Ika Peyron (1845-1922)

Aurora. Poem af Oskar Fredrik satt i musik för blandad kör, soli och piano af Ika

Skriv ut

Förspel och kör
Duett och kör
Aria
Slut-kör

  • Tillkomstår: 1895? Illustrationen på omslaget signerat Axel Sjöberg -95
  • Verktyp: Blandad kör och instrument
  • Textförfattare: Oscar Fredrik (dvs kung Oscar II). Dikten publicerad i del 2 av Samlade skrifter, 1876.
  • Speltid: Ca. 5-10 min

Soloröster/kör

Soloröster: 1 sopran, 1 alt, 1 baryton
Blandad kör, S.S.A.T.B.B

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket
  • Katalogsignum/kommentar till autografen: Gäddvikens autografsamling

Beskrivning av verket

Förspel och kör: Andante Ess-dur 4/4 (C)
Duett och kör: Sopran, alt. Andantino C-dur 2/4
Aria: Baryton. Andante cantabile F-dur 4/4 (C)
Slut-kör: Allegro B-dur 4/4 (C)


Libretto/text

Den första purpurgryning re'n
På österns himmel röjes,
Och fogelns morgondrill från gren
Gladt till dess möte höjes;
Ett nytändt lif är väckt,
En glädjens kalk är räckt
Nu till naturen åter.
Vid nattens barm hon nyss försänkt
I dvala låg och drömde;
I glömskans skumma våg fördränkt
Allt lif sitt anlet' gömde;
Men ljusets sak är god,
Och si, den dunkla flod
Tillbaka flyr med bäfvan.
Och snart allt högre rodnad står
På lätta morgonskyar.
Och tonen, som ur lunden går,
Sig tusenfaldt förnyar;
Ljuft klingar alltet snart.
Det blir så gladt, så klart
För ögat som i hjertat.
En hastigt flyktande minut,
Men ack hur Ijuf, Aurora!
Du sträcker huldrik spira ut.
Sig skuggorna förlora.
När dagens ljusa drott
Sjelf nalkas, du din lott
Ser utan smärta bytas.
Försvinner du väl då? O nej!
I dagens armar sluten.
Din blir en sällhet, hvilken ej
Af jordens barn är njuten;
Du troget fyllt ditt kall,
Och till belöning skall
Vid ljusets ursprung vigas.
En morgonväkt på tidens ström.
Som högre klarhet bådar,
Så är den korta ungdomsdröm,
Hvars glöd man hänryckt skådar:
O, dröm den så,
Att sist du må
Vid solens uppgång vakna!


Mediafiler