och teaterbiblioteket. Med ett undantag, körstycket Den fallne, är verken otryckta. 

Orkester
Sonatsats G–dur för liten orkester. Komp. 20/5–24/6 1940, 270 takter.

Körverk
Den fallne. Till minnet av en finsk revolutionssoldat.Text: Ragnar Jändel. För trestämmig manskör (tenor, baryton, bas). 13 takter. Tryckt i Konst och kultur, nr 8/9, 1946.
Tre madrigaler. Text: Elmer Diktonius. För sopran, alt, tenor, baryton, bas.
Till Ulla. 1. Allegro. "Linden (ur Gräs och granit)", 64 t, 2. Moderato. "Klocksång (ur Stenkol)", 104 t (1974), 3. Allegro. "En munter visa (ur Stenkol), 152 t (1974
Violoncell. Text: Ernst Josephson. Musik: Tulson (= Martin Tegen). För cello och fyrstämmig manskör. Manuskript (ca 1980)
Guldklimpen. Ballad–madrigal för manskör av ”AGER” (= Martin Tegen). Text: Wilhelm von Braun. Manuskript april 1987. 176 takter. Ett ms finns i OD:s arkiv, Uppsala.
Till Gunnar Bucht den 5 augusti 1987. Text: C M Bellman. Musik: Martin Tegen. (Texten något ändrad: ”Käre Gunnar! När du rör instrumenten gudaunder…”). 70 takter. För fyrstämmig blandad kör
Höga visan VI(”Vart har din vän gått, du skönaste bland kvinnor”). Madrigal för sopran solo och fyrstämmig blandad kör. Skickat till körsångtävlingen (under signaturen Dardanus) hösten 2004 till Uppsala universitets Körcentrum. (2004, 174 takter)
Hjärtats orgel. Text: Eva– Stina Byggmästar. För fyrstämmig blandad kör (2005)

Verk för röst(er) och instrument

Sonnett. The Glory of Women. För sopran, alt, tenor och bas samt violin och viola. Text: S. Sassoon. Andante maestoso. Komp. i början av mars 1939, 40 takter.  
After annunciation.För sång och instrument (ad lib, ma con cuose caldo e pagana). Text: Anna Wickham. Allegro, innocentemente. Komp. 15/3 1939, 10 takter.
Japanska miniatyrer till texter av Issa och Basho. Lento (”Escargot, va tout dour”, komp. 16/6 1939, 12 takter) – Andante (“Sur l´etang mort”, komp. 13/6 1939, 8 takter)
Rhythmical pieces of music with words for and by Quentin Keynes(“I´ve got rhytm in my bones”). Komp. 1939.
Si tu veux aimer. Text: Jean Gilbert. Komp. 25/6 1939, 20 takter.
Visa(”Älskade, älskar du än”). Text: Gunhild Tegen. Komp. 13/9 1939. 33 takter.
Sommarvisa(”Främmande vita blomster”). Text: Gunhild Tegen. Komp. 3/10 1939, 29 takter.
Regn(”Fall, lätta regn”). Text: Erik Asklund. Komp. 29/11 1939, 19 takter.
När skönheten kom till byn. Text: Nils Ferlin. Komp. 29–30 1939, 21 takter.
Våren 1938.Recitativisk fantasi. Text: Elmer Diktonius. Allegro moderato. Komp. 6–9/12 1939, 71 takter.
En Karlfeldtsångför tre mansröster (”En såningsman gick ut att så sin säd”). Komp. 13/9 1940.,10 takter, D–dur.
Födelsedagsmelodi(”Denna dag skall Baltsar få någonting”). För sång och gitarr. Komp. 13/3 1941, 12 takter, C–dur.
Medeas brott. Tolv bilder i tolv modi. Text: Bengt Lidner, ur ”Medea”. Tolv satser, för 4 röster, stråkkvartett, träblåskvartett, 2 pukslagare. Komp. 2005. Uppfört den 13 september 2007 på Börssalen vid Svenska akademiens program ”Bengt Lidner 250 år”.
Bacchi Tempel 1779.Arrangemang av C M Bellmans upptåg. Musik: originalmelodier arrangerade för sång (solo och kör), blåskvartett och pukor. Några nummer (som saknar originalmelodi) komponerade av Martin Tegen (2008)

Piano
Sonat a–moll. Allegro moderato (komp. 3/10 1938, 103 takter) – Monotont scherzo (komp. 25/9 1938, 29 takter) – Preludium: giocoso (komp. oktober 1938, 27 takter)
Gånglåt. Komp. 27/10 1938, 8 takter.
Monolog över flyktingfrågan. Troligen komponerat 1938, 23 takter.
Valse banale. Komp. 10/11 1938, 51 takter
Atonal meditation. Komp. 15/11 1938, 20 takter
Moddle–Oo.Molto moderato ma con gioca. Komp. 18/11 1938, 23 takter
Allegro. Komp. 30/11 1938, 34 takter.
Andantino. Komp. 9/12 1938, 71 takter
Skiss. Komp. 9/1 1939, 70 takter
Sonatin. E–dur. Komp. 4–8/2 1939, 55 takter
Fantasi b–moll. Komp. februari 1939, 18 takter
Två stumpar för små plågade barn.Lustigt (komp. 8/3 1939, 16 takter) – Utan tempobeteckning (komp. 9/3 1939, 17 takter).
Meditation in two colours,Komp. 8/11 1939, 48 takter.
Sonata in Bb för pianoforte, pretending to show the harmonical, contrapunctal, dynamic and rhythmical forces of music. Written in the exstatic but hollow year of Caesars´ 1940. Allegro (komp. 7–17/3 1940, 11 takter) – Adagio (komp. 7–23/3 1940, 33 takter) – Presto (komp. 29–31/3, 87 takter) – Allegro ritmico (komp. 3–5/4 1940, 67 takter)
Fuga a 3 voci. Andante. Komp. juli 1940, 33 takter.
Sonat D–dur. Allegro (komp. 24–27/7 1940, 112 takter) – Andante con moto (komp. 8–15/8 1940, 91 takter)
Midsommar 1941. För piano. Komp. 22/6 1941, 46 takter, B–dur.
Intermezzo. Komp. 26–30/4 1942, 69 takter. 
Marschav ”Dardanus”. Komp. 1942, 167 takter.
Sonat B-dur. Komp. 7/3-5/4 1940. Allegro (110 takter) – Adagio (34 takter) – Presto (85 takter) – Allegro ritmico (68 takter)
Sonat nr 3, B–dur. Allegro (komp. 10–14/7 1942, 71 takter) – Andante (komp. 17–22/9 1942, 110 takter) – Allegro moderato, Rondo åt Gun (komp. 5/1 1943, 81 takter)
Sonat nr 4, d–moll.  Allegro (komp. juli 1943, 192 takter) – ? – Allegro moderato (komp. dec 1945 och augusti 1946, 174 takter).
Sonat för piano. Komp. 1946. Allegro non troppo ma ritmico (101 takter) – Andante (66 takter) – Allegro moderato (168 takter)

Violin
Trollpolska av ACKER (1988, 39 takter)
Julipolska av ACKER (1988, 30 takter)

Violin och piano
Fantasi. För violin och piano. Moderato. Komp. 1939, 39 takter.
Sonatin för violin och piano. Komp. december 1939–januari 1940. Moderato (71 takter) – Andante (15 takter) – Allegro energico (77 takter)

Stråkkvartett
Tema med variationer. Andante con moto (34 takter). Troligen komponerat 1938
Tema i b–moll. Allegro. Komp. 25/1 1939, 38 takter.
Sommarlätt temagruppför stråkkvartett. Komp. slutet av september 1939. Presto, Allegro. 61 takter.
Stråkkvartett. Komp. augusti 1940. Allegro (komp. 17/7–16/8 1940, 175 takter) – Allegro molto (3–23/1 1942, 14 takter, ofullbordad) 
Allegro molto och Adagio canonico för stråkkvartett. Komp. november 1941. Förkommen? 
Sats för stråkkvartett. Komp. juli–augusti 1944. C–dur, 158 takter. Förkommen?
Hommages. Stråkkvartett i G (2005). Allegro moderato (269 takter) – Andante (66 takter) – Allegro giocoso (141 takter) – Allegro vivace (217 takter)
Sourire de la Joconde.Quatuor à cordes en Re. (2006) Sats 1: Vue à gauche – la route. Sats 2: Le sourire. Sats 3: Vue à droite – le fleuve. 
Poëme ur Trois morceauxav A. Skrijabin, op. 52:1, i arrangemang för stråkkvartett av Martin Tegen. Lento.

Violoncell och instrument
Sonat för violoncell och piano. Komp. november 1941, g–moll. Allegro – Andante – Allegro. Förkommen?
Sonatin för cello och piano. Komp. november 1941. Allegro, 126 takter.

Klarinett och instrument
Två satser för klarinett (B) och piano. Komp. 4–16/11 1944. Moderato (B–dur, 118 takter) – Andante (e–moll, 72 takter). 

Gitarr
Stycke för två gitarrer. Komp. 15–16/11 1940. 35 takter, A–dur.

Mandolin och gitarr
Melodi. Komp. 15/1 1941, 24 takter, e–moll.

Andra instrumentalverk
Fuga, g–moll, för flöjt, klarinett och fagott. Komp. 2/6 1940. 63 takter. Förkommen?

Klockspel
Tre ringningar för Leksands klockspel. Manuskript 1990. Tredje pris i klockspelstävling