Gunnar Wennerberg (1817-1901)

Gunnar Wennerberg, född 2 oktober 1817 i Lidköping och död 24 augusti 1901 på Läckö kungsgård i Skaraborgs län, var ämbetsman, politiker, diktare och tonsättare. Efter studier i Uppsala och lektorat i Skara 1849−61 var han ecklesiastikminister 1870−75 och åter 1888−91, däremellan landshövding i Växjö 1875−88 och konservativ riksdagsman från 1875. Han är numera mest känd för Gluntarne, studentikosa duetter för mansröster inspirerade av studieåren i Uppsala, samt för patriotiska manskörsånger och andliga verk.

Liv

Tidiga år i Skara och Uppsala

Gunnar Wennerberg föddes i Lidköping 1817. Fadern var kyrkoherde, sedermera prost och liksom sin maka, Sara Klingstedt, begåvad med musikaliskt intresse. Sina skolår tillbringade han i Skara, från vars gymnasium han dimitterades 1837. Därpå inskrevs han som student vid Uppsala universitet, där han studerade klassiska språk, naturvetenskap, filosofi och estetik. Studierna tog dock lång tid och examen blev slät. Han nådde magistergraden 1845.

Under sina studentår utvecklade han främst sina rika sociala och musikaliska talanger och blev en centralfigur i stadens student- och kulturliv, där inte minst musiken odlades på en för svenska förhållanden hög nivå

År 1849 erhöll Gunnar Wennerberg ett lektorat i Skara och lämnade därmed Uppsalamiljön. Redan 1850, 33 år gammal, invaldes han i Kungl. Musikaliska akademien. 1866 blev han även ledamot av Svenska Akademien.

Minister, riksdagsman och landshövding

Efter tio års gymnasietjänst kallades Wennerberg till Stockholm och anträdde sin bana som statstjänsteman och politiker, övervägande konservativ men reformvänlig, framsynt och idérik när det gällde pedagogiska och kulturella frågor, inte minst sedan han utnämnts till ecklesiastikminister 1870. Han önskade omstrukturera läroverkens kursplaner, ivrade för flickläroverk, ville öppna universiteten för kvinnor, utredde Nationalmusei organisation och teatercensurens upphörande.

Efter meningsskiljaktigheter inom statsrådet lämnade Wennerberg emellertid sin ministerpost 1875. Han blev då landshövding i Kronobergs län. Där vördades han som berömd kulturpersonlighet. Ämbetet i Växjö upprätthöll han till 1888. Efter ytterligare en period som ecklesiastikminister tog han avsked 1891.

Betydelse

Gunnar Wennerbergs gärning präglades av kreativ och effektiv mångsidighet. Men eftermälet innehåller också mera nedlåtande tongångar, som här Lars Lönnroth i Den svenska litteraturen: ”ett storslaget exempel på att diktande under äldre tid kunde leda till höga ämbetsmannaposter, speciellt om det var förenat med sällskapstalanger och ett lagom mått akademisk bildning. [Han] stod i centrum för det studentikosa umgängeslivet och förvärvade ett stort antal vänner, som visade sig vara till stor nytta längre fram i livet”. 

Gunnar Wennerbergs än i dag bestående musikaliska insats är förknippad med Uppsalas studentliv på 1840-talet. Han blev 1843 medlem av den muntra juvenalkretsen, där hans talang som skald och hans självlärda men inom den givna ramen välfungerande tonsättarförmåga kom till sin rätt. Där presenterade han först ett fång serenader och en samling tersetter för tenor, baryton och bas, De Tre.

Verk 

Gluntarne − studentromantiska genrebilder

Sedan tenoren avvikit till Stockholm koncentrerade sig tonsättaren och skalden Wennerberg på vad som skulle bli Gluntarne. Wennerberg var själv en god sångare och ledde en kort period studentkören Allmänna Sången.  Vid juvenalsammankomsterna odlades den tidiga Gluntsången med Otto Beronius och Wennerberg själv som sångare och Eugène von Stedingk som pianist. ”Teckningar utur hvardagslifvet” (Fredrika Bremers formulering togs upp av Wennerberg i en av texterna) varvades med genrebilder och upptåg i en variationsrik serie duetter för baryton och bas med pianoackompanjemang.

De blev från första början populära och spreds i avskrifter, sedermera i form av tryckta häften. Den sirligare Magistern och hans kumpan, Glunten, en enklare själ med bristande studiehåg, avtecknar sig som ett omaka par, vilket dock i friserat skick kunde passa in i den salongsoffentlighet som hörde till tidens borgerliga och akademiska Uppsalakultur. Gluntarne beskriver en vänskaps uppgång och avtoning (när Glunten omsider avlägger examen och nödgas lämna staden och sällskapslivet).

Man kan iaktta en teatralisk, gärna komisk, iscensättning och ett dramatiskt förlopp genom duetterna. Ett välkänt moment är ”En månskensnatt på Slottsbacken” men allra mest spridd har den naturnära ”Här är gudagott att vara” blivit – själva melodien  hör, om möjligt, till den nationella allsångsrepertoaren – men är ursprungligen ett lyriskt intermezzo i ett av de mer burleska upptågen, ”Examenssexa på Eklundshof”. Man kan urskilja två typer av ”gluntar”: dels de visartade, som bygger på strofiska texter, dels de genomkomponerade dramatiska scenerna. Salongsöversteprästinnan Malla Silfverstolpe träffade huvudet på spiken när hon kallade Gluntarne ”förädlad Bellmaniana”.

Ett sent verk som Auerbachs Keller för soloröster, manskör och piano till text ur Goethes Faust har liksom Gluntarne dramatisk schwung. Wennerberg hade planer på fortsatt musikskapande med Goethe som bas – han kan i förlängningen ha tänkt sig en hel Faust-opera.   

Många av Gluntarne hade tillkommit efter Uppsalatiden och upphovsmannen var osäker på om han skulle tillstädja publicering av en så lättsinnig produkt. Men han ångrade inte sitt beslut. Gluntarne har hållit sig levande under halvtannat sekel och vunnit uppskattning också i övriga Norden.

Patriotiska och religiösa verk

En mera begränsad räckvidd hade däremot de patriotiska och skandinavistiska körer, ofta till egna texter, som uttrumpetade fosterlandets storhet och plikten att vid behov gjuta sitt blod för detta: ”Fansång” (”Stå stark, du ljusets riddarvakt”) och ”Hör oss Svea” är goda exempel. Alternativt kunde Wennerberg slå an en skandinavistisk sträng: ”Marsch” (”Hur länge skall i Norden den döda frid bestå?”. De nationalistiska och nordiska körerna bildade länge en beundrad stomme i manskörernas samhällstjänande musikutövning. De har nu spelat ut sin roll. Betecknande är att ”Hur länge skall i Norden” nu brukas som snapsvisa med parafraserande text.

I andra kretsar uppskattades i stället tonsättningarna av Davids Psalmer. Dessa utgavs häftesvis 1861—87, inalles 55 solo- eller körsånger med pianoackompanjemang, vilka dessutom utkom i olika arrangemang och fann en viss internationell marknad. Till de mest kända hör ”Min själ längtar och trängtar efter Herrens gårdar” och ”Görer portarne höga”. Än idag torde en del av dessa kristliga sånger ha sin trogna publik i adekvata sammanhang. Wennerbergs religiositet hade påverkats av den nyevangeliska väckelse som under 1840-talet fick luft under vingarna och som Wennerbergs maka var en del av.

Wennerberg fick aldrig tillfälle att skaffa en professionell musikutbildning, han studerade dock musikteori på egen hand och nådde efterhand större teknisk säkerhet. Hans förebilder eller favoriter var Bach och Händel, Mozart och Auber. Han föredrog Mendelssohn framför Schumann och stod främmande för Wagner.  Den teoretiska behärskningen behövdes för det för Sverige unika sakrala projekt han på äldre dagar genomförde. Till dessa nu (för närvarande?) obsoleta tonskapelser hör Stabat mater och de tre oratorierna Jesu födelse, Jesu dom och Jesu död (det sistnämnda dock ofullbordat).

Eftermäle

Av Wennerbergs tonskapelser förblir likväl Gluntarne de mest gouterade, ehuru räckvidden knappast når utanför de glättigare akademiska kretsarna. Med Bellmans Fredmans epistlar som förebild har han levandegjort en ”sorglöshetens romantik […] en lifsåskådning med själfironikerns godmodigt observerande blick [som han]  framställer i en humoristisk belysning, med briljant lynne och äkta kvickhet, med verklighetskär realism och på samma gång ideell syn på lifvet” (Karl Warburg i Nordisk Familjebok, 2. uppl.). Sedan 2005 vårdas Gluntkulturen av Glunt-Akademin med rötterna i Uppsala.

När Gunnar Wennerberg under sitt sista levnadsår besökte Uppsala blev han föremål för de mest storslagna ärebetygelser – hans resliga gestalt hade blivit en symbol för hela den romantiska epok som avspeglas i glunttraditionen och i körsångernas götiska och nationella yra.

Carlhåkan Larsén © 2015

Skrifter av tonsättaren

Bref och minnen, 3 vol., Stockholm: Geber, 1913−16.
Gluntarne, ca 30 utgåvor, 1849−51, ofta med Wennerbergs utförliga förord.
Samlade skrifter, 4 vol., Stockholm: Seligmann, 1881−84:. (Del II inleds med Wennerbergs förord till Gluntarne.)

Bibliografi

Almqvist, Sigfrid: Om Gunnar Wennerberg, hans tid och gärning. Blad ur svensk kulturhistoria, Stockholm: Hökerberg, 1917.
Bohlin, Folke: [Skivkommentarer till Davids psalmer], Musica Sveciae cd 503, 1983.
Grip, Elias: Gunnar Wennerberg, Stockholm : Sveriges kristliga studentrörelses förlag, 1925.
Hennerberg, Carl Fredrik: Förteckning över Gunnar Wennerbergs tonverk, Stockholm: Elkan & Schildknecht, 1918.
Jeanson, Gunnar: Gunnar Wennerberg som musiker. Stockholm: Geber, 1929.
Jonsson, Leif: Ljusets riddarvakt. 1800-talets studentsång utövad som offentlig samhällskonst, diss. i musikvetenskap, Uppsala: Almqvist & Wiksell, 1990.
Kallstenius, Gottfrid: Blad ur Uppsalasångens historia. Stockholm:Wahlström & Widstrand, 1913. 
Liedgren, Emil: Präster och poeter, Uppsala: Lindblad, 1933.
Lundin, Tom: Bland Tunguser, Turkar och Trattar. Studentkotterier och studentordenssällskap i 1800-talets Uppsala, Stockholm: Atlantis, 2009. 
Lönnroth, Lars: Den dubbla scenen. Muntlig diktning från Eddan till ABBA, Stockholm: Prisma, 1978.
Malm, Einar: Ack, i Arkadien även jag har varit. Några kapitel om Wennerbergs Gluntar och deras förhistoria, Stockholm: Gebers, 1949. 
Mansén, Elisabet: Konsten att förgylla vardagen. Thekla Knös och romantikens Uppsala, Lund: Nya Doxa, 1993.
Nevéus, Torgny (red.): 1840-talets verkliga uppsalastudent. Kring brevväxlingen inom en kamratkrets, Stockholm: Atlantis, 2004.
Nyblom, Knut: Gunnar Wennerberg, Stockholm: Elkan & Schildknecht, Emil Carelius, 1925.
Stenström, Johan: Bellman levde på 1800-talet. Stockholm: Atlantis, 2009. 
Svenson, Sven G.: Gunnar Wennerberg. En biografi. Stockholm: Norstedt, 1986.
Syréhn, Gunnar: Sparka mot porten och storma! Gluntarne som teater. Hedemora: Gidlunds förlag, 2009.
Taube, Signe: Bref och minnen samlade och sammanbundna af Signe Taube f. Wennerberg, vol. 1−3, Stockholm: Gebers, 1913−16.















Verköversikt

4 större sakrala kompositioner (Stabat mater, Jesu födelse, Jesu dom, Jesu död, ofullb.), 36 sånger för en röst med piano,
30 duetter (Gluntarne), 38 fristående duetter, 24 trior för mansröster (De Tre m. fl.), 19 sånger för manskör (Fansång, Hör oss Svea, Marsch), 9 sånger för blandad kör, 55 tonsättningar av Davids psalmer (olika besättningar).

Samlade verk

Sånger för en röst med piano
Sånger för en sångstämma med piano-forte accompagnement, 1:a häftet, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1850. 1. Till tonerna (”Sväfven höga toner”), 2. ”Sof, oroliga hjerta, sof” (Johan Ludvig Runeberg), 3. Liden harepiges klage (”Faderlös og moderlös”, Bernhard Severin Ingemann), 4. En hvardagshistoria (”Nog minns jag mig en och annan vän”), 5. Zigeuner-Lied (”Im Nebelgeriesel, im tiefen Schnee”, Johann Wolfgang von Goethe), 6. Jätten (”Jag bor i bergets salar”, Esaias Tegnér), 7. Fiskaren på Kinnekulle (”Solen alltren öfver kulles topp”).
Sånger för en sångstämma med piano-forte accompagnement, 2:a häftet, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1850. 8. Kaiser Barbarossa (”Der alte Barbarossa, der Kaiser Friederich”, Friedrich Rückert), 9. Den fader- och moderliga visan (”Hvems barn jag är”), 10. Afsked (”Så skiljas vi åt och träffas igen”), 11. Tösa på Svältera (”Ja vånnar’ a vore så långt härifrå”), 12. Blücher (”Der König Wilhelm Friederich sprach”, Friedrich Rückert).
Sånger för en sångstämma med piano-forte accompagnement, 3:e häftet, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1853. 13. Säg att jag kommer (”Susande vind som far af emot norden”, Bernhard Severin Ingemann), 14. Djævelsklokken (”Nu lystig, I Svende”, Bernhard Severin Ingemann), 15. Min vår (”Tusen sinom tusen sippor”), 16. Andenken (”Ich denke dein”), 17. Svensk soldatsång (”För frihet, fädernesland och kung”).
Sånger för en sångstämma med piano-forte accompagnement, 4:e häftet, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1854. 18. Sirius (”Sirius! återsken af ljuset”), 19. Skalden (”Hvem står där med ögat lyft till Gud”, Johan Anders Wadman), 20. Gretchen am Spinnrade (”Meine Ruh’ ist hin”, Johann Wolfgang von Goethe), 21. Farväl (”Snart fält och lunder, berg och dalar”, Esaias Tegnér), 22. Stackars liten! (”Stackars liten visst”).
Sånger för en sångstämma med piano-forte accompagnement, 5:e häftet, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1870. 23. Vallflickan (”Kovalle mina kor, kovall”), 24. Carl den Femtes sang i liigkisten (”Ding, dang, klokkeklang”, Bernhard Severin Ingemann), 25. Strömkarlen (”Nu är dagen bergad”), 26. Schlummerlied (”Ich war ein böses Kind”, Friedrich Rückert), 27. Till sömnens genius (”Himlabarn som makten äger”).
Sånger för en sångstämma med piano-forte accompagnement, 6:e häftet, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1876. 28. Ved Kong Carls baare (”Det kimer, kimer saa tungt om land”, Andreas Munch), 29. Ve mig (”Gråten, gråten i regnskurar alla”), 30. Palinodia (”Sjuder än ditt heta blod”), 31. Italienaren med gipsbilder (”Ute i verldens hvimmel”), 32. Önskan (”Ack bleve nu strålande salen”, Thekla Knös), 33. Sen uppå fåglarne! Sen uppå liljorna! (”Du fattiga sparf på den gungande kvist”), 34. Trasten i höstqvällen (”Var tyst du trast som klagar”). Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1890. [För en röst med piano, komponerad för blandade röster], 35. Afsked (”Så skiljas vi åt och träffas igen”). Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1888 [hög sättning] och 1896 [låg sättning].
36. ”Den gång jag ennu var en Pusling” (Erik Bøgh), i Erik Bøghs Hundrede Viser (nr. 1), København: Boghandler Th. Gandrup, 1862. 37. Wade Hampton. Washington, D. C.: John F. Ellis & Co., 1879.

Duetter
Gluntarne. En samling duetter för baryton och bas med accompagnement af piano. Tillegnade Otto Beronius och Eugène von Stedingk. Stockholm: Abr. Hirschs förlag 1849–51.
Sångduetter med accompagnement af Pianoforte, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, nr 1–7: 1853, nr 8–12: 1876, nr 13: 1884. 1. Gondolieren (”Se, Signora”) [sopran och baryton], 2. Marketenterskorna (”Som fågeln är jag glad och fri”) [för två altar], 3. ”Du är min” [sopran och baryton], 4. ”Du bist mein Mond” (Friedrich Rückert) [sopran och bas], 5. Flickorna (”Ack undra ej om glad jag är”) [två sopraner], 6. Sotarne (”Nu är jag här oppe igen”) [två barytoner], 7. Was lispeln die Winde? (”In goldnen Abendschein”, Friedrich Rückert) [sopran och alt], 8. Båtfärd (”Kom, o kom”, Thekla Knös) [alt och bas], 9. ”Tidt er jeg glad” (Bernhard Severin Ingemann) [alt och bas), 10. ”Der Liebe Leben” (Friedrich Rückert) [sopran och tenor], 11. Julsång (”Lofsjungom Herrans nåd och makt”, Johan Olof Wallin) [sopran och tenor], 12. Cordax damnatarum (”Maesto plangore Sonat campana”) [sopran och alt], 13. Scen ur ”Cid” (”I den djupa midnattsstund”, efter Herder af O****).
Sång-duetter med ackompagnement af Piano. Stockholm: 1891.

Outgiven duett
Hafsjungfrun.

Trior för mansröster
De tre. En samling trior för tenor, baryton och bas, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1851. 1. Släpp in oss! (”Nå flickor, släpp in oss”), 2. Pirum (”Om jag innan morgon randas”), 3. Daniel (”Vet ni här kan bli rätt roligt”), 4. Vive hodie! (”Vive hodie! sera, nimis sera”), 5. Såd’na kan de vara (”God qväll, mamsell, är ingen här ännu”), 6. Ett äfventyr (”Känner ni den vägen”), 7. Buketten (”Bröder, grymt jag är bestulen”), 8. Här skall valsas (”Frågas om ej permission skulle kunna tagas”), 9. Gräl och väl (Nå så anamma!”), 10. Den är inte bättre den (”Vi ha kommit för att fira”).
Nio trestämmiga serenader [två tenorer och bas], Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1852. 1. ”Ack, säg mig, hvar är du”, 2. ”Vakna opp”, 3. ”Darrande ton”, 4. ”Tindrande stjerna”, 5. ”Minns du den gången”, 6. ”Far då väl”, 7. ”O, se ej så”, 8. ”Klagande sång”, 9. ”God natt, god natt min lefnads klara stjerna”.
Fem trestämmiga serenader [två tenorer och bas]. Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1875. 1. ”Dig jag sjunger”, 2. ”Fordom i nattliga stunder”, 3. ”O, hur qvällens stjernor skrida”, 4. ”God natt, god natt! må goda englar fara”, 5. Slutgodnatt (”God natt, god natt, god natt”) [För tre tenorer och tre basar].

Sånger för manskör
Fristående körer
1. Svensk frihetssång (”Frihet bor i Norden”), 2. Kung Oscars valspråk (”Bjöd så i Thule”), 3. Fansång (”Stå stark du ljusets riddarvakt”, Johan Nybom), 4. Nordisk studentsång (”Framåt, framåt på ljusets bana”), 5. Marsch (”Om alla strängar”, Johan Nybom), 6. Hymn (”O, Gud, som styrer folkens öden”), i: Odinslund och Lundagård: samling af flerstämmiga sånger för mansröster. Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1849.
7. Marsch (”Hur länge skall i Norden”), 8. Trum-Marsch (”Tram, tram, trumman går”, Johan Nybom), i: Odinslund och Lundagård; samling af flerstämmiga sånger för mansröster, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1850.
9. ”Fladdrande fana, lös dina vingar” (Thekla Knös), i: Odinslund och Lundagård; samling af flerstämmiga sånger för mansröster. Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1857.
10. ”Hör oss Svea! moder åt oss alla”, i: Odinslund och Lundagård; samling af flerstämmiga sånger för mansröster, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1858.
11. Skarpskyttemarsch (”I gevär hvar man”), i: Odinslund och Lundagård; samling af flerstämmiga sånger för mansröster. Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1862.
12. Marsch (”Säg oss ditt namn, du fruktansvärde”), i: 100 svenska sånger för mansröster, J. A. Josephson och F. Arlberg (red.), 1873.
13. Kung Karls drapa (”Kall på båren i kungaborgen”), Uppsala: Edquist & Berglund, 1872.
14. Min ros (”En gång en ros jag såg”), i: Bibliothek för Qvartettsångare, häfte nr 7, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1879.
15. Bön (”Fredens välsignelser”), i: Studentsångaren II, 1887.
Fyrstämmiga sånger för mansröster utan ackompagnement af Gunnar Wennerberg, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1880. 16. Lumbers hög (”På Wångaslätten vida”), 17. Helsning till Kronprins Carl (”Du som i arf fick de stora Carlars namn”), 18. Gud bevare Sverige (”När i välmakts goda dar”), 19. In Lenom (”Så contigit in Lenom”) [Munkvers från medeltiden].
Auerbachs Keller. Scenen aus Goethe’s Faust. I. Auberbachs Keller in Leipzig für Solostimmen und Chor. O[rphei] D[rängar] freundschaftlich gewidmet vom Verfasser. Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1878.

Sånger för blandad kör
Fyrastämmiga sånger för sopran, alt, tenor och bas utan accompagnement, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1875. 1. Trasten i höstqvällen (”Var tyst du trast, som klagar), 2. Vigselhymn (”På den väg de skola vandra”) [komponerad 1873 till O. Beronius bröllop], 3. Sommarsöndag (”Ljusa skyar segla”), 4. En junidag (”Ack, hvilken härlig dag”), 5. Molnens sång (”Vida vandra vi hän i rymden”), 6. Aftonklockan (”Kända toner genom luften dallra”), 7. Vår båt (”Vår båt i kvällen glider”).
8. ”Vi prisa dig”, 9. ”O, Guds lamm”, i Musiken till Svenska mässan, bilaga till Svenska kyrkans handbok. Stockholm, 1897.
10. Wade Hampton [”Our babies lisp Wade Hampton’s name”]. Song and Chorus. Words by Eliza Peronneau Matthews. Music by Gunnar Wennerberg. Washington, D. C.: John F. Ellis & Co., 1879. [I version för 1 röst med pianoackompanjemang, samt densamma satt för sopran, alt, tenor och bas a capella].

Outgiven blandad kör
:
Hvar finns det landet.

Större andliga tonverk
Stycken ur Davids psalmer
Stycken ur Davids Psalmer satta för Soloröst och Chör med accompagnement af Piano, häfte 1, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1861. 1. Säll är den, som icke vandrar uti de ogudaktigas råd, 2. Hör mig, när jag ropar, 3. Herre, vår Herre, huru härligt är ditt namn, 4. Hjelp, Herre! De helige äro förminskade, 5. Herre, huru länge vill du så platt förgäta mig.
Stycken ur Davids Psalmer satta för Soloröst och Chör med accompagnement af Piano, häfte 2, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1862. 6. Hjerteliga kär hafver jag dig, 7. Himlarne förtälja Guds ära, 8. Min Gud, min Gud, hvi hafver du öfvergifvit mig, 9. Herran är min Herde.
Stycken ur Davids Psalmer satta för Soloröst och Chör med accompagnement af Piano, häfte 3, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1863. 10. Görer portarne höga, 11. Herre, visa mig dina vägar, 12. Lofvad vare Herran, 13 Herre, på dig förtröstar jag.
Stycken ur Davids Psalmer satta för Soloröst och Chör med accompagnement af Piano, häfte 4, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1863. 14. Saligt är det folk, 15. Jag hafver varit ung, 16. Herre, lär mig dock att det måste få en ända med mig, 17. Såsom hjorten ropar efter friskt vatten, 18. Sänd ditt ljus och dina sanning.
Stycken ur Davids Psalmer satta för Soloröst och Chör med accompagnement af Piano, häfte 5, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1865. 19. Gud vare mig nådelig efter dina godhet, 20. Mitt hjerta, mitt hjerta ängslas, 21. Mitt hjerta är redo.
Stycken ur Davids Psalmer satta för Soloröst och Chör med accompagnement af Piano, häfte 6, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1866. 22. Gud lägger oss ena börda på, 23. Så länge solen varar, 24. När jag bedröfvad är, 25. Min själ längtar och trängtar, 26. Herre, böj ner dina öron och hör mig.
Stycken ur Davids Psalmer satta för Soloröst och Chör med accompagnement af Piano, häfte 7, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1866. 27. Herre, du är vår tillflykt, 28. Det är en kostelig ting, 29. Sjunger Herranom en ny visa.
Stycken ur Davids Psalmer satta för Soloröst och Chör med accompagnement af Piano, häfte 8, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1866. 30. Fröjdens Herranom nu all verlden, 31. Lofva Herran, min själ, 32. Då Israel ut ur Egypten drog.
Stycken ur Davids Psalmer satta för Soloröst och Chör med accompagnement af Piano, häfte 9, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1869. 33. Icke oss, o, Herre, utan ditt namn gif äran, 34. Jag lyfter mina ögon upp till bergen, 35. När Herren Zions fångar lösandes varder, 36. Vi de elfvar i Babel.
Stycken ur Davids Psalmer satta för Soloröst och Chör med accompagnement af Piano, häfte 10, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1869. 37. Herre, du utransakar mig, 38. Herre, hör min bön och förnim den, 39. Förlåter eder icke uppå furstar, 40. Lofver Gud i hans helgedom.
Ur Davids Psalmer för Soli och Kör med Piano, ny följd, häfte 1, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1884. 41. Lofver Herran, alle hedningar, 42. Herre, var mig nådelig, 43. Gud vare oss nådelig och välsigne oss.
Ur Davids Psalmer för Soli och Kör med Piano, ny följd, häfte 2, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1884. 44. De galne säga i sitt hjerta, 45. Om Herren ej bygger huset, 46. Herren höre dig i nöden, 47. Ve mig, ve mig.
Ur Davids Psalmer för Soli och Kör med Piano, ny följd, häfte 3, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1884. 48. Halleluja! Lofvadt vare Herrans namn, 49. Pris vare Herren, Israels Gud.
Ur Davids Psalmer för Soli och Kör med Piano, ny följd, häfte 4, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1886. 50. Hyller sonen att han ej förtörnas, 51. Upp, o Gud, uträtta din sak, 52. Herren sade till min herra.
Ur Davids Psalmer för Soli och Kör med Piano, ny följd, häfte 5, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1886. 53. Ack, Herre, straffa mig icke uti din vrede, 54. När jag hafver dig, 55. Lofver Herrans namn, I Herrans tjenare.
Ur Davids Psalmer, Sånger för Soloröst och Chör med ackompagnement af Pianoforte af Gunnar Wennerberg, Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1877–90. [Andra upplagan av ovan uppräknade 55 sånger.]
Davids Psalmer satta i musik af Gunnar Wennerberg. Arrangement för en röst med ackompagnement af Piano eller Orgel. 1:a häftet Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1893. [Innehåller följande sånger i denna ordningsföljd 1, 3, 5, 10, 12, 14, 16, 21, 23, 28, 36, 37, 39.]
Davids Psalmer satta i musik af Gunnar Wennerberg. Arrangement för en röst med ackompagnement af Piano eller Orgel. 2:a häftet Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1901. [Innehåller följande sånger i denna ordningsföljd 2, 53, 42, 13, 15, 17, 19, 25, 31, 33].
Utvalda 15 Psalmer i sifferskrift. Stockholm: Gernandts Boktryckeri-Aktiebolag, 1882. [Omfattar sångerna: 2, 3, 10, 12, 13, 14, 25, 27, 28, 29, 31, 33, 34, 35, 40.]
Davids Psalmer, satta i musik af Gunnar Wennerberg. Arrangement för manskör utan ackompagnement. Partitur. Stockholm: Abr. Hirschs förlag. [Innehåller sångerna 12, 14, 28, 30 och 40 arrangerade för manskör.]
Psalms of David. Solos with Chorus and Piano Accompagniment. Chicago: Engberg & Holmberg, 1882.

Övriga större andliga tonverk
Stabat Mater för soli, kör och orkester. Klaverutdrag med text. Stockholm: Musikaliska Konstföreningens förlag, 1894. (Jacopone da Todi) 1. ”Stabat Mater” [Kör], 2. ”O quam tristis” [Altsolo], 3. ”Quis es homo” [Trio för sopran, alt och bas], 4. ”Pro peccatis” [Sopransolo med kör], 5. ”Eja Mater” [Duett för alt och bas], 6. ”Sancta Mater” [Soloqvartett med kör], 7. ”Fac me vere” [Solokvartett], 8. ”Inflammatus” [Soloqvartett med kör], 9. ”Fac me cruce” [Barytonsolo], 10. ”Quando corpus” [Kör].
Jesu födelse. Oratorium efter den Heliga Skrifts ord. Die Geburt Jesu. Oratorium nach Worten der Heiligen Schrift. Stockholm: Musikaliska Konstföreningens förlag, 1863. [Klaverutdrag med parallell svensk och tysk text.]
Jesu dom. Oratorium för soli, kör och orkester. Klaverutdrag med text, Stockholm. Gunnar Wennerbergs-Sällskapet. Stockholm: Abr. Hirschs förlag, 1927.

Outgivet oratorium

Jesu död.


Verk av Gunnar Wennerberg

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 116