Ivar Hallström (1826−1901)

Neaga

  • Tillkomstår: 1885
  • Verktyp: Opera, helafton
  • Textförfattare: "Carmen Sylva" (pseudonym för Drottning Elisabet av Rumänien), översättning: Frans Hedberg
  • Uruppförande: Operahuset den 24 februari 1885. Medverkande: H. Strömberg (Vlad), F. Forstén (Radu), M. Grabow (Neaga), D. Edling f Niehoff (Ileana), A. Ödmann (Sandu), A. Janson (Paraschiva), M. Laurin (En herde)
  • Speltid: Ca. 90-120 min

Instrumentering (besättning)

2*.2.2.2 / 4.2.4.0 / timp, perc, hp / str
(picc)
perc: bass dr, cymb, trgl, gong, tambourine
(fl I + clar I på scenen i början av Akt [III] IV)

Soloröster/kör

Vlad (bas)
Neaga, hans dotter (sopran)
Radu, hans son (bas/baryton)
Ileana, Radus brud (mezzosopran)
Sandu (tenor)
Paraschiva, en gammal Zigenerska (alt)
En herde (sopran; byxroll]

Bondfolk, Zigenerskor, Straffångar, Vakter, Soldater, Munkar

2 sopraner (Neaga, En herde), 1 mezzosopran (Ileana), 1 alt (Paraschiva), 1 [2] tenor (Sandu, [En herde]), 1 bas/baryton (Radu)

Kör: Damkör med solistpartier (S.S.A.A.), Manskör med solistpartier (T.T.B.B.), Blandad kör med solistpartierr (S.A.T.B.)

Notmaterial/stämmor återfinns

Handskrivet (sannolikt autograf) partitur, sufflörparti (Akt I) och klaverutdrag för balettrepetitör (Akt I-III) samt orkesterstämmor finns i Musik- och teaterbibliotekets samlingar.

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket
  • Katalogsignum/kommentar till autografen: Kungl. Teatern, Operor, N 5

Beskrivning av verket

Handlingen föregår i Rumänien

Akt I
[Förspel] Andante grave Ess-dur 4/4 (C) (varierande tempi, tonarter och taktarter)
Saltgrufvorna i Ocna
Det inre af en salgrufva, bestående af ett högt svart hvalf, på hvars frånsida man ser ingångarne till gallerierna, som ligga öfver hvarandra; hvarje galleri upplyst af ett litet ljus. I bakgrunden, der hvalfvet korsar sig, går den med salt lastade korgen uppåt vid en grof lina, och den tomma kommer ned. Korgen är bred och flat, och emellanåt gå de arbetande med upp och ned. De ropa oupphörligt med hesa röster "Hojo", och detta rop besvaras uppifrån på olika höjd och afstånd.
Straffångarne gå i kedjor och stå ledvis, med hammare, med hvilka de i likstämmig takt slå på saltblocken, hvilka dånande springa sönder under deras hammarslag. Några andra lyfta upp en stor sten och slunga den med all kraft på en bred jernkil, som skall lösgöra ett redan halfsprängdt saltblock. Framför hvarje fånge står på marken en liten lampa med brinnande talgveke; annars är hela scenen mörk. Marken är gråhvit, som spetsig snö.
Fångarne, som äro klädda i gråa byxor och långa skjortor och sandaler, hafva om benen kedjor, som endast tillåta dem att taga små steg och som rassla vid hvarje rörelse.
Scen 1: Kören sjunger. Under den sista strofen synes Sandu upprepade gånger uppe i gallerierna, förd af tvenne vakter, hvilkas ljus skarpt belysa honom, och mot hvilka han gör motstånd. Från ett af gallerierna skådar han nedåt med fasa och gör en rörelse för att störta sig i djupet. Han ser sig rysande omkring vid inträdet i hvalfet. Vlad, Straffångar (Sandu)
Scen 2: Sandu störtar sig mot ett saltblock, faller på knä. De förre, Sandu
Scen 3: En officer läser [upp en lista över benådade]. Vakterna [Jon, Stan, Tannan] låsa upp kedjorna, som falla på marken. De benådade aflägsna sig. Sandu skynder efter dem; en soldat sätter sin bajonett mot hans bröst. De förre, En officer, Vakter

Akt II
[Förspel] Allegretto leggiero Ess-dur 4/4 (C)
Byn Rucǎr
Hvarje hus har en på träpelare hvilande veranda. Midt på scenen en brunn. Från alla husen komma flickor med blomma bakom örat och i hårflätorna, med romerska amforer [sic] på hufvudet eller på axeln, släppa ner ämbaret och hälla vatten i amforerna. Aftonbelysning, djupblå himmel, bakgrunden violett, husen skarpt rödaktigt belysta, liksom personerna, allt framställande qvällen efter en het, glödande dag i södern och orienten. Några flickor hafva röda och gula dukar på hufvudet. Rörliga och vexlande grupper.
Scen 1: Unga flickor [sjunger]. En flicka ser ner, och gör korstecknet. En annan ser längre ner. En tredje ser ner. De gå ut. Unga flickor
Scen 2: Vlad kommer in. Han går in bland träden. Vlad
Scen 3: De unga flickorna, förande med sig zigenerskor, de så kallade Paparude. Deras kläder äro prydda med ormbunkar. Flickorna droppa gröna qvistar i brunnen och bestänka Paparuderna dermed, medan dessa skrattande skynda undan. Sedan Vlad.
Flickorna ställa sig upp i en ring och sjunga till Paparudernas dans. Under dansen synes Vlad uppe på höjden i fonden, stöder oroligt kinden mot sin staf och ser forskande ner på flickorna. Zigenare-dans. Unga flickor, Zigenerskor, Vlad
[Dans]: Allegro vivace g-moll 2/4
[Dans]: Presto e-moll 6/8
Scen 4: Paraschiva, med ett såll i handen, går ned mellan leden. Flickorna trängas omkring henne och gifva henne slantar. Hon är klädd i brokiga trasor, med en kort pipa i munnen. Paraschiva lägger bönor eller majskorn omkring på sållet. Neaga träder ut ur ett af husen, tar amforan [sic] från axeln, vänder alla ryggen, och ser dystert ner framför sig. Hon närmar sig Neaga, som vänder sig ifrån henne. Neaga skakar på hufvudet, och håller likgiltigt fram sin hand. Paraschiva och zigenerskorna gå. De förre, Paraschiva, Neaga
Scen 5: En kör, hviskande sinsemellan och pekande på Neaga. Neaga har först betraktat dem kall och stolt, sedan förfärad, och när de slita blommorna ur hennes hår, höjer hon armarne mot himlen. Vlad träder fram [och frågar vem hon är]. Neaga gör en jakande åtbörd vid hvarje fråga, skakar på hufvudet [vid frågan om hennes far]. De [kören] springa ut. De förre (utom Paraschiva och zigenerskorna)
Scen 6: Neaga och Vlad aflägsna sig. Neaga, Vlad

Akt III
[Förspel] Allegro giocoso D-dur 2/4
Byn Goleschti
En gräsplan med träd, i byn Goleschti. Till venster en kyrka, till höger ett värdshus med skuggtak, uppburet af trädstöttor, klädda med granqvistar; derunder bord och bänkar. Kyrkodörrarne äro smyckade med qvistar och blommor, trappstegen beströdda med blommor. Omkring kyrkan några sneda kors, som antyda en gammal kyrkogård. Unga karlar dricka under skuggtaket och skämta med flickorna, som fylla deras glas. Karlarne hafva blommor och band samt guldglitter på hattar och rockar.
Scen 1: Bondfolk [Landtfolk] sjunger. Alla gå. Bondfolk
Scen 2: Vlad kommer med säckpipan under armen. Neaga leder honom. Vlad sätter sig på en trädstam längs ner i förgrunden. Neaga knäböjer bredvid honom. Hon springer upp. Vlad, Neaga
Scen 3: Flickor och gossar komma skrattande in på scenen. Neaga står kall och likgiltig. Hon ser ner på sin fader; denne spelar för henne några takter på säckpipan. Hon lyssnar uppmärksamt. Vlad skakar på hufvudet och spelar. Gossarne vilja omfatta Neaga, som glider undan dem. Vlad spelar på säckpipan. Den ena dansen följer på den andra. Neaga sätter sig på trädstammen, stödjande pannan med handen, och utan att se sig om. De förre, Flickor och gossar
[Dans]: Allegro non troppo B-dur 2/4
[Dans]: Allegro [non troppo överstruket, ersatt med vivo (i blyerts]) g-moll 3/4
Scen 4: [instrumentalt] A la Marcia C-dur 2/4
Brudsvennerna inkomma först; de bära stafvar, smyckade med band och blommor. Sedan följer en skara med barn, derpå brudvagnen, dragen af hästar. På vagnen sitter bruden med guldband i stället för slöja, omgifven af bekransade brudtärnor. Vagnen är fullastad med saker och husgeråd, bland dem vagga och spinnrock. Radu med blommor och guldtrådar i knapphålet och blommor på hatten, samt helt och hållet hvitklädd, kör vagnen och lyfter sedan ner Ileana. Alla lemna scenen. Radu, som sjunkit ned på knä, ligger ensam qvar. De förre, Radu och Ileana med följe

Akt IV
[Förspel] Andante Ess-dur 3/4 - 6/8
Vid klostret Sinaïna i Karpatherna
Högfjell med brant gångstig. Ett kloster på halfva höjden. En klippa i förgrunden, på hvilken en herde sitter och blåser flöjt. Högre upp i bergen svarar en annan herde på Bucium, ett mot marken hvilande alphorn. I klostret ringa klockorna.
Scen 1: En herde. [fl I och clar I spelar ad libitum/a piacere 'på theatern'] Han går. En herde
Scen 2: Neaga och Vlad komma från bergstigen. [Han somnar.] Hon kysser hans panna och studsar tillbaka. Neaga, Vlad
Scen 3: En procession af munkar kommer ut ur klostret med ljus; bland dem Radu som munk. Landtfolk kommer med utur kyrkan. Det mörknar. Neaga knäböjer för Radu, utan att se på honom. Hon springer upp. Radu ser Vlad och kastar sig ned framför honom. Vlad sträcker ut armarne. Vlad dör. Neaga stöder den döde. Radu knäböjer för honom. Alla på knä. Munkarne bära bort liket. Syskonen och landtfolket följa. De förre, Radu, Munkar, Bondfolk
Scen 4: Scenen är under några ögonblick tom; derefter kommer Sandu från bergstigen. Sandu
Scen 5: Neaga kommer ned från klostret. Sandu, Neaga
Scen 6: Man hör soldater, som från alla sidor närma sig på bergstigen. Månljuset belyser Sandu. En gevärssalva lossas af soldaterna, och då Neaga kastar sig framför Sandu, för att skydda honom, träffas båda af kulorna. Sandu faller tillbaka mot klippväggen och håller Neaga i sina armar. Neaga faller död ner för hans fötter. Vid dånet af gevärssalvan har Radu kommit ut ur klostret. Med en åtbörd hindrar han soldaterna att rusa ned. Han går långsamt ner på bergstigen och faller på knä vid de begge döde. De förre, Soldater, Radu


Verkkommentar

Enligt partituret till Akt I verkar Hallström ursprungligen ha delat upp akten i två avdelningar, men sedan ändrat (med blyerts) till Akt I resp Akt II. (Han har dock inte varit konsekvent och ändrat numreringen även på de följande akterna, och numreringen på pärmarna till partituren till Akt III och IV skiljer sig därför från numreringen i själva noterna.)

Såväl scen- som sångnummer liksom rollnamn saknas i orkestermaterialet. (Librettot innehåller scennummer och rollnamn.)


Libretto/text

(Sångnummer saknas)

Akt I

Kör (Straffångar): Eviga träldom, Eviga natt, Dystert i hvalfven, Fasan sig satt (Scen 1)

Sandu: I denna håla, Från ljuset skiljd
Sandu: Som solen! Som kol hennes ögon (Scen 2)

Kör (Staffångar): Eviga träldom, Eviga natt, Dystert i hvalfven, Fasan sig satt (Scen 3)

 

Akt II

Kör (Unga flickor): I brunnen bor ett trolleri - Det skymmer re'n, så sen deri! (Scen 1)

Vlad: På tjugo år, hur mycket ändrat sig! (Scen 2)

Kör (Unga flickor): Zigenarflickor! Små Paparude - rude! Låt det regna, hägna (Scen 3)

Paraschiva: Fick jag lilla munnen äta - Din väg, den bär blommor
Kör (Unga flickor): Nu mig, nu mig, nu mig! Käraste mor Paraschiva
Paraschiva: Du tänker stilla på den unge herden
Kör (Unga flickor): För hvem? för hvem? Hvar dväljes vår herde?
Paraschiva: Dock du förtärs af svartsjukt qval, Och hämnd du tänker på
Kör (Unga flickor): Det är sannt [sic], det är sannt! Du ser klart, det hörs grannt! (Scen 4)

Kör (Unga flickor): Neaga! Neaga! Der står hon ... // Sörjer du? Gråter du? Sköna bruden är så blek!
Vlad: Är du Neaga? Din älskade, Sandu? Och Florea din moder? Och Radu din broder?
Neaga: Min moder är död! Min broder ej här ...
Vlad och Neaga: Fast fremmande till dragen, Hvarandra funno vi!
Kör (Unga flickor): Från Ocna! En fånge, Som röfvat, som mördat! (Scen 5)

Vlad: Jag är benådad! /.../ Så kom med mig, Den hemlös vordne
Neaga: Och var du ej min fader, Jag följde dock med dig, Ty du har trott på mig!
Vlad och Neaga: Förskjutne gå vi båda, Oss trycker verldens bann (Scen 6) 

 

Akt III

Kör (Bondfolk): Slå i! Slå i! Vårt lif doftar fröjd, Som vårt vin -
Kör (Bondfolk): Brudsvenner, till häst nu! Hej, hej, hej! - (Scen 1)

Neaga: O himmel, fall öfver mig! O vatten, uppsluka mig!
Vlad: Djupt i min dotters hjerta Jag knifven stöta kan (Scen 2)

Neaga: Denna natt är nu ock förliden, Dag jag hälsar med bitter tår
Kör (Flickor och gossar): Allt för sorglig! Vi äro glada!
Neaga: Uppå min fåle red jag Till kärestan åstad
Kör (Gossarne): Du sjelf har de svartaste ögon -
Kör (Flickorna): Kan du än flera sånger Om qval och hjertenöd?
Vlad: I maj, en vacker morgon, Då hände det sig (Scen 3)

Neaga: Radu, Radu! Min broder! Min broder är funnen!
Ileana: Radu, säg, är det din fader? Är du väl tiggarns son?
Radu: Jag känner ... den gamle ej!
Ileana: Dock denna flicka Med vackra ögon, Med hvita tänder Och mörka lockar
Neaga, Ileana, Vlad: Han känner ej De tiggande arme
Vlad: Vi gå! Dock förbannelsen, som tryckt mig, På dig fege, falle neder!
Kör (Brudsvenner [?]): Förbannad han af fadren är! För honom finnes ej hopp! (Scen 4)

 

Akt IV

En herde: Min flicka är i dal, På höjden gå små fåren /.../ Hon slog sitt röda band (Scen 1)

Vlad: Trött jag vacklar - förmår ej mera - Vägen är lång, min fot är tung - Låt mig få hvila!
Neaga: [Fader, så slumra här.] Stilla är qvällen, Tyst ligger jorden, Längesen slumra Herden och hjorden. (Scen 2)

Kör (Munkar): Se hur han sjunkit neder, Så blek och kall.
Neaga: Jag ber er fromme bröder, O, bistån mig arma!
Radu: Död i förbannelse! Är jag evigt förlorad?
Vlad: Hvem stör mig uti min dödsstund? /.../ Ha! Du fördömde!
Radu: Förbannelsen tag bort! Om ock min synd var svår
Kör ([Landtfolk], Alla): Han har förlåtit, Frid du nu finner
Kör (Munkar): Bönhör oss herre, hör oss! Gif friden åt hans själ! (Scen 3)

Sandu: Ack, jag förmår ej mer! Ända hit sökte jag Neaga ... (Scen 4)

Neaga, Sandu: Ack himmelska fröjd, jag funnit mitt allt! Hur ler ej mitt lif, nyss bittert och kallt! (Scen 5)

Kör (Soldater): Hans spår gick uppåt - Nej, nedåt gick det - 
Sandu: Nu god natt ... du min ljuva -- Hulda brud! Kom med ...
Neaga: Ja ---
Sandu och Neaga: Till de sällas gårdar!
Sandu: Hur skönt ... o hur skönt! Der skall vår lycka gro --- Neaga ... Jag är fri! (Scen 6)