Wilhelm Stenhammar (1871−1927)

Jungfru Blond och jungfru Brunett / Jungfer Blond und Jungfer Brünett
[nr 4 ur "Visor och stämningar" / Lieder und Stimmungen]

opus 26 nr 4

Skriv ut
  • Tillkomstår: "idéen 1904, utförd 1908" (W.S.)
  • Verktyp: Röst och piano
  • Textförfattare: Bo Bergman (1869-1967) [översättning till tyska av Johanna Plockross-Pohly]
  • Speltid: 4 min

Exempel på tryckta utgåvor

• Wilhelm Hansen, Köpenhamn 1911
• Nordiska Musikförlaget, Stockholm 1970
• Leyerle Publications, New York 1999, ISBN 1-878617-32-X
• Levande Musikarv. Emenderad utgåva nr 441-450, Stockholm 2014

  • Autografen återfinns: Musik- och teaterbiblioteket
  • Katalogsignum/kommentar till autografen: Wilhelm Stenhammars arkiv (skiss)

Litteraturhänvisning

Wallner, Bo: Wilhelm Stenhammar och hans tid, bd 1-3 (Norstedts Förlag, Stockholm, 1991)

Beskrivning av verket

Vivace g-moll 2/4

Länkar

Lyssna till sången på Musica Sveciaes utgåva MSCD 623 (inloggning på Spotify krävs)

Verkkommentar

Samlingen innehåller:
1. Vandraren / Der Wanderer (text: Vilhelm Ekelund)
2. Nattyxne / Die Nachtviole (text: Erik Axel Karlfeldt)
3. Stjärnan / Der Stern (text: Bo Bergman)
4. Jungfru Blond och jungfru Brunett / Jungfer Blond und Jungfer Brünett (text: Bo Bergman)
5. Det far ett skepp / Es fährt ein Schiff (text: Bo Bergman)
6. När genom rummet fönsterkorsets skugga ligger / Seh' ich im Stübchen das Fensterkreuz den Schatten breiten (text: Verner von Heidenstam)
7. Hvarför till ro så brådt? / Warum so früh zur Ruh? (text: Verner von Heidenstam)
8. Lycklandsresan / Die Glücklandsreise (text: Gustaf Fröding)
9. En strandvisa / Ein Strandlied (text: Gustaf Fröding)
10. Prins Aladin af Lampan / Prinz Aladin mit der Lampe (text: Gustaf Fröding)

Översättningar till tyska av Johanna Plockross-Pohly

Libretto/text

Jungfru Blond och jungfru Brunett
dansa med fingret på kjolen.
Så höstklar är luften och lätt, lätt, lätt,
lätt som de svingande jungfrurnas
klingande glädje i solen. Se på.
Nu höja de sig, nu böja de sig,
och ögonen lysa och flätorna slå
och kinden har heta fläckar.
- men långt över ängens gulnade vall
står rymden kall,
och nakna stå träd och häckar.

O jungfrur, vi dansen I än
och sjungen och skratten?
Det faller en stjärna igen,
och snart kommer natten.
Den kommer som tjuven,
när ingen ser och ingen ber.
Som en rovfågelssvärm slår den ner
och förmörkar vägar och vatten.

Jungfru Blond och jungfru Brunett
stanna förskrämda i dansen.
Hur hemskt blev allting med ett
i den sista döende glansen.
Det visslar i vinden och smuger på tå
och skrattar i ris och dungar.
De stackars jungfrurna små
skälva som fågelungar.

Och vita i kinden, med flätor som slå, slå, slå,
rusa de hemåt båda.
Härute är villor och våda,
men hemma är världen en spiselvrå
och mor den enda i världen.
Hon sitter så tyst och tvinnar och snor
och stirrar frysande
in i de lysande glöden på härden.

De gömma sitt hjärta hos mor
och kyssa den gamlas händer,
och timmarna rinna och kvälln blir stor,
det rasslar i brasans bränder.
Men ute som troll på tå
det mumlande mörkret skrider:
- Ni käraste jungfrur små,
jag tar er väl vad det lider...