Ivar Hedenblad (1851−1909)

Skriv ut

Ivar Eggert Hedenblad föddes 27 juli 1851 i Torsång i Dalarna och dog 16 juni 1909 i Ronneby. Hela hans verksamhet koncentrerades på körverksamhet i Uppsala. Hans många uppdrag som körledare från 1871 (Allmänna sången, Orphei Drängar), director musices från 1881 och domkyrkoorganist från 1902 gjorde att han dominerade Uppsalas musikliv under tre decennier. Hedenblad komponerade främst tillfällighetsverk. Ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1888.

Liv

Ivar Hedenblad påbörjade sin skolgång i Stockholm, dit modern såsom änka hade flyttat. Av sin kusin, Norman-eleven Hélène de Ron fick han pianolektioner, som lade grunden till hans musikaliska utveckling. I Strängnäs, där han gick på gymnasiet och avlade mogenhetsexamen 1871, gjorde han bland annat arrangemang för de olika ensembler han deltog i. Han skrevs samma år in vid Uppsala universitet, studerade humaniora och avlade fil.kand.-examen 1878.

Redan 1871 blev Ivar Hedenblad Södermanland−Nerikes nations musikanförare. 1875 valdes den 23-årige Hedenblad till ledare för Uppsala studentkårs allmänna sångförening (Allmänna sången), ett uppdrag han kom att inneha till 1902 och även från 1907 till sin död. Sommaren 1875 fick han sitt elddop som dess ledare vid det nordiska studentmötet i Uppsala. Året därpå ledde han sin första utländska sångarfärd, vilken 1878 följdes av den berömda resan till Paris, där Oscar Arpi tolv år tidigare vunnit Uppsala-sångens första internationella framgång. Hedenblads blev inte mindre. Efter hemkomsten belönades han med medaljen Litteris et artibus.

1879 föreslog musikförläggaren Abraham Hirsch att Hedenblad skulle redigera en samling med 100 manskörsånger. Fyra år senare utkom denna samling, kallad Studentsången, som därefter utökades med ytterligare tre delar. Ett urval ur Studentsången ingick i den av Hedenblad planerade, postumt utgivna samlingen Sångarförbundet. Dessa mycket spridda utgåvor blev normerande för svensk manskörsång under flera decennier. Genom dem har till exempel ”Sjung om studentens lyckliga dag” och Geijers ”Stilla skuggor” blivit allmänt kända i versioner, som på väsentliga punkter avviker från originalen.

När Uppsala universitets director musices Jacob Axel Josephson avled i mars 1880, blev Ivar Hedenblad trots sin bristfälliga fackmusikaliska utbildning i april tillförordnad att upprätthålla tjänsten. Sedan han i ett och halvt års tid framgångsrikt hade skött detta uppdrag och dessutom under de båda sommaruppehållen meriterat sig genom musikstudier i Leipzig blev han i oktober 1881 utnämnd till Josephsons efterträdare. Från denne övertog han också ledarskapet för Filharmoniska sällskapet och Sångsällskapet Orphei Drängar (OD). Härigenom kom Hedenblad att för tre årtionden framåt bli den helt dominerande kraften inom Uppsala musikliv.

Dessutom var Hedenblad dirigent för Filharmoniska sällskapet i Stockholm 1895−97, tillförordnad lärare i musikhistoria och estetik vid Kungl. Musikkonservatoriet i Stockholm 1895−96 och 1901−02 samt domkyrkoorganist i Uppsala 1902─09. Han valdes in som ledamot av Kungl. Musikaliska akademien 1888.

Betydelse

Hedenblads viktigaste insats för Akademiska kapellet var skapandet av universitetets orkesterfond, som skulle befrämja kapellets utveckling till en övervägande av yrkesmusiker sammansatt orkester. Medan företrädaren Josephson i sina till tjänsten hörande föreläsningar behandlat musikhistorien, ägnade Hedenblad sin undervisning åt form- och harmonilära, kontrapunkt etc. För de blivande prästerna gav han en kurs i liturgisk sång, varvid han kunde bygga på egna, historiska forskningar i det svenska källmaterialet.

Filharmoniska sällskapets arbete var främst inriktat på framföranden tillsammans med Akademiska kapellet av större kompositioner för kör och orkester. Genom Hedenblad introducerades flera utländska verk, bl.a. Friedrich Kiels Christus, i Sverige. Det svenska uruppförandet under Hedenblads ledning av Heinrich Schütz Matteuspassion i Uppsala domkyrka långfredagen 1908 är särskilt värt att nämnas. Mycket omtalat blev det halvt sceniska framförandet av Max Bruchs Gustaf Adolf den 6 november samma år. Kören medverkade regelbundet i de kantater som Hedenblad komponerade för vissa akademiska högtidligheter.

Med elitkören OD inövade Hedenblad både orkesterbeledsagade verk och en konsertmässig a cappella-repertoar. Den senare kom bland annat till användning vid körens på 1890-talet inledda sångarfärder. Med sina triumfartade konsertframgångar t.ex. i Helsingfors och Sankt  Petersburg 1894, Berlin 1898, Paris 1900, Kristiania 1903, Wien och Budapest 1905 och London 1907 bidrog Hedenblad verksamt till att göra svensk tonkonst känd utomlands. Med OD gjorde han även grammofoninspelningar i London 1907. Överhuvudtaget var det på manskörssångens område som Hedenblads egenskaper bäst kom till sin rätt

Ivar Hedenblad var väl medveten om manskörsångens begränsade musikaliska värde, men fäste stort avseende vid dess sociala och fosterländska betydelse. Det första steget att förverkliga ett allmänt svenskt sångarförbund togs vid den av Hedenblad ledda musikfesten i Stockholm 1897. Hans i dessa och andra sammanhang framträdande organisatoriska talang gjorde honom bland annat till en stark kandidat för operachefsbefattningen 1908.

Tonsättaren

Som tonsättare och orkesterdirigent hade Hedenblad svårt att vinna erkännande utanför Uppsala. En öppenhjärtig brevväxling med musikhistorikern och tonsättaren Karl Valentin, som studerade i Leipzig, ger inblick i Hedenblads studiegång. Efter Parisframgången 1878 beslutade han sig för att helt ägna sig åt musiken. Därför studerade han komposition för Niels W. Gade-eleven Johannes Peter Carstensen i Uppsala 1879. Denne var konsertmästare i Akademiska kapellet och musiklärare, sedermera medkomponist i Musik vid Regnellsfesten op. 9.

När Hedenblad på våren 1880 blivit tillförordnad director musices ägnade han sommaren detta år och 1881 samt 1883 åt att förkovra sig i komposition och sång. Syftet var att utbilda sig till dirigent: ”Bör således kunna skrifva, instrumentera, förstå historiskt, hafva hört mycket”. Lärare i Leipzig blev Oscar Paul (harmonilära), Salomon Jadassohn (komposition) och Karl Götze (sång). Hedenblad kom på särskilt god fot med kompositionsprofessorn Carl Reinecke för vilken han skrev kontrapunkt och verk för orkester, bl.a. en menuett som avsågs ingå i en svit. Vid återbesöket 1883 visade Hedenblad den nya kantaten till minne av Gustav II Adolf, som han själv inte ansåg vara något ”mästerverk; men det har en förtjenst och den är att det verkligen är utförbart hela vägen, alla låter (jag menar instrumentation och dylikt)”. Reinecke ”fann den bra och hade just inga anmärkningar − utom en (högst väsendtlig!) ’I ett så stort körverk vill man gerna hafva något mer polyfoni’”. I Hedenblads senare verk har han tagit detta ad notam.

Nästan hela Hedenblads verklista består av vokalmusik, men han har ett instrumentalt tänkande som inverkar på en naturlig vokal melodibildning. Hans första kompositioner var tre häften om tre sånger vardera. Musikforskaren Axel Helmer har närstuderat dem. I 3 sånger af Heine op. 1 komponerade 1879, när han var elev hos Carstensen, märks enligt Helmer ”anknytningar till Schumanns stilkrets […]. Både i fråga om motivbildningar i melodiken och i fråga om recitativformen i deklamationen ansluter sig Hedenblad mycket nära till Schumann […]. Liksom hos flera tonsättare […] uppvisar Hedenblads första verk en påtagligt experimenterande attityd med fritt behandlad harmonik och med fria formbildningar”. Hedenblad hade ett starkt intresse för harmonik, vilket sedermera ledde till utgåvan av fjärde svenska upplagan av Ernst Friedrich Richters harmonilära. Tre sånger (1883) som tillägnades Carl Reinecke är mer avslipade.  Men i Tre sånger op. 11 (1886) ”fastnar han i stället i olika slags schematiseringar av deklamationsrytmik och form. I vissa verk uppträder en på dansrytmiska mönster grundad rytmik (barcaroll […], polonäs)” (Helmer). Dessa drag av osäkerhet gjorde att många förväntade sig framsteg i kommande verk och gärna noterar dessa.

Ludvig Norman ansåg att den nationalromantiska Necken op. 8 för solo, kör och orkester var ”ett betydligt steg framåt. Där finns mycken fantasi och stämning […] Stycket är väl skrifvet för rösterna och äfven karaktäristiskt instrumenteradt”.  Ett annat fristående verk att notera är den balladartade På knä (1894) för manskör och orkester.

Hedenblads produktion utgörs huvudsaklingen av tillfällighetsverk med universitetet, OD och Samfundet SHT som beställare. Varken ambition eller tid har givit upphov till mycket annan musik. Om Kantat vid Upsala universitets jubelfest 1893 yttrade sig ledamoten i Kungl. Musikliska akademien Herman Wikblad i brev 1903: ”Så äkta svensk musik, rigtigt blågul i sin fraicha, glada, g-dur, som dubbelkvartetten ’En ädel forskning’ etc. får man Gudi klagadt allt för sällan höra, liksom kantaten i öfrigt har en genuin, liflig återklang af stormaktstid.” Om kantaten Sången till OD:s femtioårsjubileum skrev han: ”I rent tekniskt afseende, orkesterbehandling och dylikt utvisar den i mitt tycke onekligen ett framsteg och innehåller briljant modern musik”. Mest positivt mottagna blev ett par av Hedenblads manskvartetter, ”I gamla Svealand” och ”Venetiansk visa”.

Jan Olof Rudén © 2015

Skrifter av tonsättaren

”Utlåtande till Upsala studentkårs allmänna sångförening af anföraren. Afgifvet den 1 februari 1896 enligt uppdrag”, Upsala 1896, [företal].
”Akademiska kapellet”, i: Upsala universitet 1872–1897. Festskrift … R. Geijer (red.), Upsala 1897, del 2: Universitetets byggnader och institutioner …, s. 255−263.
”Sångarförbund i Sverige”, Från tonernas värld, vol. 2, 1901, s. 3─5 [även separat, något omarbat, Upsala 1906; omtr. i Festskrift för sångarfesten i Stockholm den 12−14 juli 1912, Stockholm, 1912].
”Musikaliska instrument”, i: Industri- och slöjdutställningen i Gefle 1901 … Carl L. Bendix (red.), Stockholm, 1903, s. 414─418.
Berättelse öfver O.D:s femtioårsfest 1903, utg. av festbestyrelsen, Upsala, 1903 [39 s.].

Utgivit:
Richter, Ernst Friedrich,  Harmonilära, 4. sv. uppl. Upsala: Schultz, 1898. VI, s. 224.
Kör-album, samling flerstämmiga sånger för blandade röster
, häfte 1−3, Stockholm 1886−88.
Studentsången, fyrstämmiga sånger för mansröster, vald samling af fyrstämmiga körer och qvartetter … del 1−4, Stockholm: Hirsch 1883−1906.
Svenska manskören under anförande af I. E. Hedenblad, Upsala, 1876.
Sångarförbundet, samling fyrstämmiga sånger för mansröster planlagd av I Hedenblad … del 1, Stockholm, 1910.

Bibliografi

Aldén, Gustaf A.: Hemma och i Uppsala: gymnasist-, student- och folkhögskoleminnen, Stockholm: Hökerberg, 1927.
Alfvén, Hugo
: Tempo furioso, Stockholm: Norstedts, 1948.
−−−
: I dur och moll, Stockholm: Norstedts, 1949.
Barr, Knut
: Tre sångarfärder 1894, 1904, 1914, Stockholm: Åhlén & Åkerlund, 1924.
Bidrag till Samfundet S.H.T:s historia under åren 1844-1894, Upsala, 1895.
Bohlin, Folke
: "Hur börjar Studentsångens text? En musikforskares svar på den gamla stridsfrågan", Språk och stil, 1992, nr 2, s. 43−59.
−−−
: "Ivar E Hedenblad" i: Svenskt biografiskt lexikon, vol. 18, s. 422−425, Stockholm: Svenskt biografiskt lexikon, 1969−71.
−−−
: "Ivar Eggert Hedenblad", i: Musik in Geschichte und Gegenwart, vol. 16, sp. 623.
−−−
:"Studentsångens början än en gång", Språk och stil, 1997, nr 7, s. 161−163.
Festskrift: Andra allmänna svenska sångarfesten den 12-14 juli 1912 i Stockholm, Stockholm: Nordiska bokhandeln, 1912.
Första allmänna svenska sångarfesten, 1897.
Helmer, Axel
: Svensk solosång 1850−1890, diss., Uppsala: Almqvist & Wiksell informationsindustri, 1973.
Hultman, Gunnar:
"Ivar Eggert Hedenblad", Ord och Bild, 1964.
Jonsson, Leif:
Ljusets riddarvakt: 1800-talets studentsång utövad som offenbtlig samhällskonst, diss., Uppsala: Almqvist & Wiksell international, 1990.
Kallstenius, Gottfrid:
Blad ur Uppsalasångens historia, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1913
Kjellén, Rudolf:
Sångarfärden till Paris 1900: på sångkörens uppdrag skildrad, Göteborg: Wettergren & Kerber, 1901.
−−−
: Sångare- och turistfärder, Stockholm: Geber, 1908.
Lindberg, Gunnar:
"Sång och musik i Södermanlands-Nerikes nation i äldre tid", i: Maj-hälsning till landsmännen, nr 7, Uppsala : Södermanlands-Nerikes nation, 1934.
Montan, C.O.
och Karl Warburg, Karl: Sångarfärden till Paris 1878: ett stycke studentlif, skildradt i resebref, Stockholm: Skoglunds, 1878.
Musiktidningen 1908, nr 6 och 9.
Ny illustrerad tidning 1899, nr 49.
Nyblom, Helena:
Mina levnadsminnen, vol. 2, Stockholm: Bonnier, 1922.
Nyblom, Knut:
Hör, I Orphei Drängar!, 1−2, 1913−28 [däri A. Erdmanns och R. Kjelléns minnestal över Hedenblad], Uppsala & Stockholm: Almqvist & Wiksell, 1928.
−−−
Ivar Eggert Hedenblad: en liten minnes-skiss upptecknad af hans gamle vän och O.D. kamrat [däri Nathan Söderbloms griftetal över Hedenblad], Uppsala: L. Norblads bokhandel, 1910.
Nyblom, Knut:
Upsalasångarnes Pariserfärd 1900: minnen, Stockholm, 1900.
Peterson-Berger, Wilhelm:
P-B-recensioner, vol. 1, Stockholm: Åhlén & Åkerlund, 1923.
Rabenius, Olof
: Kring drottning Kristinas klocka: kulturbilder och personteckningar från Uppsala, Stockholm: Fritze, 1942.
Samfundet SHT: En försenad 100-årsskrift, 1960.
Tal och kväden i Samfundet SHT, 1909, 1910.
Skildringar ur Sångsällskapet Orphei Drängars levnad (årg. 24−27, 1951−55, s. 36−39, och årg. 30−31, 1957−59, s. 130−144.
Taube, Gurli:
Musik, dans, språk och andra akademiska färdigheter i Uppsala, Uppsala: Universitetet, 1963.
Tegen, Martin
: Musiklivet i Stockholm 1890─1910, diss., Stockholm, 1955.
[Tidningen] Upsala 1908, 16 och 18 april.
Upsalastudenten genom tiderna: en skildring utgiven i anledning av Upsala studentkårs hundraårsminne, Uppsala: Lundequistska bokhandeln, 1950.
Uppsala universitets matrikel 1906, Uppsala: Lundequistska bokhandeln.
Vid Filharmoniska sällskapets i Upsala 50-årsfest, Uppsala: Akademiska boktryckeriet, 1900.
Vid Ivar Hedenblads 25-årsjubileum som anförare …, Uppsala, 1899.
Åhlén, Carl-Gunnar:
 "OD antiqua: Hedenblad, Alfvén, Godin", kommentarvolym till Caprice CAP 21710, Stockholm: Caprice, 2005.
Åsberg, Christer
: "På Hedenblads tid; Ivar Eggert Hedenblad; Sångarfärder", i: En orkester av röster: Orphei Drängar 150 år, Stockholm: Atlantis, 2003.
Komplett grammophon skifförteckning omfattande hela den svenska repertoaren … [HMV-katalog utgiven av Skandinavisk grammophon AB], 1912.

Källor

Uppsala universitetsbibliotek, Musik- och teaterbiblioteket, Musik- och teatermuseet

Verköversikt

Orkesterverk (serenad, konsertuvertyr), verk för soli, kör och orkester (10 verk, däribland Necken, På knä), verk för piano, sånger (3 samlingar), körverk.

Samlade verk

Kompositioner i handskrift (i UUB samt Akademiska kapellets och Samfundet SHT:s arkiv, Uppsala; körstämmorna i regel mångfaldigade)

Orkester
Serenad, 1883?
Concert-ouverture, 1889.

Soli, kör och orkester
Musik vid Upsala universitets fest med anledning af Kronprinsen Gustafs förmälning, 1881.
Vid Gustaf II Adolfs-festen 1882 op. 6 (Fr. Holmgren) för soli, blandad kör och orkester.
Necken op. 8 (Stagnelius) för sopran, blandad kör och orkester [klaverutdrag av B. Fexer], 1884.
Vid Regnells-festen 1885 op. 9 (Fr. Holmgren; musiken tillsammans med J.P. Carstensen) för soli, blandad kör och orkester.
Musik vid nya Universitetsbyggnadens invigning 1887 (C.D. af Wirsén) för soli, kör och orkester.
Kantat vid Upsala universitets jubelfest till firande af trehundraårsminnet af Upsala möte (C.D. af Wirsén) för soli, blandad kör och orkester [klaverutdrag av B. Fexer], 1893.
Kantat vid SHT:s 50-årsfest 1894 (C.R. Nyblom).
På knä (Fjalar [= C. Östergren]) för manskör och orkester, 1894.
Sången op. 17, kantat vid Sångsällskapet OD:s 50-årsfest 1903 (D. Fallström) för soli, manskör och orkester.
Slutkör vid Linné-festen 1907 (C. Snoilsky) för blandad kör och orkester.

Blandad kör a cappella
I himlen blott bor friden (Th. Moore), i Kör-Album, del 3, 1888.
Tvenne folkvisor (arr., 1894?): 1. En gång i bredd med mig, 2. Om dagen vid mitt arbete
Motett (1893?): Saliga äro de som höra Guds ord.

Manskör a cappella
Visa [även benämnd Törsten o tapperheten]: I gamla Svealand.
Venetiansk visa.
Student-Sång (Böttiger), 1889.
Momenta juventutis.
Vaganternas vårsång (övers: Bååth).
Tre svenska folkvisor op. 12 (trad.) [arr. tills. m. Fritz Arlberg].

Röst och piano
3 sånger af Heinr. Heine satta i musik för en röst vid pianoforte op. 1, 1879.
Tre sånger för en sångstämma med piano (Hoffmann von Fallersleben, H. Rollet, E. Geibel), 1883.
Tre sånger vid piano till dikter af Th Moore op. 11, 1887 [1886 enligt Helmer].

Piano
Élégie a-moll, i Album för piano af svenske tonsättare, 1897.

Vissa i litteraturen omtalade kompositioner av Hedenblad, bl.a. Marcia (1882), Det breder sig ut från fjällarnas kam och Till Sverige, hymn (1907), båda för manskör, har ej kunnat påträffas. Inte heller Marsch för orkester [som inledning till musik vid Regnells-festen 1885], Vallflickan (1874), I fjor, ack då var det ej som i går för sång och piano, sång vid Knut Boijes grav (Melin, 1875), Svensken (Valerius, 1875) Bor jag på det höga fjäll.


Verk av Ivar Hedenblad

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 1