Edmond Passy (1789−1870)

Skriv ut

Ludvig Anton Edmond (Edmund) Passy föddes i Stockholm 3 september 1789 och dog på Drottningholm 16 augusti 1870. Han var Sveriges första pianovirtuos av internationell klass och hans  op. 1 från 1812 torde vara den första svenska pianokonserten. I detta verk, liksom på andra håll i hans produktion, återfinns tidiga stråk av romantisk sensibilitet. I hans produktion ingår även kammarmusik, vokalverk, pianostycken och scenisk musik.

Liv

Studier och tidig karriär

Edmond Passy föddes i Stockholm den 3 september 1789 av franska föräldrar med skådespelarbakgrund och studerade komposition hos Joachim Nicolas Eggert samt pianospel hos Luigi Piccinni, son till Niccolò Piccinni.

Hans första offentliggjorda kompositioner var tre pianostycken som publicerades i Musikaliskt tidsfördrif 1811, 1812 och 1813. Från denna tid var Passy bosatt i Göteborg där ett av hans viktigaste verk, pianokonserten op. 1, fick sitt uruppförande påskdagen 1814. Därefter följde studier för John Field i Sankt Petersburg under perioden fram till 1817. Här finslipade Passy sitt pianistiska kunnande.

Även för tonsättarskapet blev vistelsen i den dåvarande ryska huvudstaden en produktiv tid: två sånger publicerades på ett Sankt Petersburg-förlag och den andra pianokonserten op. 2 samt en fantasi för sex-händigt piano och orkester komponerades. Det sistnämnda stycket framfördes av honom själv tillsammans med Field och Eugenie Gabrielle Tardif som Passy ingick äktenskap med 1817.

Tonsättare och pianist i Stockholm och utomlands

I slutet av 1817 återvände Passy till Stockholm och uppträdde den 6 december med Hovkapellet under Edouard Du Puys ledning. På programmet fanns två av hans egna kompositioner − en orkesteruvertyr och en pianokonsert − samt en konsert för två pianon av Jan Ladislav Dussek med Edmond och Eugenie Gabrielle Passy som solister. Under ett par decennier kom Passy att inta en betydelsefull position som pianist i stadens musikliv. Han framträdde upprepade gånger som solist med Hovkapellet i konsertverk av Beethoven, Dussek, Field, Hummel, Mendelssohn, Aloys Schmidt och Daniel Steibelt och under fyra säsonger medverkade han vid organisationen av musiksoaré-serier i Stockholm (1820, 1826, 1827 och 1835).

1819 erhöll Passy en fast tjänst som pianist vid Kungl. Stora Teatern, en position som involverade solistuppdrag, ackompanjemang vid repetitioner och tre timmars sångundervisning per vecka. Där stannade han dock endast 18 månader. Hösten 1820 gav han sig istället ut på en drygt två år lång resa genom Europa. I Berlin, Dresden, Paris och sannolikt Köln spelade han sin fantasi över svenska visor − ett stycke som uppenbarligen tillhörde favoritrepertoaren och som både tidigare och senare även kunde höras i Stockholm.

Samtida kommentarer tecknar honom som en framstående representant för den Fieldska pianospelstraditionen. Efter en konsert i Berlin skriver Allgemeine Musikalische Zeitung 21/2 1821: ”Han spelade med utomordentlig precision och lätthet, särskilt hans elastiska anslag är mycket angenämt. Det eleganta föredraget är helt och hållet Fields, hans lärares.” Och Gustav Schillings Encyclopädie der gesammten musikalischen Wissenschaften beskriver 1841 Passy som ”känd i Tyskland som Fields kanske ypperligaste elev, och en verkligt förträfflig pianovirtuos”.

Lärare och kyrkomusiker

Liksom många musiker ägnade Passy en del av sitt liv åt undervisning. Till hans mer namnkunniga elever hör Otto Daniel Winge och Ivar Hallström i pianospel samt Wilhelm Bauck i komposition. Den senare anger att han bedrev teoretiska studier hos Passy efter 1830 och karakteriserar honom i sin självbiografi som en grundligt bildad man.

Det kan överraska att Passy aldrig anlitades som pianolärare vid Kungl. Musikaliska akademiens undervisningsverk givet hans pianistiska särställning i det tidiga 1800-talets Sverige. Han var 18 år äldre än Jan van Boom, den stora pianisten i den följande generationen, och stod under ett antal år ensam som pianist på hög nivå i Stockholm. Det finns dock anledning att förmoda att relationen till Musikaliska akademien inte var helt friktionsfri. I samband med att Passy blev invald som ledamot 1840 anger ett sammanträdesprotokoll (14/12 1839) att han varit föremål för omröstning fler än tio gånger, vilket antyder att akademien rymde såväl envisa anhängare till honom som motståndare.

Från mitten av 1830-talet hördes småningom allt mindre av Passy. En bidragande orsak till den avtagande musikaliska aktiviteten kan ha varit en långvarig depression i början av decenniet, då han enligt Vikarbynteckningen greps av ”sådan afsmak för musik, att han ej öppnade sin Flygel på flera år”. Missmodet skall ha bottnat i att han inte lyckades få sin sceniska musik framförd och att han fick avsked som kronprinsens och prinsessans pianolärare.

I cirka 30 år under senare delen av livet var Passy, sitt katolska ursprung till trots, anställd som organist i slottskapellet (från 1832 eller 1833). Vare sig den sakrala musiken eller orgeln verkar dock ha intresserat honom på djupet. Kyrkomusik saknas helt i hans verkförteckning och för orgel har han endast komponerat två fugor op. 11.

Passy avled den 16 augusti 1870 på sitt lantställe Canton nr 3 på Drottningholm. Hans första hustru, pianisten Eugenie Gabrielle, dog redan 1818 och han gifte sju år senare om sig med Carolina Christina Estenberg. Båda äktenskapen blev barnlösa.

Verk

Passys produktion innehåller kompositioner för såväl stora som små besättningar: pianostycken, sånger, kammarmusik, orkesterverk och scenisk musik. Huvudparten utgörs av musik uppbyggd kring pianot och vokalmusik i olika former. Åtskilliga sånger och vissa pianoverk gick i tryck under 1800-talet, men inga av de större kompositionerna.

Passy skrev sina båda mest ambitiösa verk för pianot tidigt i karriären: pianokonsert nr 1 1812 och nr 2 senast 1817. Redan här manifesteras flera av tonsättarens finaste kvaliteter. Till dessa hör en utvecklad harmonisk fantasi som ofta finner uttrycksmässiga skuggningar genom att föra in molltonarternas skalsteg i durpassager. Här syns också Passys intresse för lätt asymmetriska frasbyggen − exempelvis i sammansättningen 5+4 takter − som undviker en alltför förutsägbar periodik.

Alltemellanåt kan man tycka sig höra influenser från Field i Passys komponerande. Det gäller även den första konserten, trots att den skrevs före studietiden i Sankt Petersburg. Passy rörde sig tidigt i riktning mot romantikens stämningsvärld.

Den rikhaltiga harmonibyggnaden uppmärksammas i ett minnestal 1871 efter tonsättarens död av Johan Peter Cronhamn, som även pekar ut ”en grundlig, ofta polyfon stil” som karakteristisk för Passys musik. Passys håg för harmoniska undersökningar blir synlig i den första pianotrion där C-durallegrot oväntat slutar i c-moll. Skiftningar mellan dur och moll i den mindre skalan kan höras i ett Schubert-artat sidotema och i den andra satsen hörs en mystisk mediantisk ackordgång i takt 28−29 (förberedd i takt 5−6) som föregriper Liszts harmoniska verkstad. De av Cronhamn omtalade kontrapunktiska dragen framträder med särskild tydlighet i stråkkvartetten i D-dur med den självironiska titeln ”Monotono”. Här finns en tätt knuten stämväv innefattande passager i dubbelkanon med svar i kvinten i omvändbar kontrapunkt. En rikt utarbetad sats återfinns även i Pianotrio nr 2. Av något annorlunda art är solopianoverken vilka kan beskrivas dels som virtuoskompositioner i Hummel−Kalkbrenner-traditionen, dels som enklare stycken för amatörer. En nocturne i B-dur befinner sig i Fields närhet.

Passys bättre sångkompositioner kännetecknas enligt Cronhamn av ”en starkt framlyftad karakteristik och en liflig musikalisk målning”. Bland 30-talet sånger framhåller han ”Kolarflickan i skogen” ur Musikalisk målning som ”ett mästerstycke”. Pianosatsen bidrar här aktivt till musikens uttrycksvärde.

Två större verk för scenen finns bevarade. Den nordiska qvinnan är Passys musik till ett ”Forn-Historiskt skådespel […] af P. A. Granberg”. Verket innehåller en orkesteruvertyr, vokalnummer, dans, melodram, pantomim, en svensk polska med en i partituret inskriven rytmisk stämma benämnd ”vapenbrak” samt ett tidigt exempel på konstgreppet att låta instrument och sångare spela och sjunga bakom scenen − här två jägarhorn, en bastrombon samt en ”chor af kämpar”. Det sistnämnda möjligen efter förebild från Beethovens Leonore-uvertyr nr 2 och 3, där en dold trumpet skapar en distanseffekt. Ett partitur innehåller en anteckning om en repetition ”på Theatern” den 29 maj 1836, men stycket tycks aldrig ha framförts. Detsamma gäller sannolikt även den komiska enaktsoperan Inbillning och verklighet.

En symfonisats i c-moll innehållande fugato-partier kan eventuellt vara en del i en oavslutad symfoni. Den är instrumenterad för stråkar, blåsare och slagverk. I partituret finns dock anmärkningen att stråkstämmorna skall arrangeras för blåsinstrument − förmodligen i avsikt att kunna få verket uppfört i något specifikt sammanhang.

Martin Edin © 2015

Skrifter av tonsättaren

Reflexions sur La Composition et l'improvisation, handskrift.

Bibliografi

Allgemeine musikalische Zeitung, vol. 20, nr 9, 4 mars 1818, sp. 170.
Allgemeine musikalische Zeitung, vol. 23, nr 8, 21 februari 1821, sp. 120.
Allgemeine musikalische Zeitung, vol. 25, nr 19, 7 maj 1823, sp. 303.
Allgemeine musikalische Zeitung, vol. 29, nr 14, 4 april 1827, sp. 240-42.
Allgemeine musikalische Zeitung, vol. 33, nr 44, 2 november 1831, sp. 726-27.
Allgemeine musikalische Zeitung, vol. 49, nr 40, 6 oktober 1847, sp. 690.
Ander, Owe: An inventory of Swedish music vol. III: Twenty 19th-century composers from Du Puy to Söderman, Stockholm: Owe Ander, 2013, s. 41−45.
Andersson, Greger: "Passy, Edmund", i: Ludwig Finscher (red.), Die Musik in Geschichte und Gegenwart, Personenteil, vol. 13, 2. uppl., Kassel: Bärenreiter, 2005.
Bauck, Wilhelm: Sjelfbiografisk skizz 1872, Stockholm: Hirsch, 1878.
Boström, Mattias: "Edmund Passy – pianist och kompositör: en biografisk skiss", C-uppsats, Stockholms universitet, musikvetenskapliga institutionen, 2005.
Cronhamn, Johan Peter: "Ludvig Anton Edmond Passy", i: Kongl. Musikaliska akademiens handlingar: 1870−71, årg. 6 & 7, Stockholm: Hirsch 1872, s. 46−8.
Dagligt allehanda, 6 dec. 1817.
Dagligt allehanda, 4 maj, 5 maj, 10 maj, 12 maj 1830.
Heijne, Ingemar von: "Edmund Passy, liv och verk", uppsats för 3 betyg i ämnet musikforskning, Uppsala universitet, 1953.
Heimdall, 22 maj 1830, s. 87.
Karle, Gunhild: Kungl. hovkapellet i Stockholm och dess musiker 1818−61: med utblickar, Uppsala: eget förlag, 2005, s. 142−154 et passim.
Kungl. Musikaliska akademiens protokoll, 14 dec. 1839.
Nisser, Carl: Svensk instrumentalkomposition 1770−1830: Nominalkatalog, Stockholm: Gothia, 1943, s. 304−313.
Norlind, Tobias: "Passy, Ludvig Anton Edvard", i: Allmänt musiklexikon, 2a omarb. uppl., bd 2, Stockholm: Wahlström & Widstrand, 1928, s. 288-9.
Nya Extra Posten, 4 nov. 1819.
Nya Extra Posten, 25 nov. 1819.
"Passy", i: Gustav Schilling (red.), Encyclopädie der gesammten musikalischen Wissenschaften, oder Universal-Lexicon der Tonkunst, vol. 5, Stuttgart: Köhler, 1841, s. 389.
"Passy, Ludvig Anton Edmund, 1789−1870", i: Frimureriska tonsättare och frimurerisk musik, Uppsala: Forskningslogen Carl Friedrich Eckleff, 2006, s. 299.
Uppström, Tore: Pianister i Sverige, Stockholm: Nordiska musikförlaget, 1973, s. 17−25.
Vikarbynteckningen [Biografiska anteckningar rörande Passys liv och verk av okänd upphovsman från 12 februari 1865. Skriften upphittades i Vikarbyn. Mathias Boström har därför föreslagit det angivna namnet. Kopia förvaras på Musik- och teaterbiblioteket i Lilla skandinaviska serien.]
Wikman, Bertil: "Passy, Edmond", i: Sohlmans musiklexikon, vol. 5, Stockholm: Sohlman, 1979, s. 17.

Källor

Musik- och teaterbiblioteket

Verköversikt

Opera (Inbillning och verklighet), skådespelsmusik (Den nordiska qvinnan), 1 symfonisats, 2 pianokonserter, vokalverk med orkester, 2 marscher för blåsorkester, kammarmusik (3 stråkkvartetter, 2 pianotrior, 3 duos), pianoverk (karaktärsstycken, variationer m.m. samt stycken för piano 4 händer), 2 fugor för orgel, ett 30-tal sånger, körmusik.

Samlade verk

Operor
Inbillning och Verklighet, Opera-Comique (svensk översättning av fransk text av E. Aignan) op. 10, en akt. (Klaverutdrag av tonsättaren finns till: Ouvertyr, Aria in Arte di Cavatina, Romance.)

Skådespelsmusik
Den Nordiska Qvinnan [alternativ titel: Hilda] (P. A. Granberg) op. 9, tre akter, 1834. (Ouvertyr och marsch finns i arr. för piano, violin, cello och klarinett. Krigsdans finns i arr. för piano solo. Ouvertyr, krigsdans, brottningsutmaning, kämpalek, afskedstagande och fäktning finns i arr. för piano 4 h.)

Övrig orkestermusik
Pianokonsert nr 1 D-dur op. 1, 1812.
Pianokonsert nr 2 G-dur op. 2, ca 1817.
Fantasi för piano sex händer med orkester [omnämnd i biografiska texter, notmaterial ej återfunnet] ca 1817.
Ouvertyr [omnämns i konsertprogram, notmaterial ej återfunnet] framförd 6 dec. 1817.
Fantasi för piano över svenska nationalmelodier med orkester, möjligen 1819.
Introduktion och rondo för piano [och sannolikt orkester eller kvartettackompanjemang; omnämns i konsertprogram, notmaterial ej återfunnet] framförd 27 apr. 1823.
Ouvertyr till De bägge gemålerna [musiken återbrukad i ouvertyren till Den nordiska kvinnan] uppförd 15 maj 1830.
Sinfoniesats [har betecknats som både op. 11 och op. 23], nov. 1837.
Fantasi för stor orkester [omnämns i konsertprogram, notmaterial ej återfunnet] framförd 10 dec. 1842.

Blåsorkester
Marcia Maestoso för blåsinstrument, orgel och timpani, "Uppförd vid H.K.H. Kronprinsessan Josephines kyrkotagning uti Storkyrkan", 1826. (Pianoversion tryckt i Musikaliskt tidsfördrif 1829: 3-5.)
Grande Marche pour Musique d'Harmonie op. 25 [stundom betecknad op. 21], 1859. (Version för piano 4 h omnämnd av Nisser, notmaterial ej återfunnet.)

Vokalverk med orkester
Recitativ och aria ur Pygmalion, framförd 15 maj 1830.
Romantisk sång med kör och obligat harpa ur De bägge gemålerna [omnämns i konsertprogram, notmaterial ej återfunnet] framförd 15 maj 1830.
Scen och aria ur Pimmalione [omnämns i konsertprogram, notmaterial ej återfunnet] framförd 3 apr. 1838.
Neckens Polska, S + orkester, 1856?.
Ballad, ur Den heliga Birgitta (P. H. Ling), T + orkester (även klaverutdrag).
Le Pirate (V. Hugo), T solo + BBB + orkester.
Vapensång eller Chor af Hussarer (K. A. Nicander) op. 14, TTBB + orkester.

Kammarmusik
Pianotrio nr 1 C-dur op. 5, framförd 1822.
Stråkkvartett nr 1 a-moll.
Stråkkvartett nr 3 D-dur op. 15 nr 2, "Monotono", sep. 1828.
Stråkkvartett nr 4 Ess-dur op. 15 nr 3.
Pianotrio nr 2 g-moll op. 24.
Duo pour piano et violon sur des motifs de la Norma, 16 sep. 1859.
Duett för fortepiano och claviharpe/harmonichord/physharmonica/aeolicon.
Duo för klarinett och piano (alternativt horn och piano) Ess-dur.

Pianomusik
Marche F-dur, tryckt 1811.
La Poste Angelaise B-dur, tryckt 1812.
Thema med variationer g-moll, tryckt 1813 i Musikaliskt tidsfördrif [lätt omarbetad version tryckt av Breitkopf & Härtel ca 1826 som "Variations et fugue pour le pianoforte sur un thème de Claudine de Bruni"].
Grande Fantaisie Suivie d'un Rondo Allegretto Vivace [...] Sur des Airs Nationaux Suédois op. 6 [titeln från autograf hos MTB; tryckt av Breitkopf & Härtel ca 1825-6 som "Fantaisie et fugue sur des airs nationaux suédois", verket innehåller dock ingen fuga], möjligen 1819.
Potpourri, Composé des Motifs du Trio d'Agander et Pagander D-dur, ca 1819.
Rondo con brio B-dur, tryckt 1819.
Trois etudes d'une difficulté extrême, tryckt 1822. 1. Moderato C-dur, 2. D-dur, 3. Grazioso con delicatezza F-dur.
Notturno B-dur, tryckt 1834.
Esquisse pour la main droite seule Dess-dur op. 20, 1856.
Exercice pour la main gauche seule G-dur op. 21.
Gigue efter J. S. Bachs Clavérstycken, Allegretto Gigue [även: Gigue Allegretto D'après les Oeuvres de Clavecin de S. Bach], 14 okt. 1856.
Réminiscence de l'air, au Clair de la Lune dans les Voitures Versées, Variations Brillantes G-dur op. 15.
Souvenirs de Copenague, Rondo Brillant Cess-dur op. 19.
Fantaisie brillante et variations pour piano seul sur des motifs de Robert le Diable op. 30.
Souvenirs Tegnériens à Lund en 1830, Rondo Caratteristico g-moll op. 35.
Diverses Danses Composées pour Mes demoiselles Murray. 1. Augusta Valz moderato, Ess-dur, 2. Vals F-dur, 3. Anglais comique B-dur, 4. Quadrille C-dur, 5. Valz B-dur, 6. Anglaise Jeanne Louise F-dur, 7. Quadrille Christiana F-dur.
Exercice D-dur.

Arrangemang för piano
Anglaise, comp. för H. E. Löfvenskjölds Bal, den 10 Febr. 1835, pianoarr. tryckt senast 1837.
Ur Beethovens stråkkvartetter.

Pianomusik för fyra händer
Bachanale pour le Piano à Quatre Mains avec Accompagnemènt Obligé de Tambour de Basque A-dur [=sista satsen i Polyaædéide].
Polyaædéide.
Sonat C-dur.
Variationer öfver en svensk visa F-dur.

Orgel
Fuga quatuor Vocum & duplicis Argumenti pro Organo vel Clavicymbalum C-dur op. 11 nr 1.
Fuga No 2 quatuor Vocum pro Organo Majori F-dur [även: Fuga a 4 Voci för Fullständig Orgel] op. 11 nr 2, 1 aug. 1850.

Sånger
Honneur Patrie, tryckt av Brieff, St. Petersburg, 1816.
Romance, tryckt av Brieff, St. Petersburg, 1816.
Aria ("När i mitt sorgsna bröst..."), tryckt i Musikaliskt tidsfördrif 1817: 28-30.
Wisa till en Yngling af Tegnér ("Bryt blomman, o Yngling!"), tryckt i Musikaliskt tidsfördrif 1832: 8.
Musikalisk Målning öfver Åtskilliga Natur-scener, tryckt 1831?. 1. Vall-Gossen (Euphrosyne/J. C. Nyberg), 2. Echo (B** */Bjurström) [enklare version tryckt i Det sjungande Sverige, h. 2], 3. Göken (St:), 4. Kolarflickan i Skogen (Euphrosyne/J. C. Nyberg).
Melodiska pleiader, Svenska sånger, 2a häftet, tryckt senast 1839. [Nr 1-3 återfinns under Körmusik med ackompanjemang nedan.] 1. Wagg-Sång tillegnad Hertigen af Skåne (Euphrosyne/J. C. Nyberg), 2. Drömmen (B. Beskow), 3. Emmas Stjerna (C. W. Böttiger), 4. November Quällen (C. W. Böttiger).
Svenska sånger för en och flera röster, 3:e häftet, tryckt senast 1844. 1. Nymphæa alba (G.), duett SA + piano, 2. Svanen (C. W. Böttiger), 3. En Löfsal om hösten (St:), duett SA + piano, 4. Tåren (efter Thomas Moore) (St:), 5. Svenska sånger för en och flera röster [återfinns under Körmusik med ackompanjemang nedan].
Svenska sånger för en och flera röster, 4:e häftet. 1. Näktergalen, 2. Djupaforss (A. Lindeblad), 3. Afton-Phantasie, 4. I en ung sångerskas stambok, 5. Fiskarflickan, duett SS + piano.
A ma Laurette.
C'est un Canon.
Gentil Aymar.
Le Jardinier Fleuriste.
Nocturne ("Toi qui me répetait...") Andantino Espressivo, duett ST + piano.
Nocturne ("Quels tourments...") Andante Agitato, duett ST + piano.
Romance de La Bergère Chatelaine.
Till Hans Majestät Konungen, bas-aria.
"Tu ne viens pas...", Andante con anima

Körmusik med ackompanjemang
Verser af H. E. Grefve Wetterstedt, afsjungne den 4 juli 1822 i Aix-la-Chapelle på H. K. H. Kron-Prinsens födelsedag, solo + kör + piano.
Ur Melodiska pleiader, tryckt mellan 1827 och 1844. 1. Den 4 Julii 1822 i Aachen (H. E. Wetterstedt), T solo + TTBB + piano, 2. Den 21 Augusti 1824 i Christiania, solo + kör + piano, 3. Till H. K. H. Prinsessan Sophia Albertina på Sällskapets S.Ö. högtidsdag, A solo + SSTB + pi.
Ur Svenska sånger för en och flera röster, 3:e häftet. Notturno, Drömmen (St:), SATB soli + SATB kör + piano.
Cantate på Sällskapet Nya Nytta och Nöjes Högtidsdag [även: Jubel-Cantate], solokvartett + kör + piano, 1842.

Kör a cappella
Ur Runorna (Nicander), SSTB.
Solo qvartett och chor skrifven för Tyska Lieder Taffeln ("Der Taucher öffnet..."), TTBB soli + TTBB kör.
Svensk Artillerist-Sång (K. A. Nicander), manskvartett.
"Dunkle Trauer lag auf Erden", vokalverk [fullständig sättning oklar, SAT-stämmor bevarade].

Pedagogiskt material
Grundlig Elementar Undervisning eller Samling af Skalor och Öfningar för Forte Piano.
Handbok för Lärare på Forte Piano, Som Åminnelse till O Winge af Författaren d 11 Oct: 1856 Berlin.
Öfning för att ernå lika Fingerstyrka, Efter Clementi.


Verk av Edmond Passy

Detta är ej en komplett verkförteckning. Nedanstående verk är de som hittills inventerats.

Antal verk: 11