Valborg Aulin (1860−1928)

Skriv ut

Född 9 januari 1860 i Gävle, avliden 13 mars 1928 i Örebro. Valborg Aulin hade en betydande karriär som tonsättare i hemstaden Stockholm. Den avbröts dock 1903 när hon flyttade till Örebro för att verka som musiklärare. Under de aktiva åren som kompositör fick hon åtskilliga verk utgivna och framförda. Med god utbildning och starkt präglad av sin uppväxt i musiken skrev hon musik som uppskattades i samtiden: verk för mestadels hem och salong, franskinfluerad, men ändå klart tillhörig en nordisk tradition.

Liv

Uppväxt och studieår

Valborg Aulin föddes i Gävle, där fadern Lars Axel då hade tjänst som läroverkslärare och i staden hade mött sin blivande hustru Edla (f. Holmberg). Redan året efter dotterns födelse flyttade familjen till Stockholm, där brodern Tor, den blivande violinisten och tonsättaren, föddes 1866. Som så många andra inledde Valborg Aulin med musikstudier i hemmet, för att senare ta privatlektioner. Valet av lärare ger en klar antydan om att siktet var inställt på högre musikutbildning och en bana som tonsättare: Jakob Adolf Hägg och Albert Rubenson. Den senare var musikkonservatoriets direktör, vilket ger en särskild fingervisning om den tänkta fortsättningen. 1877−82 studerade hon vid Musikkonservatoriet, där hon hade lärare som Hilda Thegerström (piano), Hermann Berens och August Lagergren (komposition) samt Albert Rubenson och Ludvig Norman (instrumentation). Norman förblev en viktig stödjare fram till sin bortgång 1885. Den stora saknaden efter denne uttryckte hon direkt efter Normans död i verket Pie Jesu Domine för kör och orkester.

Tack vare Jenny Lind-stipendiet från Musikaliska akademien kunde hon studera utanför Sverige under åren 1885−87: i Köpenhamn för Niels Gade (som hade undervisat hennes lärare Rubenson, Norman och Hägg), följt av ett kortare uppehåll i Berlin, och tre år i Paris, där hon tog lektioner i komposition för Benjamin Godard och i piano för E. Bourgain, men också, fast i mindre utsträckning, för tonsättarna Jules Massenet och Ernest Guiraud. Utlandsstudier innehöll vid denna tid konsertbesök för att höra verk och interpreter som inte var möjliga att ta del av på hemmaplan. Valborg Aulin ägnade därför utlandsåren till att också bekanta sig med för henne ny musik. ”Trots sin totala brist på yttre charme, som fransmännen skatta så högt, blev hon mycket uppskattad tack vare sin stora begåvning”, skriver sångerskan Anna Aulin, brodern Tors andra hustru, i en minnesteckning. I Paris tillkom två större anlagda verk, sannolikt under något slags överinseende av någon eller några av de tillfälliga lärarna: Tableaux Parisiens för orkester och Procul este för soloröst, kör och stråkorkester. Dessa format lämnade hon dock efter Parisvistelsen och skrev fortsättningsvis mestadels kammarmusik, precis som många av hennes samtida kvinnliga kolleger och för den delen också många manliga komponister. Möjligheterna att uppföra orkesterverk var små med endast en professionell orkester, nämligen Hovkapellet som dessutom hade konsertverksamhet som en mindre del. De flesta tonsättare avstod därför från större satsningar.

Lärare, musiker − och slutfas som tonsättare

Väl hemma igen undervisade hon i piano och harmonilära, men framträdde också som pianist i Stockholm och på turnéer i landet, bland annat tillsammans med brodern Tor och hans stråkkvartett. Hennes kompositioner fick jämförelsevis god spridning, framför allt genom att åtskilliga verk trycktes. En stråkkvartett (nr 1 i F-dur, som hon tillägnade sin lärare Rubenson) trycktes 1888 av Musikaliska konstföreningen (nytryck 2001 − hennes andra kvartett publicerades av samma utgivare så sent som 2005). Talande nog fick hon flera kompositioner av hem- och salongskaraktär publicerade i tidskrifter som Musik för hemmet och Svenska familjejournalen. Hon uppmärksammades också genom egna kompositionsaftnar 1896 och 1901. Valborg Aulin tillhörde avgjort samtidens krets av etablerade tonsättare.

Vid 43 års ålder lämnade hon alltså sin uppväxtstad. Även om privatundervisning var hennes huvudsyssla under de 25 åren i Örebro framträdde hon också som pianist. Hon ägnade sig dessutom åt att arrangera konserter i staden. Anledningen till flytten från Stockholm är inte känd. Svårigheterna att som kvinna bli accepterad som tonsättare har framkastats som ett skäl, men också att hon ville flytta från det konkurrensutsatta musiklivet i Stockholm och samtidigt frigöra sig från modern, med vilken hon sammanbodde. Att Valborg Aulin vid 43 års ålder lämnade huvudstaden och dessutom upphörde att komponera innebar i realiteten att hennes verk mer eller mindre försvann från konsertprogrammen.

Verk

Valborg Aulins produktion domineras av två verktyper: pianoverk samt verk för sång och piano. Båda typerna knyter hennes skapande till mindre framförandesammanhang. Det betyder dock inte att hennes stycken framför allt är anpassade till amatörmusicerande. Ett antal verk är visserligen tänkta för mindre förfarna sångare och musiker, framför allt de kompositioner som trycktes i tidskrifter, men många riktades av den tekniska svårighetsgraden att döma till väl utbildade musiker. Detta ser man redan av dedikationerna, där namnen var professionella sångare och musiker (Dina Edling, Hilda Thegerström m. fl.).

Med undantag av en sonat med fyra satser (op. 14) består hennes pianokompositioner av ensatsiga verk som i två fall dock bildar samlingar med stycken. Dessa kompositioner är stämningsstycken, där karaktären i regel redan uttrycks i titeln. Dominansen av verk med en enda sats är smått gåtfull med tanke på att hon själv var en framstående pianist som också framträdde regelbundet och då kunnat spela egna verk av större format. Möjligen kan de många ensatsiga pianoverken förklaras med att hon ville få ut sina tonsättningar i förlagstryck, där smärre verk sålde bättre än mer omfångsrika kompositioner. Inkomster från försäljning av tryckta verk var viktiga för tonsättare, innan den moderna upphovsrätten kom med ersättning för framföranden.

Valborg Aulins verk för soloröst och piano är mera konstfulla visor än expressiva romanser. Nästan alla texter har skrivits av tre samtida författare. Allra flest tonsättningar gjorde hon av Karl Alfred Melins dikter. Melin, idag ett okänt författarnamn, fastän akademiledamot, lockade bland annat Ludvig Norman till att tonsätta hans texter. Möjligen låg den omständigheten bakom Valborg Aulins återkommande val av denne författares verk. De båda andra, Carl David af Wirsén och Johan Ludvig Runeberg, var föremål för flera sångtonsättares intresse.

Stråkkvartetterna, två stycken, är tveklöst de verk som äger mest överlevnadskraft − formsäkra, effektivt skrivna kompositioner som vittnar om Valborg Aulins gedigna skolning. De ambitiösa kvartetterna står i kontrast till mycket annat i hennes övriga produktion. Man kan fråga sig varför hon inte återvände till genren som hon uppenbarligen behärskade. Hon var trots allt bara 29 år när hon färdigställde den andra kvartetten. Men Valborg Aulin blommade tidigt som tonsättare, för att senare helt avstå från denna del av musikerskapet.

Gunnar Ternhag © 2013

Bibliografi

Aulin, Anna: En fyrväppling av svenska tonsättare: Minnen om Aulin, Sjögren, Stenhammar och Peterson-Berger. Uppsala, 1944.
Davidsson, Åke: Från Musikaliska sällskapet till Philomene. Ett bidrag till Örebros musikhistoria, i Samfunden Örebro stads- och länsbiblioteks vänner, Örebro, 1947, 56−108.
George, Cecilia
: Valborg Aulin − en tonsättarbiografi. C-D-uppsats, Musikvetenskap, Stockholms universitet, 1997.
Huldt, Birgitta: Aulin: Stråkkvartett e-moll op. 17, i Konsertnytt, 1991−92, s. 31−32.
Lindhjem, Anna
: Kvinnelige komponister i Skandinavien. Fredriksstad, 1931.
Losleben, Katrin: ”Valborg Aulin”, i Musik und Gender im Internet.
Morales, Olallo: ”Valborg Aulin”, i Svenskt biografiskt lexikon, bd 2, 1920.
Schmidt, P: Kvinnliga tonsättare i Sverige 1800−1935. En verkförteckning. Specialarbete, Högskolan Borås, 1982.
Öhrström, Eva: 1800-talets svenska musikhistoria ur kvinnoperspektiv, i Kvinnovetenskaplig tidskrift, vol. 4, nr 2, 1983, s. 32−42.
Öhrström, Eva: Borgerliga kvinnors musicerande i 1800-talets Sverige, diss. Göteborgs universitet, 1987.

Källor

Musik- och teaterbiblioteket

Verköversikt

Orkesterverk (Tableaux Parisiens), kammarmusik (2 stråkkvartetter, violinsonat), pianoverk, sånger, verk för kör och orkester (Procul este för solo, kör och stråkorkester), verk för kör a cappella.

Samlade verk

Källa: huvudsakligen efter George 1997, s. 76−78.

Verk för orkester
Tableaux Parisiens, orkestersuite op. 15, 1886. Autograf, MTB (= Musik- och teaterbiblioteket, Stockholm).

Kör och orkester
Herr Olof ("På ängen under det mörka fjället", Carl David af Wirsén), ballad för tenorsolo, kör och orkester op. 3, 1880. Autograf, MTB .
Pie Jesu Domine, Missa sollemnis för kör och orkester, till Ludvig Normans minne op. 13, 1885(?). Autograf, MTB.
Procul este ("Gå stum, ja stum", Carl David af Wirsén), lyrisk dikt för sopransolo, kör och orkester och harpa op. 28, 1886. Autograf, MTB.

Kör med ackompanjemang
Tre körer för fruntimmersröster med pianoackompanjemang, uppförda 1895. Autograf, MTB.
− 1. När rosorna blomma ("Rosor, rosor, vackra rosor", J Lamm), 2. Barcarolle ("Svagt klingar aftonklockans sång", Karl Alfred Melin efter Thomas Moore), 3. Klagar rosen, klagar kaprifol? (J Lamm).
Julsång för åttastämmig blandad kör med orgelackompanjemang op. 23 ("Dagen uppgår", Karl Alfred Melin efter Thomas Moore). Autograf, MTB.
Veni sancte spiritus, hymn för blandad kör med orkester op. 32, 1898. Orkesterstämman också arrangerad för piano resp orgel av tonsättaren.

Kör a capella
Tre sånger för blandad kör a capella op. 5. Autograf, SMB. 1. Qvällen ("Betrakta, betrakta!", Carl David af Wirsén), 2. Slåttern ("Och vinden spelar", Herman Sätherberg), 3. Sången ("Hvad är min sång?", Carl David af Wirsén).
Två körer a capella för blandade röster op. 24, 1893. Autograf, MTB. Tryck Wilhelm Hansen. 1. Min lycka varade så kort, 2. Lysen stjernor .

Stråkkvartetter
Stråkkvartett nr 1 F-dur, 1884. Tillegnad konservatorie-direktör Albert Rubenson. Tryck Musikaliska konstföreningen 1888 (nytryck 2001). Autograf, MTB.
Stråkkvartett nr 2 e-moll op 17, 1889. Tryck Musikaliska konstföreningen 2005. Autograf, MTB.

Övriga verk för stråkar
Var det en dröm?, ursprungligen för sång och piano. Arrangemang för stråkar med obligat violin. Autograf, MTB.

Violin och piano
Ballad och Noveletta.
Sonate för violin och piano g-moll. Autograf, MTB.
Albumblad, ursprungligen för piano. Transkription av tonsättaren. Tryck i Musik för hemmet, 1889, s. 5-6.
Elegi op. 8:3, ursprungligen för piano. Transkription av Tor Aulin. Tryck Elkan & Schildknecht.

Orgel
Meditation. Tryck i Organistens orgelalbum, nr 2:20.

Piano
Fem tondikter för pianoforte op. 7, Herr Förste Hofkapellmästaren Ludvig Norman med djup tacksamhet tillegnade, 1882. Tryck Julius Bagges förlag 1882. 1. Vågornas vaggsång, 2. Mazurka, 3. Vårhelsning, 4. Impromtu, 5. Minnen.
Sju stycken för piano op. 8. Tryck Elkan & Schildknecht 1884. 1. Romanza, 2. Valse, 3. Elegie, 4. Polonaise, 5. Scherzo, 6. Caprice, 7. Fantasie.
Sonat sérieuse, pianosonat f-moll op. 14, 1885. Tillägnad Hilda Thegerström. Autograf, MTB.
Albumblad, Feuille d´Album. Tryck i Musik för hemmet, årg. 1, 1889 och i Musik för piano av svenska tonsättare, 1898.
Fantasistycken op. 30, 1898.
Valse elegiaque. Tryck i Album för svenska tonsättare 1892.
Suite för piano d-moll. Miniature. Till fröken Märta Helsing. Autograf, MTB.
Berceuse, Humoresk, Meditation.

Röst och piano
Ynglingen ("Vind som mig smeker", Johan Ludvig Runeberg). Tryck i bilaga till Svensk musiktidning 1881, s. 38−39.
Kom! ("Om en sorg ditt hjerta gömmer", Carl David af Wirsén). Tryck i Ny illustrerad tidning 1881. Autograf, MTB.
Roddaren ("Sjung, arme gosse, sjung!", Johan Ludvig Runeberg). Tryck i Svenska familjejournalen, bd 10, hft 20, 1881, s. 318−319.
Det finns en gosse och han är min, Albert Gellerstedt. Tryck i Sånger från skilda länder, bd 1, Sthlm 1884.
Carina ("Hvad sörjer du öfver, och är så blek, Carina", Karl Alfred Melin), 1891. Till fru Dina Edling. Tryck Elkan & Schildknecht 1892.
Borta. Tryck Elkan & Schildknecht senast 1892.
Der Totengräber ("Ich grabe"), för bas och piano. Autograf, MTB.
Där kärlek i hjertat bott en gång (Karl Alfred Melin).
Hvad du sörjer öfver och är så blek. Tryck Elkan & Schildknecht 1891−95.
O! du sommartid (Karl Alfred Melin).
Saknaden ("I skogen finns ej mer en gren", Johan Ludvig Runeberg). Tryck i Svenska familjejournalen 1886, s. 222−223.
Vid Rånö ström ("Midsommarnatten drog som ett flor öfver mark och ängar", Karl Alfred Melin) op. 18. Till fröken Sigrid Wolf. Tryck Elkan & Schildknecht 1890.
Skärgårdsvisa ("När solen sjunker i eld och lågor", Karl Alfred Melin), 1892. Tryck Elkan & Schildknecht 1892.
Säg ej så (Thomas Moore). Autograf, MTB.
Var det en dröm? (Karl Alfred Melin). Autograf, MTB.
Vårsång. Tryck Elkan & Schildknecht senast 1892.
För länge se´n ("Den gamla, gamla visan", Karl Alfred Melin), senast 1896. Tryck i Svensk sång, årg. 1, 1900.
Fyra sånger ur Heines Buch der Lieder för röst och piano, tillägnade Charlotte Asplund (f Senmark) op. 9. Autograf, MTB. 1. Deine weissen Lilienfinger ("Dina liljehvita fingrar"), 2. Es fällt ein Stern herunter ("En tindrande stjärna faller"), även separat för bas och piano, 3. Ich stand in dunklen Träumen ("Jag stod försänkt i drömmar"), även separat för bas och piano, 4. Der Mond ist aufgegangen ("Fullmånen sin strålflod gjuter").
Vaggsång, dedicerad till Fritz Arlberg op. 10 (Josef Julius Wecksell). Autograf, MTB.

Arrangemang
Två sånger (text: Märta Lagerfeldt, musik: C G Lagerfeldt), arrangemang för sopran och alt med pianoackompanjemang av Valborg Aulin. Tryck Evangeliska fosterlandsstiftelsens förlagsexpedition 1905. 1. Det kommer en dag, 2. En sång i juli ("Jag sjunger en sång").


Verk av Valborg Aulin

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 37